Jag saknar dig, jag saknar dig

Jobbar halv dag idag. Efter lunch sätter jag mig på ett tåg för att ta mig uppåt landet och imorgon stå på en kyrkogård i Uppsala. Där kommer min Mommo finnas i en urna och vi ska stoppa den i marken. Be, sjunga och ta farväl. Det är helt overkligt att tänka på det.

För även om Mommo alltid finns med mig och all kärlek finns kvar så är hennes person, hennes kropp inte här. Och jag saknar den. Jag skulle vilja pussa henne. Se glädjen i hennes ögon när vi är tillsammans. Jag skulle vilja känna hennes händer mot mina kinder. Jag vill veta att hon går runt i sin lägenhet med alla vackra saker som är en del av min barndom och som berättar så spännande saker.

Det är en del av världen som inte finns mer. Jag vill dit igen. När jag blundar och minns så är jag nästan där. Och det är vad jag får nöja mig med i jordelivet.

Mommo, jag saknar dig. Jag saknar dig.
Mommo, jag älskar dig.