torsdag, september 11

Den om förlovningsringen

Förra sommaren bjöds det förlovning för min del. För att sätta en liten twist på det beslöt sig sambon och jag för att slå till under semestern i Las Vegas. Sambon körde tradition och valde sin farfars ring som han ärvt. Jag planerade köp i det stora landet i väst eftersom guldpriset enligt så kallade säkra källor var lägre där.

Väl på plats i Vegas, en makalös stad som bara folk utan humor kan låta bli att älska, började jakten på ringen. Efter att ha tittat runt hos lite olika juvelerare på egen hand beslutar vi oss för en ring i ett skyltfönster på Hotel Venetian, en modern version av en klassisk stad. Den lilla butiken ligger pittoreskt vid kanalen där gondoler seglade fram. Vi pekar på ringen och ber att få prova. Expediten bjuder världens största amerikanska leende och leder så in oss i ett litet rum. Medan butikens första rum sett ganska exklusivt ut så leddes vi nu in i lyxens innersta kärna. Redan här börjar jag försöka viska till Henrik att det är dags för reträtt. Men det är för sent.Damen tar fram ett papper på vilket hon ringar in var på de fyra c:nas skala vår ring befinner sig. Det är carat, clarity, colour och cut. Vår ring är en tungviktare må ni tro. Vilket den bevisar när den kommer på. Den är alldeles för stor och ser ut att äta upp mitt finger. Skulle jag välja den måste jag dessutom sluta jobba eftersom den står upp dryga två centimeter och är totalt opraktisk. Ett köp skulle också innebära att sambon aldrig mer var hemma hos mig eftersom han måste jobba ihop till ringen, något butiksdamen med händerna fulla av bling-bling, tycker låter rimligt. Till slut får jag tillfälle att snegla på prislappen. Sambon iklädd en souvenir t-shirt som talar om att han är Las Vegas Fire Department, söker min blick. Jag väser fram att den kostar åtta och fem nollor dollar. Med en halv miljon kronor på ringfingret börjar jag fnittra. Vi talar artigt om att vi ska tänka på saken och vi lyckas slingra oss ur att uppge vilket hotell vi bor, vilket expediten nu vill veta. Vi flyr sen ut ur butiken och landar på ”Markusplatsen” där vi köper glass och skrattar tills vi inte får luft.
När vi samlat oss ger vi oss av till Egypten (Hotell Luxor) där vi hittar en ring med en stor rosa sten. Den kostar 17 dollar och vi slår till.

7 kommentarer:

  1. katarina11:00

    Jag älskar den här storyn, jag kan se det framför mig hur ni försöker komma undan. Du fick i alla fall prova en ring för en halv mille och hur många har gjort det?

    SvaraRadera
  2. anna-stina13:14

    Skriv mer sånt här.

    www.gizmolinas.blogg.se

    SvaraRadera
  3. Anonymous16:57

    Har denna varit i HN? Då har jag missat den... Hur som så var den lika bra som alla dina kåserier, du måste skriva mer i HN. / M

    SvaraRadera
  4. hihi, jag vill ha en rosa sten, de gamla ringarna är helt utslitna efter ett kvarts sekel :)

    SvaraRadera
  5. linda e11:13

    Jill så underbart roligt du skriver, jag har skrattat så att jag grät. Kramar från din gamla granne!

    SvaraRadera
  6. Tack... För första dagen idag satt jag med ett leende på läpparna.
    Kramkram

    SvaraRadera
  7. varje gång jag hör såna här historier så blir jag så förundrad över att säljaren är såpass fördomsfri att han/hon inte låter sig luras av utseendet. för alla som råkat ut för "dyra ringen" har typ haft turisttischa och flottigt hår!

    härligt story iaf. och att det faktiskt blidde en ring är väl det viktiga? ;)

    tjo!

    SvaraRadera