tisdag, maj 31

När andra gör det jobbigt åt en

I eftermiddag är det dags för barnmorskan. För att få höra om den stora magen fortfarande är stor, om den är mer ”normal” nu eller om den är ännu större. Jag har ingen uppfattning denna gång, framför allt är jag påverkad av hur stor alla säger att den är att det är det jag tycker med. Det är lustigt det där. Jag har förutom att jag spydde dygnet runt 17 första veckorna och fortfarande spyr då och då, mått väldigt bra. Inga ryggbesvär, tycker inte det är tungt osv. Det som varit tungt och jobbigt är folks kommentarer. Här följer ett axplock av de vanligaste; vad stor du är, är det tvillingar, ska du föda när som helst, är det säkert att det inte ät två, jag har aldrig sett någon så stor, har dem fel datum, vad tungt det ser ut, hur orkar du…

Jag vet att ingen menar något elakt, tvärtom. Men när man hör det om och om igen så tar det på en och även om jag vet att MVC och så vidare har koll på magen så blir man till slut orolig och tror att något är fel. Och till slut börjar man tycka att det är tungt. Jag har liksom inte tillåtits att hålla gaisten uppe och bara köra, må bra och vara glad över magen. Den har av min omgivning gjorts till ett problem. Av alla kommentarer sagda i välmening, men ändå….

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar