Flicka eller pojke

Den frågan har vi fått en del på sistone. Känns nästan som att vi är lite ovanliga som inte tagit reda på vad det är. Dert gick fort från att nästan ingen tog reda på kön till där vi är idag då många gör det. Hur som, vi vill bli överaskade. För min del är det viktiga vad vi gör av barnets möjligheter sen. Läs boken ” Ga ditt barn tusen möjligheter istället för två”. Riktigt intressant. Och skrämmande hur indelat och kategoriserat det fortfarande är. Den här familjen i Kanada har med all säkerhet könstänk.De väljer alltså att inte tala om för folk om deras barn är en flicka eller en pojke. Vad tycker ni? Är det att gå för långt? Eller är det bra?

Ömtåligt

Alla som upplevt när det gått fel, eller rent ut sagt gått åt helvete, på vägen med ett barn vet hur ont det gör. Vet hur den totala tomheten känns. Sen finns det grader i helvetet men gemensamt tror jag är känslan av att allt står still och att man väntar på att någon ska komma och sätta igång allt igen och säga att det hemska bara var ett missförstånd, att det inte var på riktigt. Jag minns att jag satt och tänkte på en scen ur Titanic, där alla sitter i livbåtarna och på fartyget som räddat dem och bara väntar. På albumet till filmen heter låten till den scenen; Never an absolution. Så kändes det minns jag. Men så går livet vidare, för det gör det alltid.

Fullt upp

Sista veckorna har susat förbi innehållandes jobb,

syskonbarn, magen, trötthet, mer jobb, lite trädgård,

fotbollstittande, familj, vänner och mycket kärlek.

En vecka kvar på jobbet nu. Sen blir det semester och ryggläge

och lite förberedande härhemma.

Som ni ser på bilden ovan är vagnen experttestad nu iaf.

Älskade unge.

Friheten vinner alltid

Jag brukar alltid säga att förr eller senare segrar sanningen och de som slåss efter frihet.

Finbesök väntar

Är som sagt mycket ensam dessa dagar
då vårbruket pågår för fullt. Men i veckan
som kommer bli det full fart, förutom massa på
jobbet så kommer syskonbarnen på besök. Ljuvligt.

Sol och trängsel

Haft en underbar påskledighet i sköna solens glans.

Bara sett min fine make jobba lite för mycket.

Men så är det två gånger om året; vårbruk och skörd...

Idag var det mer än full fart på jobbet. Och så

lär det bli fram tills att jag lämnar över till min vikarie den 23 maj.

Han kommer verkligen till dukat bord sen och får typ smaka allt det

goda jag sått och skördat... Men, men. Huudsaken är att jag känner att

jag lämnar ifrån mig med flaggan i topp.

Annars är allt bra. Kräks lite då och då men det gör liksom inget.

Och så är det trångt förståss. Stackars liten därinne. Lite synd om mina revben

och organ också. Längtar.

Tacksam för mina flickor

Mosters älskade små flickor.

På bilden redo att på påskdagens eftermiddag ta emot gäster.

Finaste fina. Saknar dem så. Älskar dem mer än allt

avstånd i världen.