Min Mommo älskade rosor och mitt smeknamn på henne som snabbt annamades av andra i släkten, var Rosenmommo. Min farmor, som dog tragiskt i cancer för sju år sedan, älskade också rosor. Hennes favoriter var gula rosor. Min Mommo var som sagt galen i rosa. Deras kärlek till rosor har jag ärvt och vid vår altan planerar vi sätta rosor som ska växa på en spaljé och ge lite insynsskydd.
För att känna närvaron och kärleken från två av mina favoriter har jag valt en gul sort som liksom har rosa kanter. På bilden kan ni se lite, men i verkligheten är det mer markant. Jag tror att det kommer att bli hur fint som helst.
Sdn rosor är jättefina bara i sig och med dina bakomliggande tankar omkring dem blir de ännu mer vackra.
SvaraRaderaMin mormor tycker väldigt mkt om sdn rosor med "bräcktkant", jag vet att hon valde sdn speciellt till Elliot vid hans gravsättning.
själv tycker jag om mörk, mörkröda på gränsen mot svarta rosor, sdn bar jag i min brudbukett och drygt ett år efteråt valde vi gravblommor till Elliot i den färgen.
De mörka är också väldigt vackra ocxh det är fint att ni valde de till Elliot, att ni vågade riskera och ta insmärtan i det ni tyckte mest om. Glädje och sorg är ju så närta och det är fint att låta det mötas.
SvaraRaderaDet är enklast att välja det som man tycker är vackrast, och till den som man älskar mest av allt vill man ge det vackraste, inte det näst vackraste bara för att döden är inblandad.
SvaraRaderaDet är sant. Likväl kan det vara svårt att blanda ibland. Jag vet att mamma var lite orolig då jag beräkandes komma samma dag som hennes pappa gått bort.
SvaraRaderaDet är dock inte jämförbart med att du valde favoritrosorna till Elliot.
Nej, men jag förstår hur du menar.
SvaraRadera