Mihajlovic och jag

Någon gång när jag hängde med Svennis. Vilket var antingen under sommaren 1999 då Lazio var på träningsläger i Varberg eller sommaren efter då nyblivna italienska mästarna kom till Göteborg. Någon gång sa Svennis på frågan om sina favoritspelare att Mihajlovic var en av dem. Det för att denne hade en otrolig vilja att vinna. Svennis berättade att serben aldrig erkände sig besegrad. Vid förlust skyllde han antingen på medspelarna, domaren, planen, bollen eller något annat. Jag känner igen mig. Jag kan inte förlora. Vad det än gäller. Pingisen slutade jag med bland annat därför.Det blev för mkt press på än själv. Jag krävde av jaget att vinna även mot spelare som var flera år äldre och som spelat betydligt längre. Själv hann jag på bara ett par år ta mig upp i Sverigeeliten. Men sen hade jag för bråttom. Plus att tränaren, en gammal lagvärldsmästare, och hans fru lagledaren behandlade mig dåligt för att jag kom från ingentsnas och snabbt slog deras dotter. Ibland tänker jag att det var synd att jag slutade. Var ju grym. Hade kunnat bli en av de bästa. Men samtidigt hur mycket glory finns det att vara pingisstjärna, på damsidan. För face it, även i dessa små sporter så favoriseras herrarna.
Med åren har jag dock lärt mig att inte högt skylla på andra, eller andra saker. Bara tyst inom mig förbanna dessa. I går på fotbollsträningen, som bestod av massa olika slags matcher mellan två lag, sur på riktigt när det andra laget vann hela alltet efter fusk. Vi skulle vara fyra spelare inne på planen och de var sex, likväl godkändes målet. Klart man blir sur. När vi samlades efteråt frågade tränare Göran, som också varit domare, mig som kapten för vårt lag om vi erkände oss besegrade. jag fnös och sa att en dels uddamålsförluster åker man på i sitt liv på grund av dåliga domare och motståndare som inte kan ha lika rent samvete som vårt lag. Alla skrattade. Och visst, jag sa det för att locka skratt och delvis på skämt. Men det fanns mycket i det. Vet att vissa i laget förstod det. För hur dålig förlorare jag än är så har jag aldrig vunnit eller försökt vinna på fusk. I det finns ingen seger.
I alla fall så duschade jag, körde hem och hämtade H. Åkte och handlade, gick tillsammans och plockade varor medan jag klagade ( i typ fem minuter) över fusket.

Det finns en del II i sagan om att inte kunan förlora. För någonstans vek jag ju ner mig eftersom jag inte blev den landslagsstjärna jag kunnat bli. Men den delen tar jag en annan gång.

Att söka eller inte söka

AB söker folk till sporten, bland annat för at jag ska bli moster. Tycker själv jag vore perfekt inhoppare. Men hur kan jag söka ett jobb i Stockholm när vi precis köpt hus här?! Att söka, få det och inte ta det är otänkbart. Dels för jag skulle vilja för mkt, dels för då bränner man ju alla skepp. Förstår iofs att det blir svårt ens komma intervju med tanke på hur många som lär söka. Bara inte en före detta kollega som bara fejkar får det. Någon rättvisa måste det finnas. Om nu AB skulle falla för personen ifråga beror det på att de inte har tillräckligt med information. Problemen kommer sedan på hög, hittills har iaf en massa strul följt i denna reporters spår.

Bara Zlatan

Känns som allt fokus inför Kroatienmatchen ligger på Zlatans vara eller inte. Stackars syster sändes från lyxigt hotel i Wien till Turin för rapportera minsta lilla om vår storstjärna. Förståeligt av arbetsgivare med tanke på systers unika källor. (På tal om Mats Hård och min önskan att det är en kvinna bakom, så pekades Jennifer ut av Resumé i somras som ansvarig bakom Konsten att förlora.´Men det var nog fel.)Åter till Zlatan. Jag tror trots allt att det inte är en katastrof om han inte kan vara med. Det är typsikt en sådan match där motståndarna kan psyka bort Zlatan. Minst en varning skulle han säkert dra på sig. Det viktiga är att få oavgjort, och då tror jag en hårt arbetande Allbäck eller Jonsson eller Rosenberg kan vara minst så bra. Sedan bör vi med eller utan super-Z vinna mot Island. Borta på den fina ön klarade vi ju oss bra utan Z som då hade ont i ryggen samtidigt som han visade sin härliga inställning till fria pressen och tryckfriheten. Det storhetsvansinnet är oroande. Men iofs så styr ju Zlatan i stort sett vad den ena stora tidningsdraken skriver om honom.

Jillar/Jillar inte- igen

Jillar
* Mina nya fina teknikprylar. Först min nya 3 telefon, Sony ericsson. Den är snygg och har alla möjliga bra funktioner. Förutom att jag kan ladda ner och ha roliga signaler till mina vänner i telefonboken kan jag också lägga in deras bilder. Till exempel ler syster Jenna sött mot mig medan Haiduci sjunger förra sommarens plåga...
Den har också en MP3-spelare, kalender och mkt mer. Extra plus för hur man till varje kontakt kan lägga in personliga saker. Födelsedagar, bröllopsdagar med mer. Sedan dagen innan, eller den dag man ställer in, så blir man påmind. Perfekt. Det är som att ständigt ha mammas enorma minne med sig. Till exempel skickade jag igår ett fint födelsdagskort till kusin Palle 28 år imorgon.
Lägger bara in egna sånger till några, annars är det After Dark och Dolche Vita som gäller för inkommande.
Ipoden jag fick av H i födsling är nu bytt mot en videokamera. Sony. Jättefin och jättebra. Höll på i natt och övade mig allt medan H sov sött. Passar perfekt nu när vi snart får smått i helgen. Sedan tänker jag mig att hela husgrejen kan dokumenteras.
* GI. Kilona rasar.

Jillar inte
* Att jag saknar pasta och potatis. Kom igen Jill, det funkar ju utan...
* Att HBK inte klarade av Djurgården. Guldet ser ut att bli huvudstadens. Kan inte med de randiga sedan mitt möte med dem i göteborg. Satt ju nära klacken och hörde alla deras dåliga ramsor. Mest handlade det som sagt att bröla skit om motståndarna, sedan lite om "Jonevrets järnkamniner, Stefan Rehns järnkaminer" om och om igen... Vilken fantasi...
Rädslan finns också att HBK inte ska klara sig kvar.
* Att det är så svårt att få tag på hantverkare. I alla fall i år. Och vem orkar vänta till januari?

Prova stövlarna

Ska börja packa ihop här nu. Är trött. Har för mycket ansvar. Men så blir det alltid överallt. Ska prova de dyra stövlarna på vägen hem. Är ju enda som stämmer i färg med min väska. Men den var dyr nog, så jag hoppas stövlarna inte passar.

Nya verk i porslin´ i blåst

Mottog för ett tag sedan en inbjudan till vernissage. Hann inte gå. Sprang in på stadens museum och såg utställningen idag. Se ovan för titel. En tjej härifrån skulle jag verkligen vilja berömma. Men. Alltså jag undrar- hur kan vissa konstnärer fortsätta. Vem tycker om deras saker, vilka sponsrar dem, ger dem bidrag och så vidare. Jag förstår inte. Blåste nästan bort på väg tillbaka. Ska hemåt snart, fotbollsträning ikväll. Burr vad kallt.

Han är tillbaka

In på hotmailen nu på lunchen, äter medhavd falukorvslåda, och har väntande mail från Mats Hård. När han varit borta alltför länge skrev jag mail "Kom tillbaka!". Nu stod det bara "OK". Direkt vidare till thefineartoflosing och ja, det var sant. Han är tillbaka. Direkt levererandes en härlig samling paragrafer för vad som är slående för bottenlag. Hoppas nu alla kan strunt vem det är och bara njuta av bloggen. Annars kanske han försvinner igen. Eller om det nu är en hon. Det skulle vara jäkligt coolt och styrka min teori om att först med ett mansalias kan en kvinna bli omtyckt av fotbollsfans och sportjournalister generellt. Iaf - välkommen tillbaka M.H