Solen har varit framme hela helgen, alla är ute och njuter av våren. Våren som nu äntligen har kommit. Men solen når inte in i mig dessa dagar, jag skyr den. Det känns som att mitt vemod borde stoppa våren. För vår utan Mommo går inte. Och ändå är det så. Så obevekligt är livet.
Det är det som är det konstiga när man är ledsen över ngt/ngn, alla andras liv går vidare medan man själv står på paus.
SvaraRaderaStackare! / M
SvaraRadera