Finansiell kris

Dagar som dessa är jag så underbart glad för att vi bara yttepytte små lån på huset och betalt allt annat kontant.

Sista dagen i september

Tisdag och regn utanför. Halvtrött. Märta och Jennifer åker hem idag. Har varit underbart att få några dagar tillsammans. Efter jobbet blir det trädgårdsjobb och lite plock inne. Sen en god bok och säsongens första brasa. Henrik har som vanligt träning på tisdagskvällar. Imorgon börjar han sitt vinterjobb nere i Halmstad igen. Hösten är ett faktum och den får gå till att hinna klart det sista i trädgården, göra iordning kontorbiblioteket samt renovera mammas och pappas hall. Sen blir det förhoppningsvis en resa, mycket hemmamys, umgänge med familj och vänner.

Grattis syster Jenna!

Idag fyller min fina äldsta storasyster Jennifer år.
Roligt nog är hon och Märta i Falkenberg. Så kvällen bjuder litet firande.

Att vara med familjen är lite som medicin nu i dessa deppiga fotbollstider.
Framför allt Märta lämnar inget utrymme till tråkigheter. Livet är här och nu.

Tankar kring en missad straff

Efteråt finns det många om. Om bara, om inte, om ändå.

För min del är det mycket tankar kring straffen. För vi kommer aldirg ifrån vad 1-1 betytt i det läget.

Jag tänker tillbaka. Minns matchinledningen i vilken jag kände mig med. Jag visade att jag inte var rädd och att jag var på gång. Minns domarens signal för straff. Hur någon tvekar. Men inte jag. Jag var inte nervös. Gick resolut för att ta straffen. Går igenom i huvudet att det är konstgräs och att jag måste trycka till extra på det underlag Västergårds IP bjöd. Kommer fram. Finner domaren stegandes. Det finns ingen straffpunkt! Hur stora hans steg är eller inte går inte att säga på rak arm. Men det känns konstigt. Han försöker sedan avgöra vad som är mitten av målet. Jag påpekar att det han valt känns väldigt till höger. Han säger att det blir bra där. Och då sker det förödande. Jag blir nervös.

Och sen lägger jag, som alltid på mina straffar drar den ner till mitt vänstra- målvaktens högra, bollen till höger. Det är en dålig straff och målvakten får benen på den.

Efteråt vill jag inte skylla på straffpunkten, eller rättare sagt avsaknaden av en, men det är klart att det var där och då i domarens stegande som jag blev nervös.
Sen ska jag kunna sätta den likväl.

Dagens samtal

Kollega 1: Hur gick det i helgen?
Jag: Åt helvete,vi förlorade med 3-0. Jag vill inte prata med det.

Kollega 2: Hur gick det i helgen?
Jag: Åt helvete,vi förlorade med 3-0. Jag vill inte prata med det.

Kollega 3...

Fan, fan, fan

Vi förlorade 3-0. Vid 1-0 missade jag straff.
Det finns inget mer att säga. Alla samlade svärord och tårar bjuder jag inte på här.

Today is the day

Idag avgörs det. Avspark 15.30. Det handlar bara om det idag. Håll alla tummar för Böljan.