Var ute själv och sprang i kväll. Brukar inte bli så eftersom större delen av rundan går där det är mörkt och inga hus i närheten. Så H brukar alltid springa med om det är mörkt. Det är inte mörkret jag är rädd för utan de människor som kan utnyttja mörkret. Och det är helt fel och sjukt att jag ska behöva tänka så.
Ikväll när jag sprang så njöt jag av mörkret. På håll såg jag ljus från motorvägen. Jag njöt av den frid som finns en mörk vinterkväll ute på landsbygden. Av hur fint vårt land är. Jag tänkte på julen som stundar och alla härliga stunder med familj och vänner som väntar. Stunder av ljus. Och när jag tänker på det i mörkret känns allt så bra. Erik Blomberg beskrev det bra redan 1905;
Var inte rädd för mörkret
ty ljuset vilar där.
Vi ser ju inga stjärnor
där intet mörker är.
Var inte rädd för mörkret,
ty ljuset vilar där,
var inte rädd för mörkret,
som ljusets hjärta bär.
Fin dikt och så är det men jag är samtidigt en hopplös mörkerrädd människa. När Jonas inte är hemma vågar jag inte sova.
SvaraRaderanej, vi ska inte vara rädda, tar mycket energi
SvaraRaderaJag har superfin utsikt ut i mörkret från mitt jobbrum, ut över Svampen, ut över lamporna på Örebros norra halva, det är väldigt fint. Mörkret när det är som vackrast.
SvaraRadera..Och visst borde alla få vara orädda i mörkret, i dagsljus, för jämnan.
Vilken fin dikt och vad duktig du är som tränar. Ses vi snart? Kramiz
SvaraRadera