(Censur) Juventus

Det har skrikits fula ord här hemma. H älskar ju Zlatan vilket gör det extra jobbigt. Juventus är bra, visst. Men de har också alltid domsluten och turen med sig. Jag avskyr det. Inter däremot har alltid stolpe ut. Enda positiva är att man en sådan här kväll upptäcker att det italienska ordförådet är stort. Men alla ord lämpar sig alltså inte på print.
Nästa år. Nästa år- då blir det annorlunda. Jag måste tro det. Extra salt i såret är att Roma fortsätter vinna.

Åh, Södergren. Åh, Södergren

Konkurrensdugliga skidor. Det sa han själv efteråt. Men vem som helst kunde ju se att det hade Anders Södergren inte alls. De andra gled i kapp honom. Så tungt efter att han dragit ifrån i backarna. H och jag såg tremilen hemma hos mamma och pappa. Liten paus mitt i allt huspyssel. Satt och skrek alla, försökte lyfta fram vårt svenska hopp. När han gick loss lite stod jag upp i soffan och sjöngskrek`"Åh, Södergren. Åh, Södergren" om och om igen, med melodin "Fru Söderström och lilla mamsel ros". Nästan som när vi skrek "Gunde kunde, Gunde kunde!" förr i tiden. Men det räckte inte. Skidorna hade noll glid såg det ut som. Bittert, så nära första medaljen. Eller ja, första riktiga medaljen. För hade Sara Kjellin fått i går i puckelpisten så är det inget man skrikit sig helt hes över. Samma med halfpipen idag. Vad är det för sport? Idrott ska vara jobbigt men hand i hand med dagens ungdoms allt slappare inställning så får dessa sporter stort uppsving. Bedömningssporter har dessutom inte alls samma tjusning.

I mina ögon är Södergren i alla fall en hjälte. Han gav allt för kung och fosterland, han sökte ära. Stor eloge också till nya stjärnskottet Britta Norgren som blev 15:e på dubbeljaktstarten. Hon gav allt och satsade på toppen. Härlig inställning i stället för att som de andra glida runt kring mitten av resultatlistan. Vi vill ha puls- och den finns bara där frammei täten.

Italienskt mästerverk

OS-invigningen var super. Fem stora plus. De vanligtvis så oorganiserade italienarna lyckades till fullo med denna uppvisning. Mäktigt med Ferraribilen, den mänskliga fredsduvan, tändandet av elden som skönt nog inte var så utdraget som det brukar, och så Pavarotti. Så fint- så mäktigt. Gazzettan ger dig mer under "Le immagini più belle"

Italienskt mästerverk

OS-invigningen var super. Fem stora plus. De vanligtvis så oorganiserade italienarna lyckades till fullo med denna uppvisning. Mäktigt med Ferraribilen, den mänskliga fredsduvan, tändandet av elden som skönt nog inte var så utdraget som det brukar, och så Pavarotti. Så fint- så mäktigt.

Update

Att bloggen för tillfället uppdateras dåligt beror på att livet varit ett litet helvete den senaste tiden. Vårt nya tak, vitoljad furupanel, sattes upp för tidigt av snickaren som inte fått instruktioner av leverantör. Detta resulterade i att träet sprack och rörde sig med stora glipor som resultat. Eter mycket mindre vänligt argumenterande och undertecknad kallad för lilla vän, så kommer vi nu att bli ersatta. Pengarna tillbaka, arbetet betalas och taket plockas ner. Men segern har kostat mycket; vi blir två veckor försenade, jag har missat mkt jobb för tid på detta och sedan kostade det att muta tjejen som köpt lägenheten för att hon skulle gå med på att skjuta på inflyttning. Dessutom har jag säkert fått tusen gråa hår av det här.

Att skylta med det som finns

Efter en månad i kappsäck har jag nu landat hemma.

Det mest intressanta och diskuterade.
Jag tycker inte om när affären skyltar med något som inte finns. Eller när skorna på modellen på annonsen är "modellens egna". Eller när en yttre skorsten som finns på Caminas bilder av Vermont Casting inte finns att få och kvinnan som jobbar där på min fråga om varför det då finns på bld på deras hemsida och i produktkatalog svarar "vi tyckte det var snyggt". Jag vill kunna få det jag ser.

Det stod ett visst antal biljetter. Det stod om hur många som ville ha biljetter. Det stod om lottningen. Ingenstans stod det att inte alla biljetterna var i potten. Det är det enda upprörande. Att förbundet tar biljetter och att bland annat sponsorer får är helt i sin ordning. Likaså är det strongt av Sportbladet att skriva om det trots att vi får biljetter. Inget mörkande där. Efter att ha pratat med dem förbundet för att få loss grejen kan jag väl säga att allt inte är direkt glasklart från deras sida. Läs mer på Lauls blogg, liksom om allt annat senaste nytt i fotbollsvärlden.
Önskar bara att pappi fick se äventyret på plats. Han är vad Lagrell beskriver som "genuin fotbollsälskare". Folket i klubbarna och distrikten som får är inte det. Där handlar det om jobb och positioner.
EM 2000 öppningsmatch Belgien-Sverige följde jag på sektionen för lagets familjer och förbundsfolk osv. Ingen vidare stämning. Kändes som alla var för fina att heja...

Här är förresten min artikel om sveket.

2005 i korta drag

Årets bästa 1: Nyheten om att jag ska bli moster och sen nu i mellandagarna få se Jenna provköra barnvagn med en lycklig liten min. I detta lyckopaket ingår också annonsen i den rosa tidningen som förtäljde om ett litet bröllop på nyårsafton. Underbart att sen få rapport om en fin stund i Sigtuna Rådhus där två mycket förälskade fick varandra. Jodiladi, jodiladi, jodiladihoooo, en sån dag….

Årets bästa 2: H och jag vann efter stenhård budgivning nycklarna till huset vi ville ha.

Årets bästa 3: Serieseger. Moderklubben Böljan åter i 2:an. Åkte ur när jag som 12- åring gjorde min första damlagssäsong. Sedan jag som 15-åring iväg till Varbergs Gif och där fyra andraplatser i division 1. Så även om drömmen om allsvenskan inte blev, så fick jag så äntligen vara med om en serieseger. Underbart att få uppleva det tillsammans med alla härliga Böljanbrudar.

Årets sämsta 1: Mina kära grannar ovanpå som tror att vårt bostadshus är den lilla stadens senaste uteställe. Att varje helg få deltaga i andras fester är inte vad man önskar…

Årets sämsta 2: Renoveringar. Grannarna har turats om att borra och såga och borra. Okristligt tidigt börjar som bekant alla hantverkare. Och när andra gör om så får man ingen som helst glädje av sitt lidande. Uppe i vårt hus har arbetet pågått och då är det oro över framskridande och kostnader och resultat som gör att man lider.

Årets sämsta 3: Supporterkulturen i Svea blir allt sämre. De förr så charmiga Malmöfansen tappade allt i mina ögon när de buade ut Dusan Djuric efter att Andreas Andersson hemvändarflopp, kapat honom totalt. Sedan buade de ut FC Thuns avbytare för att de hade fräckheten att gå över planen till sitt bås. Djurgårdens uppträdande på Ullevi under seriefinalen mot Göteborg sänder också kalla kårar. Lågvattenmärke är när de till den unga drillorkestern skriker ” Visa pattarna, visa pattarna”.

Årets bok: Damelvan av Jennifer Wegerup. Svart på vitt om orättvisorna, om viljan, om bragderna. Det hela på ett underbart flytande språk. Stolt läsning för en lillasyster.

Årets film: Storslaget trots alla sina brister- Världarnas krig. Såg till och med om den dagen efter.

Årets semester: Dubblade jobbmässigt i och med Kvällsposten där jag hade ännu en underbar sommar. Fina dagar i mitt kära Skåne först med H med en Österlenvisit, med mamma med massa shopping och mys, och med pappa med kultur, sport och kulinariska höjdarupplevelser.

Årets fest: Guldfesten. Ny klänning, roliga sketcher, utmärkelser och hyllningar.