måndag, april 21

Sju dagar

Min Mommo dog fem över tre på tisdagsmorgonen. Sen gick den dagen. Det kom och gick en onsdag, en torsdag och en fredag. Sen kom det och gicken lördag och en söndag. Och så kom och gick idag. Måndagen. Så sitter jag här och inser att jag nu levt alla veckans olika dagar utan min Mommo.

Att världen i en vecka varit lite mindre rosa, lite mindre fin.

6 kommentarer:

  1. Tänker på dig Jill, på dig och din familj.
    Jätte fin dikt ni skrivit i annonsen.

    Skickar dig ett lass med varma kramar.//S

    SvaraRadera
  2. Karolin10:50

    Inte för att måla fan på väggen, men det finns en vits med att det heter sorgeår.. Det kanske tar ett tag innan världen går i rosa igen.

    SvaraRadera
  3. Sabina: tack. Kram

    Karolin: Jag inser att detta kommer ta tid, men jag vågar tro att den här sortens sorg kan helt övergå i positiva minnen. Och samma kväll som Mommo hade somnat in var himlen alldeles ljus rosa med ett mörkare rosa sträck över sig. Det var som en hälsning och det var fantastiskt vackert och fint.

    SvaraRadera
  4. Karolin15:22

    Allting tar sin tid, sorg får ta tid, det går inte att skynda igenom, utan det får ta den tid den behöver. Jag tror oxå att sorgen helt kommer övergå till bara positiva minnen, just nu gör det mest ont men det tonas ner, just nu tänker du på Mommo och känner sorg i hjärtat, i sinom tid så tänker du på henne med enbart kärlek och glada minnen. Det är så det är. Att leva har sin tid, att dö sin.. Ett sorgeår är mer en metafor än ett faktum. Vissa sorgeår är kortare än 365 dgr, vissa är det dubbla.

    SvaraRadera
  5. All sorg har sin tid. Det finns ingen logik kring den. Jag kan se hur många i omgivningen nu tycker det är lite konstigt att jag är så ledsen över min 95-åriga Mommo, som dessutom varit sjuk ett tag. Men som sagt, det finns ingen logik. Och en sorg går aldrig att jämföra med en annan. Sen kan man själv se situationer som man tänker sig är värre. T.ex. det som hände er med lille E.

    SvaraRadera
  6. En sak har jag lärt mig om människor och sorg, de flesta människor försöker minimera sorg för att de själva inte orkar med andras sorg. Man försöker hitta en förklaring som kan få ner sorgen, göra den mindre legitim. Allting är ju inte riktigt så svart eller vitt

    SvaraRadera