tisdag, september 30

Finansiell kris

Dagar som dessa är jag så underbart glad för att vi bara yttepytte små lån på huset och betalt allt annat kontant.

Sista dagen i september

Tisdag och regn utanför. Halvtrött. Märta och Jennifer åker hem idag. Har varit underbart att få några dagar tillsammans. Efter jobbet blir det trädgårdsjobb och lite plock inne. Sen en god bok och säsongens första brasa. Henrik har som vanligt träning på tisdagskvällar. Imorgon börjar han sitt vinterjobb nere i Halmstad igen. Hösten är ett faktum och den får gå till att hinna klart det sista i trädgården, göra iordning kontorbiblioteket samt renovera mammas och pappas hall. Sen blir det förhoppningsvis en resa, mycket hemmamys, umgänge med familj och vänner.

måndag, september 29

Grattis syster Jenna!

Idag fyller min fina äldsta storasyster Jennifer år.
Roligt nog är hon och Märta i Falkenberg. Så kvällen bjuder litet firande.

Att vara med familjen är lite som medicin nu i dessa deppiga fotbollstider.
Framför allt Märta lämnar inget utrymme till tråkigheter. Livet är här och nu.

Tankar kring en missad straff

Efteråt finns det många om. Om bara, om inte, om ändå.

För min del är det mycket tankar kring straffen. För vi kommer aldirg ifrån vad 1-1 betytt i det läget.

Jag tänker tillbaka. Minns matchinledningen i vilken jag kände mig med. Jag visade att jag inte var rädd och att jag var på gång. Minns domarens signal för straff. Hur någon tvekar. Men inte jag. Jag var inte nervös. Gick resolut för att ta straffen. Går igenom i huvudet att det är konstgräs och att jag måste trycka till extra på det underlag Västergårds IP bjöd. Kommer fram. Finner domaren stegandes. Det finns ingen straffpunkt! Hur stora hans steg är eller inte går inte att säga på rak arm. Men det känns konstigt. Han försöker sedan avgöra vad som är mitten av målet. Jag påpekar att det han valt känns väldigt till höger. Han säger att det blir bra där. Och då sker det förödande. Jag blir nervös.

Och sen lägger jag, som alltid på mina straffar drar den ner till mitt vänstra- målvaktens högra, bollen till höger. Det är en dålig straff och målvakten får benen på den.

Efteråt vill jag inte skylla på straffpunkten, eller rättare sagt avsaknaden av en, men det är klart att det var där och då i domarens stegande som jag blev nervös.
Sen ska jag kunna sätta den likväl.

Dagens samtal

Kollega 1: Hur gick det i helgen?
Jag: Åt helvete,vi förlorade med 3-0. Jag vill inte prata med det.

Kollega 2: Hur gick det i helgen?
Jag: Åt helvete,vi förlorade med 3-0. Jag vill inte prata med det.

Kollega 3...

söndag, september 28

Fan, fan, fan

Vi förlorade 3-0. Vid 1-0 missade jag straff.
Det finns inget mer att säga. Alla samlade svärord och tårar bjuder jag inte på här.

lördag, september 27

Today is the day

Idag avgörs det. Avspark 15.30. Det handlar bara om det idag. Håll alla tummar för Böljan.

fredag, september 26

Mamma- jag är så tacksam

För att du är en stark självständig kvinna som alltid visat att kvinnor är lika värda som män. Att vi kan lika mycket och att vår vilja är värd lika mycket.

Pappa jag är så tacksam för att du är jämställd och alltid visat att det mamma står för är rätt. Att du alltid stått för samma saker.

Tack mina älskade föräldrar för att ni låter mig och mina två systrar känna att vi är värda allt.

Det här inlägget föranleddes av en diskussion kring fikabordet som fick mig att vilja gråta och dunka huvudet i väggen.

All work, work

Igår var en lång arbetsdag. Dock inte framför dator en enda stund, då det var annat som kallade. Är skönt att komma bort från skärmen ibland. Ägna sig åt människor. Det behövs.

Igår kväll var det sen träning. Sista träningen innan lördagens drabbning. Såg bra ut med mycket pigga ben på alla. Vi ska ta det här.

Ikväll blir det mys med familjen. Till och med Henrik tror sig hinna ta lite helg.

torsdag, september 25

Försakar för Far

Igår la vi in firande av pappa mitt i allt firande i familjen där alla fyller år på hösten. Anledningen till att vi uppvaktade pappa som fyller år först den 11 oktober var att vi ville att han ska kunna gotta sig åt sin present. Vi gav honom nämligen en biljett till Sverige-Portugal.

Pappa är uppe i Stockholm då för att hjälpa Jennifer med Märta eftersom Rikard är på jobb i Sydafrika då. Tanken var att pappa skulle ha Märta då Jennifer som vanligt bevakar landslaget. Nu kommer Henrik och jag upp till Stockholm. Henrik sällskapar med pappa till Råsunda och jag är hemma med lillan och skriker mig hes framför tv:n. Att jag fick försaka togs beslut utifrån att jag fått gå på fler toppmatcher genom åren.



Hur som, pappa blev såklart jätteglad och jag ser fram emot matchdag.

Annars hade vi en fin kväll med familjen. Älskade Märta bjöd på skratt och pussar.
Jennifer hade med sig fina presenter från Kina. Får visa vid senare tillfälle. Fick en cool extraväska för lösa papper med mer, en söt maskot från OS och ett fin-fint rosa OS-paraply. Roligt med minnen från mästerskap.

onsdag, september 24

Dags för nya skor


Någon jag känner köpte nya skor i veckan. Nya träningsskor.
De gamla var från 1975. Ja, ni läste rätt.

Efter 33 år hade de tjänat ut sin rätt. Skulle vara roligt att jämförde nya och gamla skorna med varandra när det gäller uppbyggnad, svikt, stabilitet och så vidare.

Medresenärer

Igår på väg till jobbet satt tre unga tjejer mitt emot mig. Det var stora blingiga "guldsmycken", falska märkesväskor, mycket smink och resonemang som fick gudarna att gråta. Efter några minuter inser jag att tjejerna, vars konversationer förs så högt att jag omöjligt kan undvika att följa med i dem, läser till lärare. Eller ja, de går programmet. Sen handlar det om hur man kan undvika lektioner, vilka böcker man verkligen måste läsa och vilka man kan skippa, hur killarna i klassen ser ut, hur jobbigt det är med föreläsningar och hur jobbigt det är att behöva plugga hemma när det går bra saker på tv. Det bästa är att alla tre har tagit upp en bok, Lärare av imorgon, som jag hör ska vara färdigläst denna dag och som de var och en precis börjat på. De sitter där med den och ska läsa på tåget men ägnar sig bara åt att prata med varandra. De pratar om hur jobbigt det är att vara student pengamässigt och jag sitter där och undrar när dessa lärare av imorgon ska börja prata om sina studier, när de ska börja ägna sig åt sina studier.

Jag sitter där och tänker att det inte finns någon morgondag.

tisdag, september 23

Gräsklippning och manikyr


Ikväll är jag home alone som vanligt på tisdagar och som vanligt den sista tiden. Bonden har mycket just nu och annars är det ju sedvanlig träning för Henrik på tisdagar.

Kvällen bjuder först och främst gräsklippning. Sen tänkte jag mig orka en manikyr.
Eller så bara klipper jag ner naglarna. Sen vi blev med hus känns det som att fina naglar är ett minne blott.

Imorgon kväll är det träning och sedan födelsedagsfirande hos mor och far. Jennifer och Märta har då kommit och vi ska fira mig, mamma och Jennifer. Jag förväntar mig gåvor från det stora landet i öst. Spännande. Och så förväntar jag mig massa av härligt gos med Märtis.

Att det var derby spelade ingen roll

Det lustiga med gårdagens serie är att så många pratar om hur härligt det var med vinst i derbyt. Vinklingen i tidningen är den också. Jag sa efteråt i omklädningsrummet att det hade inte spelat någon roll om det var Haparanda vi mött. Det viktiga var segern. Utgångsläget inför den avgörande matchen på lördag var det viktiga.

Med tanke på att vi bara tog två poäng på hela våren är det otroligt att vi eventuellt klarar oss kvar. Det är en upphämtning utan dess like.

Igår kväll när jag skulle sova hade jag riktigt ont i benet. Är baksidan som spökar. Det är gamla skadan som sitter där och gör att jag ilningar i hela benet och det är som att det är tryck på någon nerv. Framför allt när jag ligger ner är det svårt att hitta ett skönt, det vill säga uthärdligt, läge. Men efter matcher som igår är det värt det. Många gånger om.

På lördag ska vi vinna för att det är enklast så. Och då innebär det dessutom att Veberöds uteslutning inte spelar någon roll.

En kanske orättvis rättvis seger

Vi vann igår. 3-2. Mot ett efter en trevande inledning vanvettigt kämpande FFF. Spelarna i gult var arga och besvikna efteråt. Det var tårar. Så allt jävla snack om läggmatch kan folk skippa. Det var inte i närheten av en läggmatch.

Vi vann för att vi kämpade, krigade och slet. Och för att vi för en gångs skull hade flyt. I vanliga fall har gör vi ett mål på tio chanser. I går gjorde vi tre mål på kanske sex-sju chanser. Det ska tilläggas att FFF inte skapade så mycket heller. Och vi slog ifrån oss bra. Så segern var inte så orättvis.

För den eller de som tror att FFF la sig kan jag berätta om en episod när det är en minut kvar, av tillägg och allt. Beata får kramp och jag försöker hjälpa henne. Det vill säga två av oss är inte med i spelet. FFF har bollen först men vi lyckas ta den och då skriker jag att "skjut ut bollen". Flera FFF-spelare upplever att jag skriker på dem och de vänder sig om och skriker på mig "vi ska väl inte skjuta ut den för kramp", fast kanske i lite argare ordalag. Jag kontrar då med att tala om att jag faktiskt skrek till mina egna spelare att göra det, att självklart behöver de inte skjuta ut den. Likväl får jag blängande tillbaka. Eftersom de desperat ville ha till en kvittering.

Jag är förvånad att FFF inte vinner serien. De är oerhört starka, sätter en enorm press på bollhållare hela tiden och har flera riktigt bra anfallare. Och så har man Annelie Bengtsson. Hon är över-jävla-allt. I tidningen i dag, där en med genuint intresse för damfotboll men som allt för sällan kommer ut på jobben, tyckte reportern att en spelare i vårt lag var matchens bästa. Och hon, Bea, var jättebra. Men inte i närheten av Annelie Bengtsson i FFF. Det var det ingen som var. Hon bär sitt lag på så många sätt.
När jag tänker på Annelie och hennes tvillingsyter Jennie tycker jag det är synd att FFF inte går upp. Tvillingarna förblir nämligen sin klubb trogna och det är fint, men det är riktigt synd att de två aldrig spelat högre upp.

Nu har vi läge inför lördag. Vi kommer göra allt för att vinna. Det finns inget annat.

måndag, september 22

Taggtråd och rått kött

När jag var en mycket ung fotbollsspelare fick jag rådet av damlagets tränare att äta taggtråd och rått kött innan match. Nu är han åter damlagets tränare efter många år med ungdomslag. Och jag spelar med hans dotter. Och inför kvällen gör jag som han sa.

Laddar inför kvällen

I kväll är det derbydrabbning på Falkenbergs IP. För oss gäller det allt. För FFF gäller det inget. Men jag är helt övertygad om att FFF kommer att bjuda upp till stenhård kamp och göra allt för att vinna. Känner ju spelarna och vet vilka vinnarpersonligheter det är.

Men vi har visat i höst att vi kan slå alla. Vi är ett bra lag. Ikväll ska vi fortsätta visa det.

söndag, september 21

En riktig supporter

Naturligtvis satt jag kvar. Men det är så. En riktig supporter möter stannar med sitt lag till slutet.

4-1 och nu går jag

Att vara Lazioanhängare känns lite jobbigt just nu. Så jag går och duschar. Räcker att höra sista 15.

4-1 och nu går jag

Att vara Lazioanhängare känns lite jobbigt just nu. Så jag går och duschar. Räcker att höra sista 15.

Mor lilla Mor


Igår fyllde mamma som sagt år och på kvällen var det minikalas. Ojämn födelsedag till ära. Pappa, syster Johanna och Patrik samt Henrik och jag lurade henne lite. Av oss fick hon en kamera. Att ge någon mer än väntat är alltid roligt. Hela kvällen gick hon sen glatt runt och upprepade "jag som bara fyller 61" och "jag har en ny kamera".

Till middag åt vi en smarrigt god köttgryta som jubilaren tillika vegeterianen kokat ihop.

Mammas dag

Lördag med laget

Min käre bonde gav mig permession igår för att jag skulle kunna ha en dag med laget. Det började med träning. Rolig och skönt för min baksida kändes inget av. Sen blev det lunch på Stantons. Lasagne, sallader och pizzor stod om vartannat. Bilfärd till Derome följde på detta. Annie underhöll i vår bil och roade framför allt med en berättelse om en stockholmare. Väl på Dersbovallen blev det en spännande match.


Joffe och Marie behöver krafter inför matchen.


Sara på väg.

Derome var klart bäst i hela första halvlek och lät inteHelsingborg få igång sitt spel. Men i andra backade Derome ner si sådär 30- 40 meter och då kom Helsingborg igång. Reduceringen kom tidigt i andra och för oss som i slutändan "tjänade" på att Derome vann så blev det spänning fram till slutsignalen.


Annie, Joffe och Hanna biter på naglarna.


Marie och jag.

Resultatet innebär att vi nu har minus elva i målskillnad medan Helsingborg har minus tolv, vi har fyra plusmål efter det. Poängen är lika. Vi har en match mer kvar, möter FFF på måndag. Sen nästa lördag nere på Harlyckan i Helsingborg ska det avgöras, då möts vi och Helsingborg.


Gänget som spionerade på motståndarna bestod av Hanna, Joffe, Marie, Emelie, Sara, Annie och jag.

fredag, september 19

Omkastade planer


Imorgon har vi träning. Sedan skulle vi ett gäng åka till Varberg, äta lunch och sedan se Derome- Helsingborg. En match vars resultat är väldigt intressant för oss.

Nu verkar det som att jag har andra planer. Kanske har jag andra planer redan ikväll verkar det som. Sådant är livet vid en potatisodlares sida.

Omkastade planer

Antingen blir det plötsligen det bilden bjuder ikväll. Eller så får jag hoppa träningen imorgon och plcoka mitt antal. Sådant är livet som bondfru.

Behöver ett ord

Jag tycker att det behövs ett ord för vad Henrik är till Märta.
För han är ju inte morbror. Men han är ju samtidigt så gott som släkt med den lilla. Ni förstår vad jag menar. Vad ska han kallas som är bra?

torsdag, september 18

Jillar bokmässan


Av flera anledningar. Framför allt för att då kommer Jennifer ner och hon har med sig det bästa jag vet. Mosters gullunge.

Den här bilden är från ifjol då de två också kommit ner för Bokmässan. Kanske går Märta och jag till The Lounge i även i år.

Min fina syster Johanna

Jag saknar henne

Idag när jag cyklade til stationen fylldes jag plötsligt av Mommo.
Jag saknar henne så mycket.

Konstigt med bloggen

Den sista tiden har bloggen busat. Inlägg försvinner, inlägg lägger sig fel. Kommentarer går inte att godkänna. För att nämna lite.

Det bästa

Igår när H läste min blogg och läste att jag kallade Märta för det bästa jag vet så kom det på en plutmin. Så jag får här klargöra att H och M och några till delar denna plats.

Skänk pengar, skänk liv

Tänk det inte bara. Säg det inte bara.


Barncancerfonden. Cancerfonden.Små änglar.Världsnaturfonden.Amnesty. Läkare utan gränser. Röda Korset.Greenpeace. Bris.Unicef.Rädda Barnen. Mothers against Drunk Driving.Sjöräddningen.Stadsmissionen.SOS Barnbyar.Svenska Kyrkan. Naturskyddsföreningen.Guiden till välgörenhet. Spädbarnsfonden.

onsdag, september 17

Käre Gud

Gör så att United gör mål. För då blir H glad. Och det jillar jag.

Vardagsliv

Blir hämtad om tio för fotbollsträning. Hoppas min ljumske känns bättre än vad den gjorde i lördags på matchen. Var riktigt besvärad.Förra torsdagen fick jag en smäll på träningen. Lurade en lagkamrat som rusade rakt in i mitt högerben som jag börjat vrida åt ett annat håll.

Efter träningen blir det mysmiddag här hemma. Lite thai och tända ljus. Kanske elda i brasan för första gången denna säsongen.

Livet är gott.

Vänder inte andra kinden till

Jag kanske inte säger något. Men jag observerar. Lägger ihop.Och om någon
försöker slå mig. Då slår jag tillbaka.

På begäran

Jennifer Wegerup, Simon Bank och Erik Niva bloggar.

tisdag, september 16

Syrrans blogg

Tillsammans med kollegorna Bank och Niva bloggar numera ena kära syster.
Gå in på Sportbladet och tryck in er på Europa Calling.

Fairest of them all

Vi som aldrig sa hora

Jag har läst den nu. Och den var jättebra. Jag får kanske ändra mig igen.
Först gillade jag Ronnie Sandahl. Sen inte. Nu igen.

Anledningen till att jag inte gillade honom var för en intervju han gjort med Patrik Ekwall och i vilken jag tyckte han skrev om Ekwall på ett vidrigt sätt. Men kanske var det bara ett olycksfall i arbetet. Hur som. Boken var bra. Och nu vill jag veta hur det gick för Hannes, Wilma och Kristian. Den där Frippe däremot. Han skiter jag i.

Tips. Läs Vi som aldrig sa hora. Den är värd det.

måndag, september 15

Måndag med möten

Idag har det varit en del möten och direkt efter jobbet åker jag på ett.

Ett möte kring något som heter Kulturkortet. Ett mycket intressant projekt som går ut på att bredda kulturpubliken. Jag hoppas att Kulturkortet ska fortsätta växa från år till år som de gjort nu. Och så hoppas jag att den stora succén kommer snart och att alla arbetsgivare väljer det till sin personal.

Frida har levererat

Min kompis Frida, ni vet hon som ställde in lunchen i fredags. Hon kläckte i lördags. En stark fin flicka på 3100 gram.

All lycka önskar jag hela familjen!

söndag, september 14

Förstedräng blir Ekonomichefen

Henrik låter hälsa att när jag är miljonär och guldtraktorn och drängarna är på plats så ska han ha sin kollega Per som förstedräng.Och för honom söker vi extra EU-bidrag.

Bloggen i tidningen


I veckan som gick var jag i lokaltidningen. Var en del i en serie kring halländska bloggar. Bilden var som ni ser hur fin som helst. Roligt för Jonas, fotografen, att en så bildmässigt bra bild fick stor plats i tidningen. Och roligt för mig att få vara med på en så cool bild.

Ensam i skördens tid

Det är mycket ensamma kvällar den här tiden av året. Men så är jag också en stackars bondfru som bor i stan. Hade vi bott ute på gården hade jag åtminstone kunnat se min bondes traktor på håll och höra hans ramsor när allt inte går enligt plan.

Har jag sagt att när jag blir miljonär ska jag köpa en guldtraktor till H och en massa drängar.

Segern smakar lika gott idag.

Var bara det jag ville säga.
Tyvärr är jag halvskadad, men det tar vi en annan dag.

lördag, september 13

Ovanför strecket

Seger idag. Södra Sandby- Böljan 0-1. Ovanför strecket. Nu ska vi hålla oss här.
Är för trött för att skriva mer. Det var mycket jobb idag. Och fruktansvärt nervöst in i det sista. Vi är klart bättre men när vi inte avgör matchen genom mål utan bara leder med ett så finns spänningen där. Men det enda som betyder något är seger.

Hemtrevnad


Det här skåpet har Henrik ärvt från sina farföräldrar. Jag älskar det där det står och sprider hemtrevnad med sin historia och sitt trevliga yttre.

Portföljen ser bra ut

Tricorona.Veckans aktieraket nästa vecka...

Eller vad säger du ekonomichefen?

fredag, september 12

Min syster har fått ungar



Johanna och Patrik har skaffat sig två kattungar får jag rapport om. En av varje sort. Små syskon som övergivits. Kattungarna fanns på Djursjukhuset i väntan på nytt hem eller avlivning. De här två små hade tur och fick nu ett fint hem, de kommer att bli överösta med kärlek från min syster och svåger.

Jag väntar spänt på bilder och längtar till jag få träffa de fina katterna.

Inställd lunch

Skulle lunchat med Frida idag. Hon som skulle ha kläckt den 7:e. Fick dock ett sms nu på förmiddagen där det stod att hon fick ställa in för hon hade lite ont...

Jag hoppas allt går bra nu och att Frida och Claes snart har sitt tredje barn hos sig. Tvillingarna Oliver och Felicia kommer att bli fina storasyskon.

Södra Sandby ska slås

Imorgon är det match mot Södra Sandy. En väldigt viktig match för vår del. Vi har tre poäng upp till Helsingborg. Men vi har en match mindre spelad. Södra Sandby borta är en svår match men vi åker ner till Skåne för att kriga oss till en seger.

Nu var jag inte med i våras när vi möte Södra Sandby hemma. Men tidigare år har det varit som att möta två olika lag beroende på var matchen gått. Lika bra som de varit på hemmaplan lika dåliga har de varit när de besökt Falkenbergs IP. Där nere brukar deras yttrar komma starkt hela tiden och lägga en snabb boll vidare på forward. Innermittfältarna brukar liksom kliva ner i uppspelsfas för att skapa luckan åt yttermittfältarna. Så det är något för oss att tänka på. Sen är det en ganska kort plan och jag tycker vi ska ta rejält djup eftersom det är i stort sett en direkt målchans om vi står högt med backlinjen och de får igenom bollen.

torsdag, september 11

Han som köpte ringen och gick ner på knä

Den om förlovningsringen

Förra sommaren bjöds det förlovning för min del. För att sätta en liten twist på det beslöt sig sambon och jag för att slå till under semestern i Las Vegas. Sambon körde tradition och valde sin farfars ring som han ärvt. Jag planerade köp i det stora landet i väst eftersom guldpriset enligt så kallade säkra källor var lägre där.

Väl på plats i Vegas, en makalös stad som bara folk utan humor kan låta bli att älska, började jakten på ringen. Efter att ha tittat runt hos lite olika juvelerare på egen hand beslutar vi oss för en ring i ett skyltfönster på Hotel Venetian, en modern version av en klassisk stad. Den lilla butiken ligger pittoreskt vid kanalen där gondoler seglade fram. Vi pekar på ringen och ber att få prova. Expediten bjuder världens största amerikanska leende och leder så in oss i ett litet rum. Medan butikens första rum sett ganska exklusivt ut så leddes vi nu in i lyxens innersta kärna. Redan här börjar jag försöka viska till Henrik att det är dags för reträtt. Men det är för sent.Damen tar fram ett papper på vilket hon ringar in var på de fyra c:nas skala vår ring befinner sig. Det är carat, clarity, colour och cut. Vår ring är en tungviktare må ni tro. Vilket den bevisar när den kommer på. Den är alldeles för stor och ser ut att äta upp mitt finger. Skulle jag välja den måste jag dessutom sluta jobba eftersom den står upp dryga två centimeter och är totalt opraktisk. Ett köp skulle också innebära att sambon aldrig mer var hemma hos mig eftersom han måste jobba ihop till ringen, något butiksdamen med händerna fulla av bling-bling, tycker låter rimligt. Till slut får jag tillfälle att snegla på prislappen. Sambon iklädd en souvenir t-shirt som talar om att han är Las Vegas Fire Department, söker min blick. Jag väser fram att den kostar åtta och fem nollor dollar. Med en halv miljon kronor på ringfingret börjar jag fnittra. Vi talar artigt om att vi ska tänka på saken och vi lyckas slingra oss ur att uppge vilket hotell vi bor, vilket expediten nu vill veta. Vi flyr sen ut ur butiken och landar på ”Markusplatsen” där vi köper glass och skrattar tills vi inte får luft.
När vi samlat oss ger vi oss av till Egypten (Hotell Luxor) där vi hittar en ring med en stor rosa sten. Den kostar 17 dollar och vi slår till.

Livets skeenden

Allting som skett kommer tillbaka. Hemsöker.
Den man är nu får stå till svar för vem man var då.
Det är priset för läxor man lärt sig.

onsdag, september 10

Penicillin och operation

Eftermiddagen bjöd tandläkarbesök. Som alltid gick jag på Folktandvården i Falkenberg. Idag slog det mig att det verkar vara en ganska barninriktad mottagning med Nalle Puh-planscher och annat för yngre att fästa blicken vid under undersökning. Jag trivs dock utmärkt där och har alltid haft bra tandläkare så jag fortsätter gå dit. Varför börjar folk gå till privattandläkare egentligen?

Mitt onda visade sig vara en visdomstand. Den har inte kommit igenom utan är under tandköttet, som jag tror tandläkaren benämnde som slemhinna(?). I alla fall är det ett litet hål i tandköttet ovanpå tanden vilket gör att jag fått en infektion där nere. Omöjligt för mig att hålla rent liksom. Tandläkaren sprutade in någon slags rengörningsgrej som förhoppningvis ska hjälpa tillsammans med penicillin i tio dagar. Sen röntgade de mina tänder eftersom jag ska få en remiss till operation. Tanden ska bort. I Halmstad sker detta som jag förstod. Kommer knappt ihåg den delen av samtalet som ägde rum efter rengörningen för då hade jag helt vansinnigt ont. Kom därför inte mig för att fråga hur en sådan operation går till och så vidare.

Nu har jag kommit hem, tagit första tabletterna tillsammans med en värktablett och det hela känns bra. Nu vet jag i alla fall vad det är. Och att jag får hjälp i omgångar. Penicillin brukar ju hjälpa ganska så omgående. Så jag är nöjd med mitt tandläkarbesök. I oktober ska jag visst dit på rutinundersökning sa de.

Mitt i allt fick jag lite tröstande beröm för att jag hade fina tänder och aldrig haft hål.

Slagen hjälte


Så här känner jag mig idag med min tandvärk.

tisdag, september 9

Bågskytte med fotbollen

Ikväll hade våra tränare ordnat en överaskning. Bågskytte.
Det var jätteroligt. Fast först var det otäckt.

Jag vågade inte spänna bågen tillräckligt. Sen höll jag pilbågen för långt ifrån mig.
Till slut efter lite pepping och god hjälp från instruktör, fick jag iväg min första pil. Den satt i väggen och därifrån i tavlan. Såklart fick jag bra respons på denna pil av mina lagkamrater som skrek av skratt. Sen satt pil 2,3,4 och 5 i det gula och röda. Bra tyckte alla. Då halvviskade jag till instruktören från bågskytteklubben.
-Problemet är att jag siktar på den andra tavlan.
-Jag ser väl det, sa han och skrattade.

Sen fick jag dock hyfsad ordning på grejerna och ju mer kontroll jag kände att jag hade ju roligare blev det. Som alltid när vi gör något sådant här är det fullt kackel och många skratt. Det visade sig att vi hade några riktigt skarpa skyttar i laget. Tack för en fint ordnad kväll Patrik, Pelle, Göran, Lasse och Lotta!


Roy eller en grekisk gudinna?


Linn har tung koll.


Hanna var grym!


Denise hittade en vän.


Marie och jag hittade en större vän.


Söta Sara.


Böljan spänner bågen..

Imorgon får jag hjälp

Jag tyckte att jag gnällde på rätt bra. Likväl blev det tid först imorgon.
Jag förklarade att jag knaprade värktabletter som godis. Likväl först imorgon.

Regnig tisdag

Sovit dåligt i natt igen på grund av tanden. Tog mig upp vid sju och strulade runt. Konstaterade ösregn utanför. Lagom tills jag skulle börja ta fram regnställ ringde dock pappa och erbjöd skjuts till stationen. Glad och tacksam för detta.

Nu sitter jag här och försöker desperat få en tandläkartid. Har möte från 10-14 idag. Sen ikväll är det någon slags överaskningsaktivitet med fotbollen.

måndag, september 8

Kristallen förstörde min kväll

Kommer glatt hem från träningen. Lagar lite mat. Henrik är på landet så jag tänker slå mig ner framför tv:n och se favoriten CSI medan jag äter. Då är det blajiga Kristallen. Gala för innbördes beundran. Möjligtvis intressant för de som ser mycket på TV. Så det blev att vända sig till Aktuellt för middagssällskap.

Imun mot värktabletter?

På lunchen sprang jag och inhandlade fler Ibumetin eftersom de sägs vara bäst. Tog sen en tablett raskt. Redan vid kvart i tre fick jag sedan ta en till eftersom jag höll på att bli galen. Och nu skulle jag vilja ta en till. Eller rättare sagt så skulle jag vilja bli nedsövd. Tabletterna hjälper inte. Det är ju löjligt hur ont en liten tand kan göra. Svullnaden har blivit värre och jag är alldeles varm på kinden/ käken.

När jag hör mig själv pipa på det här sättet så undrar jag hur jag i all världen ska kunna föda barn.

Tablett i tid

Lyckades inte ta värktablett i tid vilket gav halvtimme av hemsk värk. Är nog tanden. Är svullen på käken, ser ut som lågt sittande påssjuka. Mina kollegor tycker synd och bjuder på Ibumetin. Tydligen den bästa tabletten mot just tandvärk.

Vykort från Skansen


Guddottern skickar en hälsning från Skansen.

söndag, september 7

Klagoblogg

Har under helgen känt mig piggare. Tror ledig fredag var precis vad jag behövde. Få sova ut och komma ikapp lite här hemma.

Dessvärre har jag dock fått tandvärk. Tror jag att det är. Kan vara munsår också. Har lätt för att få sistnämda. Ofta flera på samma gång och djupt inne i munnen, i kinderna. Det brukar dock kännas lite annorlunda. Värken jag har nu började igår. Höll mig vaken bitvis i natt. Och idag har den bultat på och gjort sig påmind så fort värktabletten slutat verka.

Är lite svullen på utsidan av kinden och känner mig öm. Hoppas att det inte är en visdomstand. Har förstått att de orsakar mycket smärta.

4-1

Rättvis seger med 4-1. Underbart skönt. Nu är det bara tre poäng upp.
Bad Patrik säga till HN att vi är nöjda med denna 5-poängs helg.

Böljan får hjälp i nöden

Med fyra omgångar kvar av serien fick IF Böljan oväntad hjälp i kampen om nytt kontrakt i division 2 sydvästra dam. Veberöd utesluts ur serien efter att de förra omgången lämnat w-o till matchen mot Falkenbergs FF. Beslutet har överklagats av Veberöd men Svenska Fotbollsförbundets regler är klara. Lagets resulat i årets serie stryks nu och vinnare på det blir Böljan som med det tar in två poäng på Helsingborgs DFF som ligger närmast ovanför nedflyttningsstrecket. Böljan spelade oavgjort mot Veberöd i våras medan Helsingborg vann. Nu är Böljan fem poäng efter Helsingborg.
För Derome BK som kommit starkt i höst och redan lagt det största nedflyttningshotet bakom sig, innebär det att vårens förlust mot Veberöd blir betydelselös och nytt kontrakt i divsion 2 ser än säkrare ut. I övrigt berörs serien inte vidare då de fyra poängen mot de båda Hallandslagen var de enda som Veberöd lyckas ta.


Så här hade jag skrivit om jag jobbat på en lokaltidning här i trakten, om det som hänt i vår serie inför helgens omgång. Hallands Nyheter skrev en liten sak igår. Där löd rubriken att Derome nu slapp den försmädliga förlusten mot bottenlaget Veberöd och sedan konstaterar man att det bara innebär smärre förändringar för serien eftersom bottenlaget Veberöd bara mäktat med att vinna mot Derome och spela oavgjort mot oss, Böljan.

Jag blir trött. Ett av de lokala lagen som de bevakar tar alltså in två viktiga poäng gentemot laget de jagar. Men det står det inte ett ord om...

I eftermiddag möter vi Skurup. De ligger sist i serien med fyra poäng. Vi har sju. Det är helt klart en måstematch idag. Så håll tummarna mellan fyra och kvart i sex.

lördag, september 6

Våldsamt mätt efter vildsvin

Ni ser i rubtiken vad som stod på menyn i kväll. Vansinnigt gott. Och väldigt mättande. Ett tips för alla er som aldrig ätit vildsvin. Gör det. Och ett tips till de som ska tillaga vildsvin för första gången. Använd mycket salt.

Oranga tider

Fast att det bara är första veckan i september får det trista vädret onekligen det att kännas som höst. En tid av fina färger. Oranget är kanske den av höstfärgerna jag jillar bäst. Så jag har tjuvstartat lite.

Regn ute, ro inne

I sådant här väder finns det inte så mycket mer att göra än att krypa upp i soffan med sin bok. Huet skiner redan, tvätten är hängd och höstblommor planterade.

fredag, september 5

Vilken härlig morgon

Sov till jag vaknade. Vilket var för två timmar sedan. Men låg sedan kvar en timme och bara slappnade av, halvslumrade. Nu sitter jag matbordet och äter äggröra till frukost. Tittar ut på ett ösregn. Snart ska jag öppna Katarina Wennstams Smuts som handlar om trafficking. Ser fram emot en dag av intressant läsande.

torsdag, september 4

Redan trött på Idol

Nu har tjatet om Idol tagit fart. Som tur är tror jag inte det blir så mycket kring fikabordet tack vare att genomsnittsåldern är lite högre. Däremot är det ett ändlöst tjat och prat om det på träningarna. Två dagar i rad nu. Och hela hösten lär det hålla på.

Upptill detta så skriver tidningarna rad på rad om det.

Ledig imorgon

Lyckades tigga till mig komp imorgon. Tydligen är det så att det finns en två-dagars regel. Nu vet jag det. Hur som så ska jag sova ut imorgon och sen inte göra ett handtag. Möjligtvis gå till en doktor för en provtagning som jag skjutit framför mig en tid.

Jag har blivit trötter

Den senaste tiden har jag varit trött så trött, mest hela tiden.

Hittar väl inte någon egentlig förklaring till det.
En teori är att jag dricker så väldigt mycket mindre kaffe per dag.

Hur som. Jag hoppas att det släpper snart.

onsdag, september 3

Bonden är i hamn


Skörden är bärgad. Eller ja, den stora delen. Rödklövern är kvar ute och ska in först om 7-10 dagar. Men det sista av allt det andra hann min bonde få in i går. Det känns väldigt bra. Snart kanske han till och med hinner komma hem och sova.

Gräsklippning och blåsor

Helvila blev det inte igår. Klippte gräsmattan och räfsade. Sistnämnda lämnade mig med två blåsor, en på varje hand. Nere vid böjen mellan tumme och fingrar. Insåg försent att handskar varit på sin plats. När jag beklagade mig för H fick jag litet medlidande eftersom han tyckte att jag borde tagit på mig mina fina rosa trädgårdshandskar som han har köpt till mig just för sådant här.

tisdag, september 2

Bondfrun får vila


Tanken var att jag skulle ut till gården i eftermiddag för att hjälpa till och få träffa min bonde lite. Denne säger dock att det inte finns något för mig att göra och att han ärligt inte kommer ha tid för mig.

Så ikväll blir det ett glas vin och en god bok. Fick en lättläst av Jane Green av mamma i födelsedagspresent. " I dina kläder". Det får bli den. Är trött så då passar det med en bok som kräver minimalt av hjärnan men är smått underhållande.

Lunchpromenad

Av någon outgrundlig anledning har jag fruktansvärd träningsvärk idag i högerbenet. Blir en rask promenad nu på lunchen för att råda bot på tillståndet.

Må det inte regna idag

Den sista tiden när vanligt folk har klagat över regn får jag en naggande, om än liten, lust att klippa till. Det är bara vi med bondanknytning som får lov att klaga. För medan ni vanliga inte vill bli blöta om fötterna eller sitta ute en kväll till så rör det sig för oss om pengar som regnar bort.

Min stackars bonde låg bra till när han skulle börja på stora tröskningen i lördags. Men då gick en drivrem på tröskan sönder och den dagen gick om intet.Så söndag och måndag har han sedan intensivt jobbat från arla morgon till sen kväll. Igår kom det ju dock regn vid sju-tiden.

Idag måste det se till att hålla upp så att han hinner få in det sista.

PS. Ni som undrar, med potatisen ( som nästan all är plockad) är det inte lika farligt för den går att plocka när det småregnar. I och för sig går det att ta in blöt säd men det innebär merjobb i väldigt hög grad.

måndag, september 1

Blommor med bud


Mitt i arbetsdagen knackade det på min dörr och där stod ett blomsterbud. Johanna och Patrik sa det med blommor och de sa det så fint så. Efter att ha piffat upp mitt kontor hela eftermiddagen står blommorna nu på vårt matbord och lyser upp.

Födelsedagslunch


Min rara kollega Kerstin och hennes lika rara dotter Fia bjöd ut mig på lunch idag.
Vi gick till Stadshotellets uteservering och njöt av god mat, trevlig miljö och fint sällskap. Lyxig födelsedagslunch med andra ord.

För 28 år sedan


Då var jag en rund och söt liten ett-åring. Väldigt fin i sjömansklänning, tillsammans med mina bedårande storasystrar, lika marina de.
Jag älskar barndomsbilder på oss tre systrar. Vi är en så fin liten trio som tack vare våra föräldrar alltid haft det så bra. Vi fick vara med om så mycket och hade alltid varandra att ha roligt tillsammans med. Och så är det fortfarande, om än vi bor på olika håll så har vi alltid varandra. Jag bär mina systrar i mig.

Det är den 1 september idag

En kvart kvar

Till jag föddes. Den där dagen för 29 år sedan.

Haft en underbar dag. Henrik åkte tidigt då skörden inte kan ta hur mycket hänsyn som helst till födelsedagar. Gick upp vid halv tio. Hade med mig täcket ut till soffan. Värmde två överblivna pizzabitar. Gjorde en stor kopp kaffe. Satte på tv:n och slötittade på en film. Läste tidningen. Njöt. Tänkte på gårdagen och hur trevligt det varit. Såg fram emot att sedan gå ner till mamma och pappa. Röjde det sista. La mig igen. Låg där i vårt fina hus och kände att allt var väl. Livet är fint.