Låt barnen komma till mig

Igår var jag som sagt på dop. Stämningsfullt och fint i S:t Laurenti-kyrka döptes Mias och Andys son till Per Isac och välkomnades till Guds församling. Dop är alltid fint och det är alltid fint i kyrkan på första advent. Isac uppförde sig fint liksom församlingen som sjöng Hosianna, Bered en väg och Gå Sion. Mina favo-psalmer.
Hoppas nu lille Isac får allt gott i livet och att vår Herre vakar över honom.
På bilden syns dopbarnet, präst Lindman, gudmor faster Sandra och stolta föräldrarna.

Bråda dagar

"Tiden fram till jul är kvinnornas Vasalopp" sa någon någongång. Lite smålustigt.

Just nu stakar jag mig fram fortast möjligt men känns som repet är mig i hasorna.
Åker till Stockholm imorgon bitti för julshopping och en jobbgrej. Ska bo hos Erika men hoppas hinna träffa Jennifer och Rikard något. Kanske middag på Indian Garden, vore trevligt och toppgott. Rekommenderar verkligen det stället.

Men innan tåget går måste jag hinna klart det sista med utvärderingen, stryka kläder som ska med samt få tag på elektriker till huset.

Helgen var full av husjobb, fotboll och dop. Sistnämnda jättefint och stämningsfullt. Erika droppade in sent efter minst sagt hård lördagskväll. Under dopkaffet fick Mia och jag skvallret som gladde oss mycket.

Jobbar hemifrån idag. Vård av sjuk man....

Helgfrid

Datorn fungerar och inget material förlorat.
Vi har jobbat en massa i huset.
Hittade snygg kostym att ha på dopet.
Är hemma bara H och jag en fredagkväll.

Blivit lam

Min älskade fina bärbara dator la igår förmiddag av efter ett kort konstigt surr. Sen har inget varit sig likt. Jag är lam av fasa över allt som förmodligen gott förlorat. Allt omarbete jag gjort med tennisklubben de senaste veckorna kan vara borta. Alla bilder från hösten som jag inte hunnit framkalla. Och en lång utvärdering av Kulturkortsprojektet. Det får inte vara så. Är nu låst till datorn på kontoret och till hoppet om att mina arbeten och bilderna finns någonstans ute i den stygga datorvärlden och bara väntar på att få komma hem till mig.

En datorexpert här på jobbet berättade för mig att det ofta hjälper att knacka och slå på datorn om den inte fungerar. Saker kan liksom hoppa rätt då. Min roliga chef Ingrid konstaterar att hon plötsligt fått vetenskapliga beläggg för det hon gjort i årtal. Vi är nog många med henne som känner så.

Halländsk fotbollsgala

I lördags bjöd Böljan sina guldspelare på Halländsk fotbollsgala. En ganska rolig upplevelse. Om än lite seg mycket på grund av att Anders K, som var konfrencier inte var helt rätt i rollen. När han var nyhetläsare på TV4 Halland intervjuade jag honom för en grej i Halmstad Tiding. Frågade då om han inte vill vara på "riktiga 4:an". Det ville han inte sa han, så jag skrattade gott när han plötsligt satt i Stockholm. Iaf så hölls galan på Strandbaden i Falkenberg. Maten var god, men serverades för utspritt. Framför allt fick man vänta på huvudrätten för länge.
Priserna som delades ut gick i stort rätt. Malin Andersson, som jag spelade med i Varbergs Gif, spelar nu i Norvalla och blev "Årets kvinnliga spelare". Jätteroligt och välförtjänt. Vår Nathalie blev med sina 57 mål "Årets målskytt". Tråkigt nog så tog inte arrangörerna tillfället i akt och uppmärksammade det ordentligt. Alltså att en spelare på seniornivå gör 57 mål på 18 matcher händer egentligen inte. Det är unikt och förtjänade mer uppmärksamhet än det fick.
Att Kung Karl blev "Årets Förening" är ju sådär med tanke på att det handlar om ett lag, inte än förening. Dock är det jätteroligt att "landsbygden" lyckas hålla igång sina lag och ta sig uppåt.
Jag flankerades helt av vinnare då Natalie satt på min ena sida och Laholms Calle Genberg på min andra. Han blev "Årets spelare från div. II och III. Roligt. Calle och hans söta flickvän Lisa smet dock från festen tidigt. Fast i och för sig ganska förståligt, de hade ju en hemresa att tänka på och det var lite segt mellan kött och glass...
Falkenbergs Tommy Naurin blev välförtjänt "Årets målvakt". Dock lite tråkigt att se att ingen dam ännu vunnit denna kategori. Över huvudtaget så är dampriserna för få. Och det är tråkigt att när det handlar om pris till herrar så är det "Årets spelare" medan det är "Årets kvinnliga spelare" när det handlar om damer. Lägg till "Manliga" framför det första så att det blir rätt. Är trött på att mannen anses som standard, det normala.
Vi i Böljan höll i alla fall igång bra under kvällen och hade trevligt på vårt hörn, tjusigt placerade längst fram som de seriesegrare vi är.

Drömmar om kakel och tapet

Sover nästan inget om nätterna. Tänker på huset och alla val. Drömmer sedan om det när jag väl somnar. Vilken färg på kakel i badrummet, vilket klinkers till hallen. Tapeter. Hur ska braskamninen se ut? Ska vi slänga ut den gamla elpannan och satsa på värmepump? Ska vi fräcka till det och ha heltäckningsmatta i sovrummet? Hur organiserar jag bäst min klädkammare... Det tar aldrig slut.

När skrattet bubblar

Vem har inte varit i en situation när man inte får skratta men bara inte kan låta bli.

Förra året skulle vi ha tyst minut för att hedra en i klubben som dött. Båda lag står uppställda före match för detta när en supporter utifrån på väg in hejar på oss, med den mest roliga röst. Tre av oss i laget, varav en syster till supporten, kan bara inte hålla oss. Vi stod jämte varandra och när man såg hur det ryckte i någon av skratt och man hörde ett kvävt skratt så började man själv och så höll det på. Pinsamt, men inget som gick att hejda. Som tur är trodde många av de andra att vi grät...

Se detta klipp. Att programledaren har det jobbigt råder inget tvivel om.