Mycket av lådorna som sorteras handlar om Mommosaker.
Det är jobbigt att gå igenom.
Nu när det är advent så ska det vara pyntning hos Mommo,
småpepparkakor och glögg i köket.
Häromdagen körde jag förbi hennes lägenheten.
En granslinga med ljus ramade in köksfönstret och persiennen
var nedfälld. Så som Mommo hade det.
Det var som inget hade förändrats. För en millisekund kändes
det som att hon skulle vara där om jag bara gick upp till henne.
Men känslan försvann och hjärnan kopplades in.
Hon är borta. Och jag saknar henne gränslöst.
Och jag pratar med henne ganska så ofta och tänker på henne dagligen.
Men det räcker liksom inte.
Så här vid högtider så blir det oftast svårare och minnen tydligare å längtan förjävlig.
SvaraRaderaHon ser & hör dig säkert, så hon finns nog med dig på sitt sätt.
Kramkram
Näe, saknaden och tomheten finns där alltid, men de tar lite olika plats över tid.
SvaraRaderaBevara de glada minnena med kärlek men ge dig oxå tid att sörja det som inte längre finns kvar.
SvaraRaderaJag såg ett julkort idag som jag tyckte var extra "Mommoigt" och tänkte oxå för en kort sekund, att det ska jag skicka till Mommo.
Kram på dig
Kram. / M
SvaraRaderaSabina: Jag föredrar att tro det. Tack och kram
SvaraRaderaPanter: Jo, det r ju så. Vissa dagar så svårt bara.
Karro: Ja, lite tårar skadar aldrig.
Vet precis, hela tiden ser man de där sakerna som skriker Mommo. Igår när jag skrev en lista med alla namn för att sen skriva dit vad vi köpt i julklapp till respektive så hann jag skriva "mom" innan det slog mig...
M: tack.
Jag var i en butik idag och såg trisslotter och tänkte att vi måste köpa några och skicka med till Mommo som vi brukar.
SvaraRaderaDet är oxå otäckt när man ser personer på stan och just precis tänker hälsa och så inser man att det kan inte vara dem för de finns inte längre. Ibland så kopplar inte hjärnan som den ska.
Sänder styrkande kramar.
SvaraRadera-Agneta