måndag, januari 30

Att skylta med det som finns

Efter en månad i kappsäck har jag nu landat hemma.

Det mest intressanta och diskuterade.
Jag tycker inte om när affären skyltar med något som inte finns. Eller när skorna på modellen på annonsen är "modellens egna". Eller när en yttre skorsten som finns på Caminas bilder av Vermont Casting inte finns att få och kvinnan som jobbar där på min fråga om varför det då finns på bld på deras hemsida och i produktkatalog svarar "vi tyckte det var snyggt". Jag vill kunna få det jag ser.

Det stod ett visst antal biljetter. Det stod om hur många som ville ha biljetter. Det stod om lottningen. Ingenstans stod det att inte alla biljetterna var i potten. Det är det enda upprörande. Att förbundet tar biljetter och att bland annat sponsorer får är helt i sin ordning. Likaså är det strongt av Sportbladet att skriva om det trots att vi får biljetter. Inget mörkande där. Efter att ha pratat med dem förbundet för att få loss grejen kan jag väl säga att allt inte är direkt glasklart från deras sida. Läs mer på Lauls blogg, liksom om allt annat senaste nytt i fotbollsvärlden.
Önskar bara att pappi fick se äventyret på plats. Han är vad Lagrell beskriver som "genuin fotbollsälskare". Folket i klubbarna och distrikten som får är inte det. Där handlar det om jobb och positioner.
EM 2000 öppningsmatch Belgien-Sverige följde jag på sektionen för lagets familjer och förbundsfolk osv. Ingen vidare stämning. Kändes som alla var för fina att heja...

Här är förresten min artikel om sveket.

måndag, januari 2

2005 i korta drag

Årets bästa 1: Nyheten om att jag ska bli moster och sen nu i mellandagarna få se Jenna provköra barnvagn med en lycklig liten min. I detta lyckopaket ingår också annonsen i den rosa tidningen som förtäljde om ett litet bröllop på nyårsafton. Underbart att sen få rapport om en fin stund i Sigtuna Rådhus där två mycket förälskade fick varandra. Jodiladi, jodiladi, jodiladihoooo, en sån dag….

Årets bästa 2: H och jag vann efter stenhård budgivning nycklarna till huset vi ville ha.

Årets bästa 3: Serieseger. Moderklubben Böljan åter i 2:an. Åkte ur när jag som 12- åring gjorde min första damlagssäsong. Sedan jag som 15-åring iväg till Varbergs Gif och där fyra andraplatser i division 1. Så även om drömmen om allsvenskan inte blev, så fick jag så äntligen vara med om en serieseger. Underbart att få uppleva det tillsammans med alla härliga Böljanbrudar.

Årets sämsta 1: Mina kära grannar ovanpå som tror att vårt bostadshus är den lilla stadens senaste uteställe. Att varje helg få deltaga i andras fester är inte vad man önskar…

Årets sämsta 2: Renoveringar. Grannarna har turats om att borra och såga och borra. Okristligt tidigt börjar som bekant alla hantverkare. Och när andra gör om så får man ingen som helst glädje av sitt lidande. Uppe i vårt hus har arbetet pågått och då är det oro över framskridande och kostnader och resultat som gör att man lider.

Årets sämsta 3: Supporterkulturen i Svea blir allt sämre. De förr så charmiga Malmöfansen tappade allt i mina ögon när de buade ut Dusan Djuric efter att Andreas Andersson hemvändarflopp, kapat honom totalt. Sedan buade de ut FC Thuns avbytare för att de hade fräckheten att gå över planen till sitt bås. Djurgårdens uppträdande på Ullevi under seriefinalen mot Göteborg sänder också kalla kårar. Lågvattenmärke är när de till den unga drillorkestern skriker ” Visa pattarna, visa pattarna”.

Årets bok: Damelvan av Jennifer Wegerup. Svart på vitt om orättvisorna, om viljan, om bragderna. Det hela på ett underbart flytande språk. Stolt läsning för en lillasyster.

Årets film: Storslaget trots alla sina brister- Världarnas krig. Såg till och med om den dagen efter.

Årets semester: Dubblade jobbmässigt i och med Kvällsposten där jag hade ännu en underbar sommar. Fina dagar i mitt kära Skåne först med H med en Österlenvisit, med mamma med massa shopping och mys, och med pappa med kultur, sport och kulinariska höjdarupplevelser.

Årets fest: Guldfesten. Ny klänning, roliga sketcher, utmärkelser och hyllningar.