Idag började jag gråta på tåget på väg hem. Det som fick mig över kanten var det glittrande blåa havet som Mommo alltid älskade.
Begravningen är den 15 maj. Det finns en som jag kommer sakna där. Karolin. Min kusinfru. Den sista gången Mommo och jag pratade så frågade hon en massa om min kusin och hans familj. De var relativt ofta här nere och hälsade på, min Mommo tyckte verkligen om dem. Karolin kan dock inte få ledigt och de har ingen som passar sönerna. Men jag önskar hon var med, det hade känts rätt. Dessutom är det alltid roligt och trevligt att träffa henne.
nu blir jag lite rörd...tack för de snälla orden.
SvaraRaderaDet känns konstigt att jag inte ska vara med men det går inte riktigt att få ihop bra, Mommo kommer att vara med mig lite extra mkt i hjärtat den dagen och
jag kommer iaf komma med på urnsättningen och ses vi inte där så ses vi i annat fall när vi drar ner mot Halland i juli hoppas jag(och i annat fall så vet ni ju vart Öo ligger).
Kram Karro
De kom från hjärtat.
SvaraRaderaDu kommer vara med oss i tanken också. Sen känns det jättebra att du ska vara med vi på urnsättningen.
Hoppas oavsett att ni kommer ner i sommar. Det hade varit så roligt.
Kram