onsdag, mars 2

Livets villervalla



I ett försök att pigga upp mig själv tog jag fram våra konstgjorda men ack så vackra

Mimosakvistar igår. När jag bodde i Rom var det så vackert så jag nästan grät när

den blommade vilt om våren. Tyvärr är den usel som snittblomma så om man vill ha

den inne får det bli i falsk variant. En vår i Rom med blommande Mimosa borde alla få i sitt liv.



Maken landade väl här hemma igår kväll efter ett lyckat Italienäventyr.
Något puss- och kramkalas blev det dock inte med tanke på att jag är som en
stor smittohärd.

Känner mig lite vemodig dessa dagar. Vi var gravida i somras och hade BF 2 mars.

Det gick som ni förstår inte bra den gången. Nu är BF istället 30 juni för en annan

baby. Och bara det går bra denna gången spelar inget någon roll men dessa dagar finner

jag mig tänkande mycket på liv och död, förluster och vinster.



När systerdottern frågar var hon var innan hon föddes brukar vi säga att hon var en stjärna

på himlen. Sen valde vi den stjärnan och hon kom till oss. Jag älskar när hon tryggt säger

"då var jag bara en stjärna på himlen men sen kom jag hit till er". Jag tänker att så är

det och att stjärnor som varit på besök hos oss men inte fått stanna finns där uppe på himlen och lyser för oss, vakar över oss. Vi här nere på jorden är inte ensamma.



Hur som, jag antar att vara jättesjuk inte hjälper mot vemod. Finns mycket tid att tänka när

man ligger nerbäddad för femte dagen i rad...

10 kommentarer:

  1. Anonymous12:31

    Fina Jillsan det kommer gå bra ska du se och ni för tjänar all lycka! Kramar Mia

    SvaraRadera
  2. Jag får tårar i ögonen när jag läser ditt inlägg. Jag har inte behövt uppleva den olyckan ännu, men kan ändå känna en rädsla och oro. En oro som inte går att jämföra med något annat. Då vill jag inte ens tänka tanken på hur mycket tankar det finns hos dig nu. Se till att ta hand om dig och familjen.
    Kramar från mig.

    SvaraRadera
  3. Jag känner som Sandra, det går inte att förstå när inte man trabbats själv. Jag skickar en stärkande kram och hoppas ni kan vara glada för det som ska komma i sommar och inte bara oroliga.

    SvaraRadera
  4. Är det där fejkblommor? Jättefina.

    SvaraRadera
  5. Mia: tack fina vännen.
    Sandra: det blir ju tyvärr så att man bär på en extra oro, men självklart förstår jag att alla i väntans tider har en oro.
    Det var värst i början.
    Lotta; jo visst är vi glada, det går inte att hindra. Men det är ju det som känns så farligt, hur hjärtat är så vidöppet.
    Petra: dyra små kvistar, kanske därförcdem faktiskt äg väldigt naturtrogna. och i längden är de ju billiga.

    SvaraRadera
  6. Anonymous22:25

    Jag kom hit från facebok. Kul att läsa din blogg Jill! Jag håller alla tummar att går bra! Mvh Hans H

    SvaraRadera
  7. Usch, sorg blandas med glädje...det är verkligen en svårtolkad känsla som man inte riktigt vet hur man ska handskas med. Tänka och sörja måste man dock tillåta sig att göra samtidigt som man med glädje och längtan blickar framåt!

    Hoppas att du snart kryar på dig!

    Stor kram

    SvaraRadera
  8. Jag hoppas att er stjärna snart kommer till er!
    stor kram

    SvaraRadera
  9. Vet vad ni går igenom. Vår stjärngosse hade oxå bf i marsmånad ett annat år. Man måste tillåta sig att sörja det man älskat och förlorat, det betyder inte att man inte älskar det man har kvar. Kram

    SvaraRadera
  10. Hans: roligt du hittat hit. Tack och kram
    Ellinor: dubbelt tack och kram
    Jess: tack, kram
    K: ja, du om någon förstår. Kramar

    SvaraRadera