onsdag, februari 18

Olycksfågeln

Läste nya Mama igår. En lång intervju med Camilla Läckberg, vars böcker jag inte har fallit för. Läst Olycksfågeln och halva Isprinsessan, men nu lagt denna författare i hyllan för gott.

Hur som, det var ju vad jag läste i Mama som det skulle handla om.
Läckberg väntar barn med sin nya kille Martin Melin. De träffades hösten 2007, efter att hon skiljt sig tidigare samma år och Martin bröt upp från sin förra kvinna någon gång där också. Camillas barn från tidigare äktenskap är lite äldre. Men Melin bröt upp när hans yngsta barn var 1 månad. Barnet är nu 1 år. Och nu skaffar de alltså barn ihop. Jag hoppas innerligt för det barnets skull och för de andra barnen att det håller mellan deckarförfattaren och polisen. Men jag undrar varför de har så bråttom och hur folk, de är ju långt ifrån ensamma om att hålla på så här, tänker när de skaffar barn så tidigt. Framför allt när de redan har andra barn. Hela den här grejen i samhället med barn, nya barn och nya partners är obegripligt för mig.
Jag tror inte alls den är bra. Men kanske är det bara jag som är en olycksfågel?

Sen läser jag också att Läckberg tycker det är tråkigt att leka med barn. Att de får klara sig själva i lekandet. Hon hänvisar till sin barndom och att hon var ensambarn. Självklart måste barn klara att underhålla sig själva och leka på egen hand. Men samtidigt får man ju som vuxen bita ihop ibland och leka med dem, hjälpa dem att utveckla sin fantasi.

För egen del tycker jag oftast att det är roligt att leka med barn, just för att utvecklingen är så total. Och för att man märker hur underbart roligt de tycker att det är. När man älskar barnet/barnen känns den delen central i valet att leka med dem. I alla fall för min del.

21 kommentarer:

  1. Anonymous09:48

    Du har inte varit i situationen och borde inte uttala dig. Barn är det bästa som finns och att skaffa barn är aldrig fel för även om förhållandet tar slut så finns dom kvar och ger kärlek och lycka.
    Anna Engmark

    SvaraRadera
  2. Anonymous10:30

    Första och sista gången läser denna bloggen du då tycks tro du är bättre en andra för du lever nån slags kärn familjs dröm. Jag har lyssnat på böckerna också och tycker dom är jätte bra och spännande. Din åsikt är inte allas! Fy för inskränkta männskor som dig!

    SvaraRadera
  3. Anonymous10:53

    Word Jill! / M

    SvaraRadera
  4. Anonymous11:14

    Jag håller helt med dig Jill.
    Jag jobbar inom socialtjänsten och ser hur folk allt mer lättvindigt skiljer sig och skaffar barn till höger och vänster, väldigt fort. Så var inte det roligt och direkt dags för en ny partner - och fort nya barn.
    Syskon hit och dit i olika konstellationer och skjuts hit och dit mellan olika hem.
    Kärnfamiljen är inte enda lösningen.
    Men att skaffa barn är ett enormt ansvar och det är mycket egoistiskt med vuxna som hela tiden bryter upp i sin jakt på kärlek utan att se till barnens bästa.

    /Anna

    SvaraRadera
  5. Jag håller med dig Jill ! Jag kan säga att det känns som en enorm trygghet att jag varit tillsammans med min man i typ 12 år (dock inte sagt att man ska vänta sååå länge med kids) inför vårt stundande föräldraskap. Att skaffa barn är enligt mig ett tusen miljarder gånger större beslut för livet än giftermål, hus o.s.v.
    Tack förresten för din kommentar på Macbloggen ! Vi är glada att det blir en flicka men självklart som du skriver, huvudsaken att det ser ut att vara en friskis därinne =)

    SvaraRadera
  6. oj oj oj den där Anna Engmark tar i ordentligt, läser jag. Hon har nog missat hela grejen. För det första så är man inte inskränkt för att man diskuterar en sak i en blogg och det är ju just det skribenter gör diskuterar ur en vald synvinkel. Sen säger Anna att även om förhållandet tar slut så finns ju barnet kvar och ger kärlek och glädje....det är ju sant att BARNET GER men hur är det om vi ser det från barnets synvinkel? Jag lovar...helt annorlunda.
    Jag håller med Jill att EN DEL har alldeles för bråttom när det gäller familjebildning. Undrar hur länge Läckberg och Melin håller.?

    SvaraRadera
  7. Folk verkar ta så lättvindigt på allt. Barn. Förhållanden. Jag menar... hur många skiljer sig inte så fort det blir lite problem i förhållandet istället för att försöka reda ut och ge det en chans? Ibland går det såklart inte att rädda men jag vet så många som inte ens försöker.
    Människor verkar inte ha något tålamod och tänker inte längre än näsan räcker.

    SvaraRadera
  8. svar: den brun/blommiga?:) tack så mycket:) den kommer från hm:s webshop:D

    SvaraRadera
  9. karro13:30

    Jag har oxå läst intervjun i MAMA. Om böckerna kan jag verkan säga bu eller bä för jag har inte läst ngn, jag vet att en del älskar hennes böcker och andra verkar tycka de är blahablaha. Jag får väl ta mig i kragen och läsa ngn av dem, tydligen så måste du ju vara läsvärda eftersom de ändå säljs i många många ex-

    Det finns inga garantier när det gäller förhållanden och när det är läge att få barn. Att få barn är en stor påfrestning för de flesta förhållanden och jag kan eg tänka mig att ju längre man har varit tillsammans innan desto tyngre fall blir det. Jag tycker inte ngn av oss kan yttra sig just om just Camilla Läckberg och Martin Melin, vad som har skett med deras ex och vilka förhållanden de hade där och hur deras förhållande med varandra ser ut.
    Jag tror ändå att ett par där båda har barn sedan innan tänker mer än två ggr innan man väljer att försöka få barn tillsammans och att man har skiljt sig från tidigare pappr/mammor betyder ju inte att man är en dålig förälder.
    Sedan tycker jag itne man ska skaffa barn hit och dit men att ha varit tillsamans kort eller lång tid är ingen garanti att det ska hålla eller inte.

    När det kommer tll det där med lekande så håller jag helt med Camilla L..ajg är inte heller mkt för att leka. Och jag tror inte du tycker jag är sämre som förälder för det ; )

    SvaraRadera
  10. Fast jag tror att ju längre man varit ihop ju mer känner man den andre. Man vet hur den fungerar när den är trött, pressad och stressad. Man vet vilka värderingar den har osv. Självklart finns inga garantier och Läckberg-Melin var väl mer ett exempel på hur det börjat se ut i samhället. Och det är en utveckling som oroar mig.

    Angående böckerna så är det lika lite en garanti att boken är bra bara dör att den sålt mycket som om en bok får nobellpris.

    SvaraRadera
  11. karro15:29

    jag tror iofs att man visar många andra sidor av sig själv när man får barn och om man har varit tillsammans länge och tror sig känna den andre till 100% så kan det nog ofta bli svårare att upptäcka de andra sidorna. att få barn förändrar verkligen mkt, ffa kommer det fram mkt om vad man kommer ifrån och vilka värderingar man har med sig därifrån.
    men visst...sedan kanske det är "lättare" att kämpa om man har varit tillsammans längre osv.

    SvaraRadera
  12. Jo, men jag tror många redan kommit fram och sedan tror jag det ligger mycket i det du skriver om att det är lättare att kämpa också när man har varit tillsammans längre och har mer historia ihop.

    Sen handlar det ju en del om vad man gjort under de åren ihop också och hur mycket man pratat med varandra.

    Som sagt, självklart finns lyckliga och olyckliga fall från båda sidor men generellt tror jag på stabilitet och år ihop innan barn.

    SvaraRadera
  13. Anonymous16:30

    Inget är mer påfrestande för ett förhållande än att skaffa barn.
    Allt ställs på sin spets: jämställdhet, uthållighet osv. Självklart förenas man också i kärleken till barnet, men alla som har barn vet att man lever två liv, ett med och ett utan barn.
    När man får barn behöver man inte leva uteslutande för dem men man ska alltid sätta dem främst, alltid.
    Därför måste man också, då det stormar i förhållandet, inte bara tänka att det är lättare att gå skilda vägar.
    Det hemska i dag, inte minst här i storstad och kändissvängen, är att många till och med uppskattar att få "en vecka vuxenliv" varannan vecka. Men hur är det för barnen...
    Sen finns det självklart tillfällen när man måste gå skilda vägar men som en kompis sa, som har det dåligt med frun, "jag är inte så dum att jag tror att det blir bättre för att en ny kvinna flyttar in här på XX-vägen och att vi skaffar ett "kärleksbarn". Snart är det också vardag och slentrian".

    När det gäller att leka med barnen får man offra sig ibland. Det är trist, ofta, men man får göra det för deras skull. Inte hela tiden, men ibland.

    Det hemska med dagens samhälle är att det inte finns någon uthållighet, vare sig det gäller förhållanden eller barn eller annat. Jobbigt och trist: då lägger man ner.

    Läckbergs böcker är pekoral men skön avkoppling. Förlaget letade efter den typen av författare, en som kunde locka kvinnor som annars inte läser många böcker om året, och fann henne.
    Hon säljer och det är bara att gratulera.
    Vill ni läsa något med kvalitet och insikt: Leif GW Persson.

    Smilla

    SvaraRadera
  14. Tack för klarsynt kommentar och boktips. Leif har jag fördomar om, men vet inte riktigt varför och kanske ska jag prova en bok.

    SvaraRadera
  15. Anonymous17:20

    Hej Jill. Första gången jag läser din blogg, och kände direkt att jag ville skriva en kommentar. Jag tycker det är sorgligt och egoistiskt med alla föräldrar som sätter sin egen lycka och tillfredsställelse före barnens. Kärlek är ju inget som bara hoppar på oss och sedan lika snabbt hoppar vidare till en ny partner. Kärlek är något som byggs upp under många år tillsammans, där man skapar minnen tillsammans, och där motgång och framgång svetsar samman oss. Som varande ett skilsmässobarn själv, kan jag berätta för alla som tröttnat och tror att skilsmässa är enda vägen, hur barn ofta upplever situationen: Barn förstår inte varför, dom har ingen insikt i hur svårt det kan vara i vuxna relationer och barn tror att dom själva är navet som familjen snurrar runt. Således tar barn generellt en skilsmässa personligt och brottas med frågor som vad kunde jag gjort? Vad är det för fel på mig? Vidare älskar alla barn sina föräldrar och saknaden barnet känner för föräldern som inte är där just då är oändlig. Mina tidigaste barndomsminnen handlar om att jag gråter när jag lämnas över från mamma till pappa och tvärtom.
    Detta blev en lång kommenter men ämnet är så viktigt och personligt för mig. Tack för att du tog upp det. Det pratas alldeles för lite om skilsmässor ur BARNENS perspektiv. Ibland undrar jag var alla dessa 70-listskilsmässobarn finns när detta diskuteras. (Vi var väl den första generationen där skilsmässokurvan gick skarpt uppåt bland våra föräldrar)
    Mvh Vivi Johansson

    SvaraRadera
  16. Oj det var många och starka reaktioner om ditt inlägg, alltid kul när folk tycker och tänker - tycker jag i alla fall.. Tur att alla människor är olika!!
    Mmm var mäkta nöjd med lördagens outfit - kan varmt rekommendera den till övriga maskeradbesökare.. =)
    När stundar bröllopet?

    SvaraRadera
  17. karro19:04

    På tal om lekande..alltså bara för att man inet sätter sig ner och leker med sina barn betyder ju inte att man inte gör andra saker med dem. Skulle mina barn dessutom komma och be mig att leka med dem så är det ju klart att ajg säger ja även om jag inte är ngn lekmamma, men nu är ju mina barn bra på att leka själva oxå och behöver inte bli underhållna och det är ganska så skönt det. Ffa tror jag det är nyttigt att kunna leka själv, även om ingen bör eller ska göra det själv förjämnan.

    SvaraRadera
  18. Hej! Vill göra er uppmärksamma på att intervjun med camilla läckberg finns att läsa i sin helhet på www.mama.nu.

    SvaraRadera
  19. Äntligen en till som INTE fallit för Läckbergs skriverier. Jag trodde att jag var ensam.
    Artikeln du läste och beskrev om henne var inte heller den särskilt smickrande. Om man nu inte gillar barn, var i sjutton skaffar man då ett så pass tidigt i ett nytt och till synes ostabilt förhållande (pga. de nyliga separationerna), för att synas i media?

    SvaraRadera
  20. Cecilia: tack för tipset til de som inte läst den. =)

    Ellinor: Vet fler, vi kan bilda en klubb. ;)
    Lite så var min känsla också. Allt med kidsen vara ju bara besvärligt och tråkigt typ.

    Alla: Jag vet att Nobel stavas med att L, vet inte vad som hände ovan...

    SvaraRadera
  21. Vivi: tack för ditt inlägg. Det är precis de där delarna det pratas alldeles för lite om, barnen som blir lidande när föräldrarna ska ha vuxentid.

    Therese: Det är verkligen tur att folk är olika. Förstår att folk var impade, outfiten var grym.

    Karro: Självklart. Jag tror bara att lekandet, framför allt i tidig ålder när det som vuxen kan kännas som allra mest meningslöst, kan vara väldigt bra och utvecklande för barnet. Fantasi är ju inte något som kommer på posten och jag tror att man genom att tidigt vara med och utveckla barnets fantasi köper sig mycket tid sen då manlär barnet att själv fantisera och leka.

    SvaraRadera