fredag, februari 29

En extra dags jobb

TV4 Nyheterna påminde just om att Skottdagen innebär en dags gratis arbete. Företagen i Sverige har tjänat 5 miljarder idag. Hmmm... jag hade aldrig tänkt på detta, men hade jag det hade jag stannat hemma idag i protest.

Och nej, Skottdag går inte att jämföra med jul och så, att vi blir lediga då extra vissa år. Det är alltid arbetaren som ska gå plus!

torsdag, februari 28

Skolplanscher- en skatt från det förflutna

I dagarna har jag förärats två skolplanscher. Är mycket glad över dessa skatter som berättar om en tid när till och med skolböcker var sällsynta. Känns skönt i dessa dagar av Internet.

Den ena planschen var ganska så trasig men jag tog den ändå eftersom den visar potatisplantan. Så den tog jag till min potatisbonde. Han kan ha den på landet om inte annat. Den andra är lite helare och motivet är när ängeln uppenbarar sig för herdarna. Den är alldeles underbar och vi ska ha den ovanför sängen.

Naken utan min ring

Idag är första gången jag glömt att ta på mig min förlovningsring sen vi fick dem i november. Jag känner mig helt naken. Andra ringar kan jag vara utan men mitt ringfinger värker utan min fina löftesring. Lustigt att jag glömde den just idag när jag hade gott om tid i morse. Annars brukar jag jäkta kring men alltid i sista stund om inte förr komma ihåg min älskade ring.


Så nu blir det till att böta tjugo kronor när jag kommer hem.

Trött på vår Marimekko säck

Vi har en stor Marimekko Fat Boy som jag köpte till oss när vi höll på i huset för två år sedan, men inte hade några möbler där. Då till och med sov vi i den någon gång. Den är jättesnygg och jätteskön. Dock är den väldigt stor. Så nu när vi har soffa och så kommer den sällan till användning men tar stor plats. Dock tänker jag behålla den och ha den i biblioteket när det blir klart. Nu används den när lilla Märta är på besök. Hon jillar att busa i den och den är perfekt för henne att sova i.

Men så här i efterhand var köpet lite förhastat. Den är fin och den är cool, men den kostade och även klassiskt Marimekkomönster kan det bli för mycket av. Hade nog köpt en vit Fat Boy idag, eller till och med en klassisk saccosäck, som är lite smidigare.

Rätt sorts trötthet

Igår var det fotbollsträning igen. Var lite trött i kroppen men mer rätt sorts trött. Det har jag känt på kvällarna också när vi lägger oss. Jag är trött för att jag jobbat, pysslat hemma och tränat på det. Vore väldigt skönt om detta höll i sig för då är jag snart i full form igen.

Rätt sorts trötthet

Igår var det fotbollsträning igen. Var lite trött i kroppen men mer rätt sorts trött. Det har jag känt på kvällarna också när vi lägger oss. Jag är trött för att jag jobbat, pysslat hemma och tränat på det. Vore väldigt skönt om detta höll i sig för då är jag snart i full form igen.



onsdag, februari 27

Dåligt med sömn

Sov oroligt i natt. Drömde mardröm; var tillsammans med Zlatan och vi var jagade av fotografer. Jag försökte vara snäll mot mina kollegor men Zlatan ville skjuta dem.

Är väl det mormor som spökade i mig. Hon är på sjukhuset här i Varberg nu och det är stabilt men hon är väldigt förvirrad och de ska idag undersöka om hon fått en stroke. På måndag fyller hon 95 år, så det är klart att åldern tar ut sin rätt. Men det är ändå jobbigt när någon i familjen är dålig.

tisdag, februari 26

Tankar kring kärlek

Min mormor är sjuk och jag försöker sända henne goda tankar.

Kvällen har gått åt till renoveringen hos föräldrarna och sen lite småplock här hemma.

Skickat in ett kåseri till HN nu.

Kaos på kontoret

Här uppe på Kultur och Fritid har det varit kaos hela förmiddagen. Dels är det nya möbler till tre olika kontor och ett sammanträdesrum som har kommit. Upptill det tömmer vi ett kontor på konst, då den ska ner till Konsthallen. Så det har varit tavlor, hyllor och kartonger om vartannat hela dagen och än är det inte slut.

It´s pooring

Det regnar. Det är booring.

måndag, februari 25

Skrattar åt "Jubelidioterna"

Trött efter att ha kämpat på bra på träningen sitter jag nu i soffan och skrattar framför Sportnytt. Ser målet alla pratar om just nu. Det var igår i La Liga som Real Madrid firade ett mål som dock var bortdömt som Getafe passade på att kontra in ett segermål. Riktigt roligt när sådant händer i toppfotbollen och inte minst när ett lag som Real Madrid får stå med byxorna nere.


Bild: TV4

Aftonbladet hade rubriken Jubelidioterna och det kan man inte annat än hålla med om.



Nu läsa lite, sätta igång en tvätt och hänga en annan. Sen sängen.

Tack svärmor

När jag just anlände hem efter en blåsig cykeltur från stationen låg ett fint kort från svärmor i posten. Några uppiggande ord som betydde mycket.

Tack Gunilla.

Jag strök ett möte ur kalendern ikväll så att jag hinner träna fotboll. Jag hade velat gå på mötet som är viktigt men jag ringde och pratade med en i styrgruppen och gick igenom lite saker vilket gör att det känns okej att skippa det. Kändes helt ärligt som att jag inte hade något val. Träningen måste få högsta prioritet nu.
Har helt gått ner mig i sjukdomsträsket och det märks på kroppen och i huvudet.

...

Det är inte i det man äger utan i det man är som personligheten yttrar sig.

Oscar Wilde

Sorg över Sacco

I Varberg och i Falkenberg har det funnits en väskaffär som hette Sacco. Tyvärr gick det inte runt för dem. Folk köper hellre massproducerat H&M. Hur som så var jag i affären häri Varberg och fyndade två små väskor till 70 procents rea. Men glädjen över dessa fynd är liten jämfört med sorgen över att min hovleverantör av snygga väskor nu försvunnit. Jag har fyra väskor därifrån som samtliga fått hur mycket beröm som helst och folk har tagit dem för riktigt dyra. I fotbollen kallar några mig för "Fröken Prada" eftersom de trott att väskorna varit the real thing...

Så snyft.

Presenter ska öppnas med glädje


Lilltösen 2 år i fredags.
"Senter" är väldigt spännande och roligt!

Ny vecka, ny bok, nya tag

Börjat läsa Anna Gavaldas Tillsammans är man mindre ensam, verkar bra tre kapitel in. Gavalda har ett väldigt fint språk. Har tidigare läst hennes Jag skulle önska att någon väntade på mig någonstans och det var en härlig novellsamling. Blir inte så mycket mer läsning dessa dagar än den som tågresorna bjuder på. Tyvärr. Men efter all renovering så...

Ikväll hoppas jag kunna träna. I alla fall åka dit och vara med ett tag. Nu måste jag dra mig ur det som spökat i min kropp hela året.

På jobbet är allt bra. Har en rolig grej att skriva. Nu ska jag gå och fika med mina fina kollegor.

söndag, februari 24

50-års kalas i vilda västern


Ingrid 50 år! Vi var många som kommit för att fira vår härliga och godhjärtade vän.


Kent talade fint till sin Ingrid och han fick alla att känna sig så välkomna.


Mamma var stilig cowboy-ladie. Extra plus för festens coolaste handväska.


Min bordsherre till höger, Stellan, och min indiankompis Cissi.


Tvärsöver satt Katja och Bengt.


Jag körde indianstuket och med långa flätor blev jag allas Pocahontas.

Stilig far i samtal med födelsedagsbarnets brorsdotters pojkvän.

Trött Pocahontas

Idag har jag varit trött, mycket trött. 2 glas bubbel, ett glas vitt, tre glas röda och ett glas portvin tog ut sin rätt idag. För även om det var en lång sittning på en alldeles förtjusande rolig fest, så är det mer än jag kan dricka.

Så Henrik och föräldrarna har gjort det stora lasset med golvläggning idag. Jag satt mest brevid och kved med mitt dåliga samvete. Rummet blev hur fint som helst.

Nu får jag kompensera mina kära i veckan. När bakiströttheten nu försvunnit känner jag mig ganska bra i kroppen. Kanske behövdes lite bubbel för att bli av med bacillerna...

fredag, februari 22

Rapport från födelsedagsbarnet

I morse när jag ringde för att gratulera Märta sjöng hon lite för mig i luren.

- Hjulen bussen snurrar junt junt junt...

Sen hade hon inte tid att prata så mycket mer eftersom det fanns "pesenter" i närheten. Jennifer berättade att det första hon sagt i morse när hon vaknade var "skynda ner till pesenter".

Sen hade Jennifer inte tid att prata mer eftersom de ska ha stort kalas i eftermiddag/kväll.

Lilla födsling

Idag är ingen vanlig dag

Nej, för det är Märtas födelsedag!
Hurra-hurra-hurra!

Grattis älskade lilla Mosi,
du är moster-gudmors ögonsten.
Tack för att du kom till oss för två år sedan
och gjorde den här världen till en bättre plats.
Du är alltid med mig i mitt hjärta älskade Märta
och bara tanken på ett av dina leenden värmer mer
än den hetaste dag Sahara kan ge.

Hoppas du får en underbar dag med mycket presenter,
tårta och kärlek!

torsdag, februari 21

Tid att kåsera

Med inspiration efter samtal med far när vi målade sida vid sida ska jag nu sätta mig och skriva ett kåseri. Har tidigare skrivit ganska många för Hallands Nyheter och det finns önskemål där om fler. Finns även andra som är intresserade. Men tills nya är skrivna bjuder jag på några favoriter i repris.


Tidens hållplatser

För Marcel Proust var det en Madeleinekaka. För mig är det en mängd olika saker som för mig tillbaka. Till platser, stunder och människor jag trott att jag lämnat bakom mig. En bild, en låt, en känsla, en doft, ett skratt, en smak, ett klädesplagg. Så är jag där igen.

Mina svärföräldrars tapet i badrummet. Blommigt sextiotalsmönster i starka färger. Jag stänger dörren om mig och är tillbaka i kära Skåneland hos farmor och farfar. Handfatet, toalettstolen och bidén är i grönt porslin. Jag är fyra år och tycker att det är det vackraste badrum jag sett. Varje besök är förknippat med gungande i hammocken, "limonad" och farmors vackra leende när hon kallar en för lilla hjärtat.

"En del av mitt hjärta" sjöng Tomas Ledin när jag dansade tryckare med söte grannpojken som gick i sexan. Pirret i magen och förväntningarna, känslan av att "jag dör om vi inte blir ihop för det här är kärlek". Hur många gånger till har den funnits där? När jag hör låtarna från förr återvänder jag till Vinbergs Bygdegård och skoldanserna.

Nu i november luktar det London överallt. Regn och ruttna löv för mig tillbaka till vännerna från runt om i världen som liksom jag hamnat i denna pulserande stad. Puben och fredagspinten, Picadillys ljus och tunnelbanans klassiska "mind the gap".

Ungsbakade grönsaker indränkta i olivolja kan tillagas i en ugn på Tröingeberg för att ta en med till Da Lucia. Bästa stället i Rom. Tre gränder upp från huvudgatan i Trastevere. Ett ställe dit turisterna inte hittar, där ägaren hejar på Roma men kan förlåta två systar svedesi för att de håller på ärkerivalen Lazio, då de ständigt återvänder för hans gudomliga kokkonst.

Rosa frotté. Mormor sveper in mig i morgonrocken. Jag står på en bänk. Vi har precis badat på Fyrisbadet i Uppsala dit tåget tuffat mig. Nu väntar Budapestbakelese på konditori och sen besök på lekplatsen som har snurror som man klamrar sig fast i och inte stiger av förrän hela världen snurrar kring ens blonda knopp.

Bollen som sitter i krysset. Lagkamrater, kramar, glädjetjut. Att tillsammans vara hjältar. Minnena av förluster har bleknat, segerna lika tydliga nu som då.

Jag kan inte nämna alla hållplatser tiden gjort åt mig. Men de finns där och jag stiger av när de dyker upp. En kort stund stannar jag innan nuet kallar. Det finns en hållplats jag söker upp medvetet i juni varje år. Kyrkan. Skolavslutning. Barn som sjunger "Den blomstertid" innan de ska rusa ut på sommarlov. Känslan kommer smygande. Den av att äga allt, att allt ligger framför en och att precis allt är möjligt.

Vodkan står på bordet

Pussade just Henrik eftersom han är på fotbollsträning då jag kommer hem igen. Denna puss ledde till att Henrik krävde fram sprit. Detta för att kunna torka bort pussen.

Han är rädd att jag ska smitta honom, då han har blivit frisk från den förkylning han drog med hem efter att han jagat en hel lördag utan att ha ordentligt på sig. Men snäll som jag är tog jag fram vodkan åt honom. Skål på den.

Pappa, penslar och spröjs

Ska gå ner och hjälpa pappa att måla lite. Pratade just med honom och det lät som att han inte riktigt har koll på alla penslarna.
Behöver måla våra spröjs en tredje gång så det är helt okej.

Världens bästa systrar

Det finns två systrar som båda är bäst i världen. Och tänk. Båda är mina.

Idag är det syster Johanna som har gjortmig väldigt glad. Pappa och hon har varit i Bromma och passat lilla Märta medan hennesförldrar varit på liten minisemester i Palma. Hur som, med pappa hem skickade Johanna sin julklappp till mig. Gissa vad hon köpt till mig... Dum, dum, dum... The Shoebox ( Alla Sex and the City avsnitten). Det är den sortens ytlighet jag klarar av. Ska unna mig ett avsnitt redan ikväll.

Tack snälla älskade Johanna!

Jag är inte deprimerad

Bara trött. Så väldigt trött. Och det får mig att bli lite deppig. Som igår. Men när jag tänker på det så mår jag bra. Allt är gott. Men av årets åtta veckor som gått har jag varit dålig i sex. Först tre och nu de tre senaste. Det är jobbigt kan jag lova. Riktigt jobbigt. Jag orkar inte inte orka mer.

De två veckorna när jag jobbade, kunde träna och sköta hemmet så mådde jag toppen.

Henrik säger att jag ska anmäla mig sjuk och gå hem och sova bort vad det nu än är. Men jag vet inte. Eftersom jag ändå inte är jättesjuk så undrar jag om jag skulle finna ro till att sova.

En, två, nio, tio kronor...

Imorgon fyller min guddotter 2 år. I morse lekte hon med mormors (min mamma alltså) börs. Hon räknade och planerade inköp.

- En, två, nio, tio kronor.. gå köpa serpentin och ballong.

Mosters lilla älskling, som dessutom råkar vara väldigt verbal för sin ålder.

onsdag, februari 20

Inte min dag

På väg till stationen för att åka hem halkade jag i en grusslänt och vrickade foten riktigt rejält. Dessutom lyckades jag dra till framsidan av låret på andra benet, som jag parerade fall med. Är blå och svullen nu. Lindat och hoppas på det bästa.

Precis kommit hem från föräldrarnas där jag tagit mig an väggarna i stora sovrummet, rum 3 i renoveringsordningen.

Är lite halvnere. Känns segt dessa dagar. Ej hört något från jobbet i Halmstad, vilket jag tolkar negativt. Sen är det en annan grej som rör jobb som också känns mindre uppmuntrande. Lägg på detta den eviga förkylningen och en vrickad fot så har ni mitt humör i en liten ask.

Foten hände dessutom för att jag gick i djupa tankar över just en av ovan nämnda saker...

Inte min dag

På väg till stationen för att åka hem halkade jag i en grusslänt och vrickade foten riktigt rejält. Dessutom lyckades jag dra till framsidan av låret på andra benet, som jag parerade fall med. Är blå och svullen nu. Lindat och hoppas på det bästa.



Precis kommit hem från föräldrarnas där jag målat.

Det vackraste jag vet


Märta min Märta.

tisdag, februari 19

Zlatan- bättre än sex...

Inför matchen visar Viasat nu ett inslag med Zlatan. Intervju och allt. Henrik ser ut som ett lyckligt barn på julafton i symbios med en ungkarl som precis hittat en trave med porrtidningar.

Intervjun börjar förvisso roligt med att reportern i värsta fjäskstil säger;
-Zlatan du är ju stor här nere nu!
- Ja, 198 centimeter och 95 kilo..., säger Zlatan och knäcker sig.

Jag menade Forza Inter!

Är en dag före här. Men det italienska stödet är totalt.

Klara för helgens fest

På lördag fyller en väldigt kär vän år. Temat för kalaset som jag vet kommer bli kanon är häst och west. I det kom något med posten som säkrar Henriks och min kostym. Vi kommer att vara ett lite omaka par...

Har väldigt ont i min tand. (Ja, jag vet att detta snart är en klagosjukdomsblogg- men jag måste få lida högt..)Var en runda hos föräldrarna nyss och tömde sängkammaren och började förbereda för spackling. Ikväll blir det dock Champions Leauge för hela slanten. Heja Milan!

Klara för helgens fest

På lördag fyller en väldigt kär vän år. Temat för kalaset som jag vet kommer bli kanon är häst och west. I det kom något med posten som säkrar Henriks och min kostym.

Klara för helgens fest

På lördag fyller en väldigt kär vän år. Temat för kalaset som jag vet kommer bli kanon är häst och west. I det kom något med posten som säkrar Henriks och min m

Soffan jag drömmer om...


Fast den ska vara vit eller svart.

Rosa pumps

Igår köpte jag ett par rosa pumps. Gulliga och coola på samma gång.
Tänkte ni ville veta...

Kan komma bildbevis framöver.

måndag, februari 18

Varför blir jag aldrig frisk?

Det blir inget Falkenbergs Idrottsplats för mig ikväll. Fryser och är trött, känner mig febrig. Tandvärk. Det här verkar aldrig ta slut. Jag pallar inte vara sjuk mer.
Just nu går all kraft åt till att fungera på jobbet. Det klarar jag utan problem men sen är det verkligen inte mycket mer som blir gjort.

Ska åka och hämta mamma nu. Hon har varit och tränat den lyckosten. Sen ska jag tvinga mig själv att gå en långpromenad och köra styrka. Henrik är också en lyckost och ska träna ikväll.

Nytt under solen

Solen är här. Det är vad som är nytt under solen. Underbart. Fick ta fram solglasögon när jag skulle gå på kort men rask lunchpromenad.

Blev ingen löpning i helgen. Hostar fortfarande djupt och är väldigt snuvig än. Blir ingen träning ikväll heller, men jag ska dit och heja på tjejerna. Sen tänkte jag åka hem till föräldrarna och cykla testcykel. Styrka på det och jag lägger inte av mig allt.

Vi ska adoptera

Henrik och jag har beslutat oss för adoption. Första papprena är ifyllda och nu väntar vi på bekräftelse från Världsnaturfonden. Sen har vi en egen liten isbjörn.



Alla läsare uppmanas härmed att skaffa sig ett djur att adoptera. Isbjörnar, chimpanser, bergsgorillor, valar, sälar, tigrar- det finns mängder av grupper som jobbar för utrotningshotade djur som behöver bidrag. Och säg inte att ni inte har pengar till det. Skippa ett par luncher ute, dra ner på veckotidningar, shoppa ett plagg mindre...

söndag, februari 17

Att glädja andra

Så var gästrum 2 hos föräldrarna klart. Blev jättefint. Henrik har varit så snäll och duktig. Helt klart en stjärna till på himlen som är hans. Nu ska jag ordna väggar och tak i sängkammaren i veckan så kör vi golvet där nästa vecka.

Många frågar oss hur vi orkar hjälpa mamma och pappa efter allt vi gjort med vårt hus och vi är ju inte ens klara. Svaret är att vi gör det för att vi vill göra dem glada. Att vi är familj och då hjälps man åt. Som dotter känner jag att efter allt mina föräldrar gjort genom åren och fortfarande gör, hur de alltid satt oss barn i första hand, så är det underbart roligt att kunna bjuda igen lite. Sen hade jag gärna haft så mycket pengar att jag kunde hyrt in en snickare att göra allt, men så ser det inte ut. Dock är det en tjusning att göra det själv och roligt att lära sig efter hand.

Känner dock att jag unnat Henrik lite mer vila då han har sina dubbla jobb redan. Han är så oerhört plikttrogen, snäll och arbetsam. Jag är väldigt stolt över honom.

Grattis i efterskott, renovering och skidskytte

Stort grattis efterskott till kusin Peter som fyllde år igår!
Och grattis igen till vännen Erika som också fyllde år igår. Henne pratade jag dock med.

Nu ska vi åka till bygghandel Henrik och jag, dags att köpa lister och lite annat till föräldrarnas andra gästrum. Henrik är så snäll och hjälper mig,eller ja precis som sist är det han som gör huvuddelen av golvläggandet. Jag är inte stark nog att få ihop de olika elementen. Click-golv är inte precis click-click.

Brunch blir det framför skidskyttet. En medalj hade varit så rolig.

Grattis i efterskott, renovering och skidskytte

Stort grattis efterskott till kusin Peter som fyllde år igår!

Och grattis igen till vännen Erika som också fyllde år igår. Henne pratade jag dock med.



fredag, februari 15

Triss i porr

Igår fick jag Allt i Hemmet av en på jobbet, Hus & Hem av svärmor och Drömhem & Trädgård på posten, då Henrik prenumererar åt mig. Så hela helgen kommer jag kunna ligga och läsa heminredning, få inspiration och börja planera/drömma. Mmmm...

Fredag igen

Veckorna bara flyger fram. Och då har ändå denna veckan varit lite seg med slappa kvällar på grund av våra förkylningar. Om jag mår som idag imorgon tror jag att jag vågar mig på att ut och springa på söndag. Åh, vad underbart det vore. Lägga steg efter steg bakom mig och känna styrkan.

Ikväll blir det lugnt. Kanske lite TP eller Alfapet.

Imorgon väntar renovering hos mamma och pappa.

torsdag, februari 14

Pang i dörrarna nu är det fika

Ibland när jag sitter mitt inne i en text så väcks jag upp av dörrar som dras igen.
Pang-pang-pang. Så var det fikadags.

Jag tar fem minuter av rasten för att avslöja för er kära läsare att det blir lite bloggande idag eftersom kvällen är vigd åt svärfar som fyller år. Så vi ska till landet på kalas.

Glad alla hjärtans på er!

Har damen lilla sett de vita ränderna...

Pappa släpper av mig och jag börjar gå mot kommunhuset. Kommer fram till övergångsstället och en bil som liksom hunnit för långt för att stanna kör förbi. Helt okej. Jag ska sedan gå över men en kvinna i silvrig Volvo med bilen full av barn kommer då körandes i en väldig fart. Hon gör inte minsta ansats till att stanna. Jag viftar till för att uppmärksamma henne på att det är ett övergångsställe och att hon enligt lag ska stanna. Hon bara tittar på mig. Om jag följt lagen och bara gått ut, tagit min rätt. Ja, då hade damen suttit där nu med en buckla på bilen och vem vet hur resten av våra liv hade blivit.

onsdag, februari 13

Ibland tär allmänbildningen på själen

Jag tror att man för att vara allmänbildad och hänga med i samhället bör bekanta sig med så stor del av det som möjligt.

Utifrån denna tes såg jag igår mitt andra avsnitt av I huvudet på Carolina Gynning. Av vilken anledning? Jo, det här är något som många i min ålder, upp och ner dryga tio år i åldrarna, ser på. Att bara ha sett ett program tycker jag inte heller räcker för att verkligen grunda sig en uppfattning.

Så jag åkte med Carolina Gynning till Ryssland. I början av programmet konstaterar en berättarröst att sen kommuninsmens fall har Ryssland blivit ett segregerat land med mängder av människor som lever i fattigdom, många under existensminimum, och så en grupp extremt rika människor. Det konstateras. Sen blir det shopping med Carolina och en 16-årig tjej vars föräldrar är sådär kolossalt rika. Gynning reflekterar inegnting över hur landet ser ut. Jo, hon konstaterar att hon trodde att kvinnorna i Ryssland skulle klä sig fult och se billiga ut, trots sina pengar. Jag konsterar framför tv:n att den enda som klär sig billigt är den svenska programledaren själv.

Efter 35 minuter ger jag upp. Det är nog. Min själ gråter över programmet och hur många som ser detta och tycker att det är bra underhållning och att Carolina Gynning är någon att se upp till. Hon har lyckats.

Visst, jag förstår behovet av att underhållas. Men se då Vänner där replikerna är rappa eller Hasse och Tage där dialogen är genial. Varför inte Postkodsmiljonären eller På Spåret eller Pang i Bygget eller till och med Dallas.

Många av öststaterna som nyss blivit "fria" ser ut just som Ryssland. Otrolig segration och ingen medelklass. Människor som är så rika att det inte går att förstå. Och var har de då fått sina pengar ifrån? Vad är det som har gjort dem rika? Jo, andras lidande.

Nej, slå av Gynning. Igår fanns det ett utmärkt alternativ på SVT. Igår sändes den första delen av Klass 9A. En klass på en skola i Malmö där 60 procent inte blir behöriga till gymnasiet, en klass som nu ska få nya lärare. Dessa råkar vara några av landets främsta pedagoger och tillsammans med eleverna ska de vända på utvecklingen. Målet är att bli en av landets tre främsta niondeklasser.

Ja, ni hör hur spännande. Jag har spelat in programmet och ska se ikväll. Jag sitter här med Gynning i halsen och hoppas att Klass 9A ska skölja bort den bittra smaken.

Vackra visor till Varberg

Kom till jobbet lite tidigt och hittade ett mycket glädjande mail i inkorgen.

Vi fick Sofia Karlsson, vissångerska, till Varberg den 1 juni. På teatern. Det kommer att bli jättebra. Här hittar ni allt om Sofia, som bland annat sjunger utifrån en av mina favorters poesi, Dan Andersson.

tisdag, februari 12

Skrivråd

En sak jag tycker folk borde uppdatera sig med i sitt skriftliga språk är den regel som gäller på alla större tidningar som arbetar efter TT:s skrivregler- den lyder att man använder ska, inte skall.

Jag vet att jag skrivit detta tidigare men det tåls att upprepa. Det skola inte heta skall. Om ni lär er det ska jag vara snäll framöver.

TT illustrerar regeln med en liten hund som talar om att "skall är vad jag ägnar mig åt, vof-vof".

Ekonomichefen har gått klart

Hansson & Möhring hade innan jul en spännande stegtävling som i överlägsen stil vanns av ekonomichfen. Denna blev lätt fanatisk under tävlandet. 89 000 steg på en helg fanns bland annat i facit. All denna gång ledde dock till en del bekymmer, framför allt ont i benhinnorna. Så när det häromdagen aviserades ny stegtävling på företaget tog han broschyren i egna händer...

måndag, februari 11

Möbelplaner

I vårt tv-rum har vi en svart hörnsoffa. H hade denna med sig till boet, då var den dock blå. Mycket enveten som jag är så lyckades jag färga den svart, trots att det på soffans tvättlappar stod att den inte kunde blekas och att det på förpackningen med färg stod att det ej gick att färga tyg som ska kemtvättas. Det gick dock, om än med mycket möda och stort slit.

Jag jillar inte soffan utseendemässigt i rummet, den hade varit perfekt i en gillestuga eller annars sorts tv-rum. Men vårt tv-rum är liksom en del av den öppna planlösningen och hela det stora rummet går i en annan stil. Så jag vill byta soffa. Vill ha en Oxford eller Howard soffa. Till det en röd Ägget-fåtölj. Det hade varit supersnyggt hos oss.

Dock jillar vi soffan som soffa. Det vill säga- den är precis hur skön som helst. Har varsitt hörn vi kan ligga i och när vi vill ligga sammans är den så stor att vi bekvämt kan göra det.

Så det velas här...

Talar vi om samma sak?

Frågade en politker till om den här sakfrågan som jag inte hört talas om på intervjun. Han trodde dock att de pratade om en sak jag mycket väl känner till. Att jag och intervjuaren helt enkelt pratade om varandra. Är det så, så känns det som att jag borde ringa henne. För i nuläget måste hon tro att jag är totalt oallmänbildad och inte alls hänger med i stora riksnyheter. Ska jag ringa? Eller verkar det konstigt...

Mobil blogg

Premiär. Går sådär.
Henrik står vid stationen och väntar nu när jag kommer hem.

Det här med den där frågan vi dintervjun börjar klarna. Funderar på om jag måste ringa hon som höll i intervjun och meddela att självklart vet jag vad frågan gäller och jag har en stark åsikt om det hela. Om det nu är så att vi totalt talade kring varandra...

Återse Dogge

Dogge Doggelito ska snart komma till Varberg. Är vi, Kultur- och fritid, som ordnar en kväll för ungdomar. Kanske ska jag gå dit och säga tjena till Dogge. Vi är bundisar. Eller nja, vi träffades på tåget mellan Göteborg- Stockholm och satt i restaurangvagnen och pratade. Det var 2004, tror jag, någon gång i februari-mars.

Först kände jag inte igenom honom, utan en bit in i samtalet när han berättat att han sysslade med musik frågade jag glatt och omtänksamt om han hade några spelningar och någon skiva på gång. Han undrade då om jag hört talas om Latin Kings...

Han var rolig Dogge och berättade bland annat om när han som liten om somrarna varit i Finland (hans mamma var därifrån) och alla kallat honom för Lakritspojken.

Björnar, Kallur och jobbintervjuer

Min chef berättade att björnarna har flyttats till reservat nu, trots massiva protester från stadens invånare. Detta för att turismen kring det blivit för stor och man gör det här av säkerhetsaspekter. Trist. Björnar hör inte hemma i reservat.

Det gör inte vargar heller. I helgen hade HN ett underbart reportage från Skånes Djurpark och varghängnet. Det var Marianne och Håkan som varit nere och bekantat sig med detta mytomspunna djur. Marianne skrev också mycket riktigt om problemet med att hägnet bara är två hektar, i det fria rör sig vargarna över stora områden. Hur som- den fina läsningen och de underbara bilderna hittar ni här.

Mitt bland alla djur måste jag inflika att det var fantastiskt roligt med Susanna Kallurs världsrekord igår. Precis som med Wissman trodde jag aldrig riktigt på Sanna. Vita människor kan inte springa fort liksom... Men jag är så glad att jag hade fel. Jag har träffat systrarna och intervjuat dem vid ett par tillfällen och det är verkligen två glada och trevliga dalkullor.

På jobbintervjun i förra veckan gick det bra. Fick dock en sakfråga som jag var tvungen att besvara med ett "aldrig hört talas om". Det kändes ju mindre bra. Tillbaka här på Varbergs kommun har jag dock frågat alla, liksom jag har frågat Henrik, mor och far, och journalistsyster- ingen har hört talas om det frågan handlade om. Så det gör att det känns bättre igen. I veckan får jag besked om jag får komma på intervju 2, så håll tummarna för mig är ni snälla.

Vecka 8 ska jag sedan på en annan jobbintervju och ni kan väldigt gärna börja hålla tummarna för det jobbet redan nu.

Morgonfika och inbrottstjuvar

Får dricka kaffet lite snabbare idag så jag hinner skriva det här inlägget.

Inte mycket nytt under den gråa himlen. Vi är fortsatt snuviga och hostiga. Henrik hemma idag, då han är riktigt dålig. Igår fick han vansinnigt ont i huvudet och bara låg och jämrade sig.

Jag pep ner till föräldrarna för att låna Alvedon, vi hade bara Ipren hemma och det sägs ju att effekten blir bättre om man blandar.(Läkare sagt detta så förhoppningsvis stämmer det.) Grannarna till mina föräldrar är i Thailand och någon gång i helgen har de haft inbrott. Polisen var där igår kväll. Stackare att få reda på det när man ska ha det skönt på semestern, sen komma hem till ett hus som är genomsökt och plundrat. Nej, usch. Sen är det ju obehagligt för alla oss som bor i området.

Jag är glad vi har larm, med kamera och allt. Känns som man har gjort vad man kan.

Nu ska jag strutta bort till fikan. Chefen som har varit i Rumänien har kommit hem och förhoppningsvis har han historier om björnar. För byn han kommer ifrån ligger precis vid bergen och björnarna kommer ner, vilket lockar turister. Han har berättat mycket spännande om det här. Tyvärr har han varit hemma för det är sjukdom i familjen.

söndag, februari 10

Nyttodag i hostans tid

Här hemma hostar vi båda och helgens planer modell roliga har ställts in. Idag har vi först storstädat och sen haft papperssortering. Känns bra.

Söta Erika kom förbi en sväng och drack honungste med sjuklingarna. Hon har varit nere i helgen för att hjälpa sin pappa lite. Han äger Glommens Fisk som jag tycker Erika ska ta över på sikt tillsammans med sin bror. Dels för jag unnar hennes pappa det, dels för att jag tror att hon skulle tycka det var roligt, dels för då får vi hem henne.

Pratade med Mia som berättade att lille Alex nu nått över 3 kilos strecket. I bakgrunden grät Isac, två och ett halvt år, eftersom han ryckt sin pappa lite väl hårt i örat och fått tillsägning. Att ta någon i örat har Henrik lärt honom...

fredag, februari 8

Dimma och helgplaner

Dimman ligger tät över Varberg. Bara att hoppas att man hittar hem i eftermiddag.

Vernissagen igår var jättetrevlig. Fina tavlor. Framför allt var det en jag gillade. Tror den syns på en mingelbild, bjuder ikväll på sådan i så fall. Hur som så kostade den 38 000 så jag tänker inte ens föreslå saken för Henrik.

Det är inte att jag tycker det är ett orimligt pris för tavlan i sig. Men, ja... ni förstår...

Efteråt gick vi ett gäng och åt på Stadshotellet. Bombarderade de två stackars konstnärerna som var med, med en massa frågor.

Ikväll ska vi jobba i det gamla garaget som alltså ska bli kontor nu när vi tagit bort garageport och byggt vägg. Känns lite som att detta rum är en never ending story, men det beror på att det lågt prioriterat.

Imorgon och på söndag är det tänkt träningsläger med fotbollen. Djup hosta sätter dock stort frågetecken kring min medverkan. Stannar jag hemma blir det golvläggning hos föräldrarna.

torsdag, februari 7

Choklad och vernissage

Direkt efter intervjun i Halmstad åker jag till Varberg. Jobbar till sex och sen på vernissage. Malmökonstnären Viktor Kopp ställer ut. Bland alla hans verk finns bland annat stora tavlor av choklad. Ser ut som en närbild av en chokladkaka ovanifrån- Så givietvis bjuder min chef Eva som ansvarar för Konsthallen, på choklad i massor.

onsdag, februari 6

Preparing for tomorrow

Imorgon väntar jobbintervju i Halmstad. Härligt. Mitt huvud känns som en snorgröt och inuti halsen har någon gått loss med en rakblad.

När de frågar vad jag heter kommer jag typ få säga pass...

Snälla landslaget kom till Falkenberg

Om landslaget lägger sitt läger inför EM i Falkenberg blir jag glad.
För min syster följer som bekant landslaget å Aftonbladets vägnar.
Så då kommer hon också. Och med henne systerdotter Märta.

Hoppas, hoppas, hoppas.

Stackars mig

Jag är banne mig riktigt, riktigt förkyld igen.

Får skippa träningen ikväll. Nu jobb. Har en rolig grej jag ska skriva, det är kring en festival som Kultur- och Fritid ska ha i sommar.

tisdag, februari 5

Ensam hemma

Pustar ut med Journalisten. Fasar över uppgifterna kring Hallands Nyheters framtid. Stampen borde straffas för vad de gör. Strax ska jag byta om och sen med en kopp kaffe i ena handen och en bok i andra njuta av kvällen. Kommer hinna läsa ut Kalla det vad fan du vill. Ruggigt intressant bok. Recenssion kommer.

måndag, februari 4

Ironic...

Idag på träningen säger söta Roy som bor hemma hos sin mor att det är jobbigt med onsdagsträningar för då när man jobbar till fyra så hinner man bara hem och sova en dryg timme när vi tränar klockan sex...

Förra måndagen sa ännu yngre Rim som fortfarande går på gymnasiet att det var jobbigt med sena måndagsträningar. Så tittade hon på mig och sa att det var inte så jobbigt för "de gamla" eftersom vi bara kan åka hem efter träningen och göra ingenting medan de yngre har läxor. Och sen behöver ju inte "ni gamla" sova lika mycket...

Jag bara skrattar.Och sen skrämmer jag dem genom att berätta hur livet ser ut för en gammal kvinna med jobb och hus.

Ett enkelt hej kan vara störst av allt

Har ni sett Friends nya reklam på TV. Med pojken som går hem och stoppar hårda, hemska ord under sängen. Han går med huvudet böjt. Så en dag kommer han hem och sätter sig vid skrivbordet och ställer glatt ett "hej" jämte sig.

Det är en fin och viktig reklam. När jag tänker på hur barn mobbar varandra och hur vissa inte har några vänner så gör det ont i mig. Och så alla som har det svårt och hemskt hemma. Hur kan det få vara så?

Alla borde få ha minst en vän. Alla borde snälla mot varandra.Och vi vuxna borde inte lära barnet att mobba,att slå ner på det vi anser inte finns i normen eller som inte är "rätt".

Ett enkelt hej kan vara störst av allt

Har ni sett Friends nya reklam på TV. Med pojken som går hem och stoppar hårda, hemska ord under sängen. Han går med huvudet böjt. Så en dag kommer han hem och sätter sig vid skrivbordet och ställer glatt ett "hej" jämte sig.

Det är en fin och viktig reklam.

Dagens skratt

För er idag, för mig igår.
Min mor, idrottsläraren, bjuder på denna.

Mamma gick in och var vikarie i en naturtvåa åt sin kollega Benny. Klassen röstade fram vilka bollspel det skulle bli och så delade mamma in lag genom att säga ett-två. Sen när hon kom till planen där de skulle spela fotboll sex stycken tittar hon inte riktigt utan går fram till en kille och håller fram västar.

Killen: Men jag tror inte det behövs.
Mor: Jodå, ta ni västar.
Killen: Men vi ser nu skillnad ändå..
Mor: Nej, men ta västar för säkerhetsskull.
Killen: Det behövs nog verkligen inte...

Då tittar mamma till och ser att förutom killen som är färgad, vilket hon redan sett, så har slumpen gjort att hans båda lagkamrater är det också. Medan det andra laget är blekfisar. Hur som så började alla skratta våldsamt när mamma förstod och det stod klart att västar var ganska så överflödigt.


Jag tycker det är en underbar historia ur en vardag i Sverige 2008. Och så klart, är den ännu roligare att berätta. Men ni får nöja er med skriftlig och föra den vidare muntligt själva.

söndag, februari 3

Vår gäst jagar SM-guld

Det går bra för Uppsalaiterna i SM i badminton och minst ett SM-gudl är i hamn. Det berättade vår gäst när hon kom "hem" till Falkenberg för lunch. Hon ville inte hänga själv i Varberg mellan semifinalerna och finalerna. Pappa bjöd på god korv med majs.

Idag har jag målat klart både tak och väggar där nere. Så nu väntar golvläggning. Hoppas hinna börja i veckan.

Nästa helg är det eventuellt träningsläger.Eller ja, lägret är bokat men med mitt ben så är jag ett frågetecken. Först och främst träning imorgon.

lördag, februari 2

Gästrummet tar form

Fast inte vårt utan mamma och pappas andra gästrum. Renoveringen fortsätter med andra ord. Blir fint.

Nu har vi fint här hemma och väntar på Agnes. Dessvärre kunde ingen kavljer dyka upp med så här pass kort varsel. Så H får räcka till oss båda.

fredag, februari 1

Jill sätter skräck i Coop

Handling på Coop. Fredag eftermiddag och trötta människor med sina kundvagnar.
Jill står och lägger päron i en påse. Väser till mannen jämte mig.

- Och nu äter du inte upp alla på en gång.

Vänder mig om och ser en främmande man titta skrämt på mig, skyndandes iväg.
Börjar skratta.

Rätt man i svart jacka kommer och vi skrattar ihop.
Nu är vi hemma och denne man har redan ätit ett.

Jill sätter skräck i Coop

Handling på Coop. Fredag eftermiddag och trötta människor med sina kundvagnar.
Jill står

Kollegan Kerstin och svärfars skog

Precis tillbaka efter kortlunch med en kollega. Kerstin heter hon och är en sådan där mysperson som behövs på alla arbetsplatser. Hennes som Johan och jag har spelat basket ihop (kuriosa).

Blåsten står i ute och jag undrar hur svärfars skog mår.

Sopor på gatan

Här på västkusten blåser det fortfarande rejält i knutarna. Grannen som inte lika ansvarsfullt som jag tog in soptunnan igår, kommer att få plocka upp sina sopor från gatan.

Nyss var det en liten finsnickrae här och tog mått på det fönster som sitter på väggen vi byggt där det var garageport innan. Det är spröjs som är på gång. Kommer att bli fint och det känns skönt att ännu en pusselbit i vårt husbygge snart är på plats. De små bitarna är också viktiga.