Allting på dagen hade varit perfekt dittills. Vi hade precis fotats klart, de sista bilderna med lilla Märta som anslutit. Hon var på strålande humör efter att ha sovit och ätit för en vigsel klockan fyra. Jennifer och Rikard och fotograferna körde upp till kyrkan och med Märta i mitt knä började vi också puttra dit. Det var en magisk stämning i bilen. Jag visste att just då skulle solisten och gitaristen underhålla med två låtar innan bröllopsmarschen tog vid.
När vi så är cirka hundrfemtio meter från kyrkan kommer fotografen i ilfart och vinkar bort oss. Något är fel och folk är utanför.
Sen ringer han och talar om att larmet i kyrkan är på. Samma larm som utlöstes redan fem i tre när vi var vid kyrkan för att fotas. Då kom nämligen musikerna för att öva och eftersom kyrkan var upplåst gick de in. Men den var dock larmad. De gick dock direkt och fick tag på kyrkvaktmästaren som skulle hjälpa dem så vi la det åt sidan.
Min spontana reaktion var att det var dåligt att inte fått av larmet på en timme....
Sen kom nästa chock och det var att den som nu kunde få av det skulle köra från Varberg så ungefär en timme förenad skulle vigseln bli. Så fick vi mycket snöpligt åka hem och vänta. Märta ville absolut ha på sig sin klänning men ville samtidigt äta och dricka. Hon förstod heller inte varför vi fått åka hem utan var orolig och lite ledsen. Vi fick dock av henne klänningen och i med lite energi och så lekte Henrik med henne, men det kändes ju inte så roligt direkt att sitta hemma i brudklänningen när vi egentligen skulle stå och säga ja till varandra.
Sen när det blev dags åkte vi snabbt ner.Någon magisk stämning fanns inte längre... Prästen kommer ut och försöker skämta om att det var ju synd att alla utom vi hade kommit i tid. Minst sagt inte roligt.
Sen blev det en fin vigsel. Dock gjorde prästen flera fel som jag tror berodde på att han liksom oss var helt av sig. Att han gjorde fel på fel gjorde ju inte att vi kände oss trygga. Han höll dock ett jättejättefint vigseltal.
Så det blev jättefint. Men för min del så var det en helt annan känsla inuti än när vi först åkte ner. Sedan kommer det som gör mig arg. Vi får reda på att de hela veckan, sedan måndagen haft problem med larmet och så sent som på fredagen hade det gått och larmfolk hade varit där. Och trots detta är inte kyrkvaktmästaren där och ser till att allt är i ordning. Det är oförlåtligt.
Summa: Det förstörde stämning för oss och gjorde att festen blev en timme kortare vilket i sin tur medförde att vi fick en timme mindre var i våra fina börllopskläder, en timme mindre i den lokal vi lagt hur mycket jobb som helst på och förvandlat och allting på festen blev lite stressat eftersom allt var förberett för en annan tid. Sen blev det kortare dans eftersom det bara fick vara dj till halv två. Men för oss var det samma pris på dj:n och vi fick dessutom ha kvar personalen en timme mer. Det är småpengar i det hela. För det som tog ifrån oss går aldrig att ersätta.
Trots detta så var det en hellyckad fest. Men allt om den får ni höra sen.
