Hur svensk vill man vara?

Håller på och tittar på en längre weekend resa till Ryssland. Henrik och jag behöver komma iväg. Om vi inte lyckas klämma in det nu i vår mellan all fotboll så blir det kanon till hösten. Först och främst tittar jag på Moskva men även S:t Petersburg.

Ett bolag som erbjuder paketresor är väldigt mycket billigare än de andra och därmed intressanta. Dock är alla hotellen de erbjuder i skandinavisk stil. Jag ringde och pratade med dem och sa att vi ville bo på ett typiskt ryskt hotell. De hade dock inga. Deras svenska kunder brukar nämligen "uteslutande be om skandinaviskt boende".

Jag häpnar över detta. Hela grejen med resa är att man ser och upplever något annat, kultur och seder i det land man är. Allra helst skulle jag bo hos en familj varje gång jag reser. I en familj som vet en massa roligt om landet och som kan berätta för en samtidigt som man insuper ett autentiskt hem.

Herregud, jag har tvingat mig att äta grisfötter i soppa i Keschkemeti Budapest, njurpaj i London och mumma på Åland- för att nämna några hemskheter. Allt för att insupa landet.


Drömmer om.

Varde sol

Och människan såg att det var gott.

Nu lunchpromenad i den...

Ett helt nytt rum

Får nya soffbord är verkligen fint. Hela rummet har fått sig ett lyft. Den där svarta hörnsoffan som vi varit så på väg att byta ut, passar nu jättebra och med det säkras många sköna kvällar i den.

Igår innan träningen svängde jag in hos Mia och Andy. Fick tyvärr inte träffa charmtrollet Isac som låg och sov, men Alex fick jag mig en titt på. Han har växt ordentligt. Hade med mig en liten body med grafiska luftballonger som föll alla i smaken. Var roligt att träffa dem även om det bara blev helt kort. Hade tänkt ordna något i påsk för alla vänner. Andy jobbar dock hela påskhelgen, så om inte vi alla ska gå till Bratt för att träffa honom så får vi ha en frukost eller brunch för gänget.

Arga tant Jill

Något jag irriterar mig på är hur alla människor går runt och säger att "jag blir sällan arg men när jag blir det så blir så blir jag det ordentligt".

Själv blir jag arg ofta. Och ordentligt arg nästan varje gång. Jag blixtrar till liksom. Som idag när jag skulle kliva av tåget och som nästan varje dag möttes av människor som skulle på och hade ställt sig så att vi inte kan komma av snabbt och smidigt. De står så att man liksom får hoppa av på en liten remsa vänster om alla. När jag ser dessa människor så suckar jag inte och tänker saker. Nej, jag säger högt och lite argt "för att ni ska komma på måste vi få gå av, så akta er på". Sen gör folket det och vi kommer av och alla är glada. I alla fall jag.

Jag kan ge er tusen sådana här exempel. Jag håller det inte inne, jag uppfostrar där och då. Jag säger vad jag tycker.



Igår efter matchen blev jag småarg på en ung tjej i laget. Hon hade fått en armbåge i ansiktet vilket lett till näsblod. Hon sa efteråt i omklädningsrummet att det var hon den där feta backen som gjort det. Då skrattade alla andra men jag sa att så säger vi inte. Det är inte okej. Tjejen i mitt lag vet inte varför den här spelaren i mitståndarlaget hade några extrakilon. Det kan vara alltifrån sjukdom, till att hon nyligen fått barn eller till att hon gillar mat. Hur som så var hon där och spelade i 90 minuter och sprang på bra. Hon ska inte behöva höra något sådant där. (Nu hörde hon det iofs inte, men ni förstår vad jag menar.) Så jag sa de här sakerna till tjejerna och sa åt dem att inte döma andra, och så konstaerade jag till tjejen med den ömma näsan att hon skulle vara glad eftersom en smal människas armbåge är mycket hårdare...

Grattis Mommo!

Idag fyller min Rosenmommo 95 år
och jag ska upp till sjukhuset och gratta.

Sen ska vi fira ordentligt när hon har kommit hem.
Vi har beslutat att om kommunen ställer upp med hemtjänst tre gånger om dagen så får vi ställa upp med lite extra städning och annan hjälp, och så kan Mommo fortsätta bo i sin älskade lägenhet som hon själv kallar för "paradvåning".

Grattis Mommo, du är alltid i mitt hjärta!
Starkt jobbat i 95...

Fyra mål men inte mycket mer

Igår var det alltså matchpremiär för i år. Jag gjorde fyra mål. Det var bra. Annars var jag inte mcyket att ha. Jo, fina passningar stod jag också för. Boll- och spelsinne finns liksom i ryggmärgen. Däremot orkade jag ingenting. Jag överdriver inte. Ingenting. Kroppen var helt tom. När jag i tredje minuten tog en löpning och fläkte mig framför en och satte 1-0 så använda jag bokstavligen mina sista krafter.

Men ikväll är det träning och nya tag. Blir ju upp och ner när man precis är på väg tillbaka och benen ena dagen känns som trumpinnar och nästa som stockar.

Annars var helgen bra med mycket renovering hos föräldrarna och igår utflykt till möbelaffär. Med oss hem fick vi ett jättefint soffbord. Plötsligt fra,för oss stod ett bord som såg ut så som vi ville precis och som vi funderat på att låta specialtillverkare hos snickeri. Nu slapp vi det och förmodligen sparade vi många tusenlappar på det. Det här fick vi för 3,5 vilket känns okej med tanke på hur länge vi ska ha det. Nu får vi dock vara försiktigare med glas och så vidare.

Vasalopp, målning och match

Frukost framför Vasaloppet. Alltid lika roligt att se dessa hjätar i fäders spår.
Uppe tidigt för Henrik har samling redan halv tio. Vessigebros första träningsmatch för i år gär av stapel halv elva på IP. Tänkte ta mig dit och titta på andra halvlek. Vill inte stå ute för länge när det är så här pass kallt och jag varit sjuk så mycket. Innan dess ska jag måla vidare hos mor och far. Idag blir en vägghylla utsatt för strykning två, jag börjar måla en stor skänk och så fortsätter jag måla trappan.

Halv fyra samlas jag för min match. Ska var med och spela en halvlek med b-laget idag. För börja få lite matcher i benen. Får se hur det känns, har ju hittills bara två träningar i kroppen.

Henrik och jag tänker hinna åka till Severins och se på soffa också.

En hel del på listan. Men jämfört med folket i spåret har jag ju en lätt uppgift.