onsdag, augusti 8

Låt barnen komma till mig

Jag står i kön till torggrillen. Är trött och jobbar helg. Inte ätit på tio timmar. Det kommer in ett gäng med tonåringar. I den där åldern och av den där sorten att enbart deras föräldrar och de själva tycker att de är intressanta som människor. De pratar högt och ställer sig i en egen kö. Detär en kö där, den delar sig på två kassor. Men de är för upptagna med att vara olidliga för att märka det. När så den ena tjejen i detta blandgäng ideligen kommer åt mig efter som de självklart måste stå på bredden, när hennes röst känns som en tumör i min hjärna så kommer det.
- Ni skulle kunna respektera andra människor genom att se till att köa på rätt ställe och inte föra ett sådant liv.

Det kommer några "vad fan då" , "jävla kärring" och så, sen säger an av dem något på sitt språk. Två av dem är av utländskt ursprung. De skrattar. Även de två svenska tjejerna skrattar fast de överhuvudtaget inte förstår. Jag kan tillräckligt med språk för att fatta att hon kallat mig något i sitl med sura svenska fitta du är inte min mamma. Jag ler mot henne.
- Oj vad imponerad jag blir. Jag kan förolämpa dig på fem olika språk om du vill, men nu är vi i Sverige och jag har inga problem med att tala om för dig på ren svenska att jag är glad att jag inte är din mamma för då hade jag känt ett fatalt misslyckande och utöver det varit tvungen att ha mer med dig att göra en fem minuter i en korvkioskkö vilket visat sig vara mer än uthärdligt."

Sen var de jävligt tyst. Och jag köpte en mos med en smal grillad korv.

11 kommentarer:

  1. way to go!!!!

    Vi är alldeles för mesiga i sverige mot våra ungdomar. RESPEKT!

    SvaraRadera
  2. Word!
    Önskar jag hade din formuleringsförmåga när det gäller. Oftast kommer man på det i efterhand.
    Håller med Emm: Respekt!

    SvaraRadera
  3. Anonymous15:40

    Visa ungjävlarna var skåpet står! /M

    SvaraRadera
  4. Du är vass! Me like. :)

    SvaraRadera
  5. vild-hallon17:32

    Bra jobbat! Jag kommer alltid på vad jag ska säga fem minuter efter... och då är ju liksom ögonblicket borta. :-D

    SvaraRadera
  6. Bra med vuxna som säger ifrån. Allt för många bara tittar och låter ungarna göra som de vill.

    SvaraRadera
  7. yay! ord när de är som bäst.

    SvaraRadera
  8. Så ska det låta ! :)

    SvaraRadera
  9. Nobelpriset till dig, Jill!

    Det är ju PRECIS så där jag skulle vilja kunna agera - men istället så är jag som "George" i Seinfeld och kommer på vad jag SKULLE ha sagt när jag är hemma...you rule!


    DMH/Samuel

    SvaraRadera
  10. Respekt.... Jösses så cool du är, jag hade antagligen gjort på mig, man vet ju inte med någon längre hur dom beter sig eller vad som gör dom riktigt förbannade...

    Modigt coooolt oah jätte respekt..

    Kram//S

    SvaraRadera
  11. Håller med "Kent Filppu" - bra gjort! Måste känts kanonbra att kunna språket i det ögonblicket.

    SvaraRadera