tisdag, maj 31

Mannen ville och jag ställde upp

Just nu lagas det tacos här hemma. Maken ville och jag gav efter. Vi mår bra här hemma, som varje gång när vi varit hos BM och hon sagt att allt är bra med barnet. Magen hade inte växt sen sist, så nu är den inte så stor längre. Alla värden bra, finaste hjärtludet. Nästa besök är planerat till den 15:e, dagen då jag tror babyn kommer.

När andra gör det jobbigt åt en

I eftermiddag är det dags för barnmorskan. För att få höra om den stora magen fortfarande är stor, om den är mer ”normal” nu eller om den är ännu större. Jag har ingen uppfattning denna gång, framför allt är jag påverkad av hur stor alla säger att den är att det är det jag tycker med. Det är lustigt det där. Jag har förutom att jag spydde dygnet runt 17 första veckorna och fortfarande spyr då och då, mått väldigt bra. Inga ryggbesvär, tycker inte det är tungt osv. Det som varit tungt och jobbigt är folks kommentarer. Här följer ett axplock av de vanligaste; vad stor du är, är det tvillingar, ska du föda när som helst, är det säkert att det inte ät två, jag har aldrig sett någon så stor, har dem fel datum, vad tungt det ser ut, hur orkar du…

Jag vet att ingen menar något elakt, tvärtom. Men när man hör det om och om igen så tar det på en och även om jag vet att MVC och så vidare har koll på magen så blir man till slut orolig och tror att något är fel. Och till slut börjar man tycka att det är tungt. Jag har liksom inte tillåtits att hålla gaisten uppe och bara köra, må bra och vara glad över magen. Den har av min omgivning gjorts till ett problem. Av alla kommentarer sagda i välmening, men ändå….

måndag, maj 30

Lyckad helg

I fredags gick allt bra, förutom att några garderobsstommar inte fanns. Trots att det stod på hemsidan att de fanns inne. Ikea-folket förklarade att sen självscanningen började så har de problem med lagerstatus, det blir så när fiolk bara tar med sig saker ut…

Vi hade iaf en jättemysig dag och på kvällen var jag ensam bortasupporter då makens lag mötte Onsala. En lugn och fin fredagskväll. Tyvärr blev det förlust men det får man ta mot serieledarna.

I lördags gjorde vi nytta ihop och köpte ny säng till oss själva. Carpe Diem kontinentalsäng i svart tyg, jättesnygg och väldigt skön. I alla fall skön att provligga, bara att hoppas att det blir god sömn i den sen.

Igår söndag tog mamma och jag en sväng till Gekås, för ytterligare lite bebisprylar. Nu är det mesta klart helt plötsligt.

Idag mår jag precis som igårkväll lite dåligt. Så planen för idag är att ta det lugnt och se till må bättre.

Ett bröllop är en start som ser ut som en landning


Idag firar vi två-årig bröllopsdag. Bomullsbröllop kallas det tydligen, fick lära mig det genom ett rart grattis-sms jag fick idag. Maken jobbar på landet hela dagen och sen har han fotbollsträning och styrelsemöte på det. Men vi firade lite i helgen och valde att ge oss själva den där sängen. Det bästa av allt är att jag älskar honom ännu mer idag än då för två år sedan.

fredag, maj 27

Möbeljakt

Ute faller ett härligt vårregn med kraft och det passar oss utmärkt. I dag styr vi mot Göteborg, eller rättare sagt Kållered och det stora möbelvaruhuset. Garderober och skötbord står på listan. På vägen hem blir det stopp i Onsala där maken har match ikväll. Blir en heldag med andra ord.

Flicka eller pojke


Den frågan har vi fått en del på sistone. Känns nästan som att vi är lite ovanliga som inte tagit reda på vad det är. Dert gick fort från att nästan ingen tog reda på kön till där vi är idag då många gör det. Hur som, vi vill bli överaskade. För min del är det viktiga vad vi gör av barnets möjligheter sen. Läs boken ” Ga ditt barn tusen möjligheter istället för två”. Riktigt intressant. Och skrämmande hur indelat och kategoriserat det fortfarande är. Den här familjen i Kanada har med all säkerhet könstänk.De väljer alltså att inte tala om för folk om deras barn är en flicka eller en pojke. Vad tycker ni? Är det att gå för långt? Eller är det bra?

tisdag, maj 24

Ömtåligt


Alla som upplevt när det gått fel, eller rent ut sagt gått åt helvete, på vägen med ett barn vet hur ont det gör. Vet hur den totala tomheten känns. Sen finns det grader i helvetet men gemensamt tror jag är känslan av att allt står still och att man väntar på att någon ska komma och sätta igång allt igen och säga att det hemska bara var ett missförstånd, att det inte var på riktigt. Jag minns att jag satt och tänkte på en scen ur Titanic, där alla sitter i livbåtarna och på fartyget som räddat dem och bara väntar. På albumet till filmen heter låten till den scenen; Never an absolution. Så kändes det minns jag. Men så går livet vidare, för det gör det alltid.

lördag, maj 14

Fullt upp



Sista veckorna har susat förbi innehållandes jobb,



syskonbarn, magen, trötthet, mer jobb, lite trädgård,



fotbollstittande, familj, vänner och mycket kärlek.






En vecka kvar på jobbet nu. Sen blir det semester och ryggläge



och lite förberedande härhemma.






Som ni ser på bilden ovan är vagnen experttestad nu iaf.



Älskade unge.

tisdag, maj 3

Friheten vinner alltid

Jag brukar alltid säga att förr eller senare segrar sanningen och de som slåss efter frihet.



söndag, maj 1

Finbesök väntar

Är som sagt mycket ensam dessa dagar
då vårbruket pågår för fullt. Men i veckan
som kommer bli det full fart, förutom massa på
jobbet så kommer syskonbarnen på besök. Ljuvligt.