Guddottern ger tröst

Märta och Jennifer kom sent igår. Pappa hämtade på flyget i Ängelholm och vid halv elva kunde jag sen lyfta en sovande Märta ur bilen. Hon vaknade till lite och log när hon såg mig och mamma/mormor.

Hennes mjuka lilla kropp i mina armar gav mig förtröstan. Den har dröjt kvar i mig. Den blandar sig med sorgen och saknaden. Precis tillräckligt mycket för at få mig att orka idag. Gud, låt mig ock orka i morgon. Och alla andra dagar av saknad.

Igår var jag uppe i Mommos lägenhet och tog min cykel som stod där. Där är en hel del flyttkartonger och lite rörigt. Jag satte mig i Mommos fåtölj och blundade. Då var allt som vanligt igen. Jag kände Mommo i mig. Det är doften som gör det. Lägenheten luktar fortfarande Mommo. Jag önskar jag kunde ta lite av lukten och lägga i ett litet skrin. Och på en liten etikett skriva.
Mommo- doft av trygghet och kärlek.