Med en sambo som är ett troget och hängivet Unitedfan blev det glädjetjut vid kvart i tolv igår. Vilket drama vi fick se. Och efter att själv ha missat en straff i en viktig final (min första straffmiss någonsin) så tycker jag det var skönt att flera missade. Ett tag såg det ut som att Ronaldo skulle bli ensam syndare. Mitt i segerruset tycker jag synd om John Terry vars straffmiss blir den man miss. Han går fram för att bli hjälte och halkar, bokstavligt, ur rollen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar