Mommo är väldigt mycket sämre och ligger nu på sjukhuset i Varberg igen. Jag var uppe idag, ett besök som mycket väl kan ha varit vårt avsked. Mommo hade väldigt svårt att andas och låg mest och skipade efter luft. Ibland fick hon panik och försökte skrika efter hjälp, just för att luften inte räcker. Hon var dock så klart att hon kände igen oss i de korta stunder när hon orkade vara med.Precis efter att pappa och jag åkt hem fick hon mer morfin och har sovit sedan dess. Mamma är hos henne. Det gör så ont i mig och det är så mycket känslor. Men efter idag då hon hade så ont och svårt att andas så önskar jag att det får gå fort nu. Så hon slipper lida och vara rädd.Så osjälvisk måste jag vara.
Åh, min älskade lilla Rosenmommo. Hur jag önskar jag kunde hjälpa dig. Du är hos mig nu och jag är hos dig nu och vi kommer alltid att vara hos varandra.Riktig kärlek dör aldrig och känner inga gränser.
Jill-gumman.
SvaraRaderaSänder mina varmaste tankar till dig och din familj.
Det är så svårt.
Och det gör så ont.
Din mommo kommer att finnas med dig ändå.
Kramar.