Det är mörkt nu, men det blir ljusare igen

Trots den vacka vita snön är det onekligen en tid av mörker.
Januari och februari är tuffa här uppe i vår mörka nord.
För egen del får vardagens all fotbollsträning tiden att rulla på.

Sen hjälper det också att tänka på att det idag bara är 27 arbetsdagar kvar tills jag ligger vid en pool någonstans helt mycket varmare.

Dagboken som skrev själv när

Bloggens tids- och dagnoteringar är just nu fel.
Får väl ta tag i det. För nu är det ingen reda. Är som att internet
eller i alla fall blogger lider av samma ej-inne-i-rutinerna-sjuka som jag.

Idag har vi dock fina matlådor med oss båda två.

Lite vid sidan av rutinerna

Helt inne i vardagen är man inte än.
Märks på kroppen och på makens matlådor.
Igår fick han med sig en låda ris med pyttelite Flygande Jakob till. Vi snacker fem bananskivor, en baconbit och en jordnöt. Idag blev det en massa köttfärssås och pyttelite spagetti...

Men, men. Snart är man inne i det igen. Jobb, fotboll och hemmet.

Imorse när jag frös tänkte jag på att det bara är 29 arbetsdagar kvar innan semester i solen. Det gjorde kylan lite mindre kall.

En halv minut innan första fanet kom

Svärfar kommer.
Maken och han ska börja bygga.
Trettio sekunder går.
Sen kommer första fans-jävla-fan.
Maken har slagit i huvudet.
Det är till och med blodvite.

Som igår ungefär

Målgång av Tour-de-Ski på TV, sen blir det en runda för egen del.

Ikväll inneträning med fotbollen. Var igång tidigt här då svärfar kom

vid åtta för att hjälpa Henrik med att snickra det sista på skjutdörrspartiet

i röda rumemt.

Som igår ungefär

Målgång av Tour-de-Ski på TV, sen blir det en runda för egen del.

Ikväll inneträning med fotbollen.

Vit magi

I den bitande kylan är Henrik på landet för potatislverans.
Jag städar lite byråer här hemma. Eldar på i brasis och har det
varmt och skönt. Ska se lite skidskytte på tv snart. Sen ska pappa
och jag ge oss ut i spåren. Ikväll har jag tänkt indiskt på menyn.
Livet är kanon helt enkelt. Jag har allt jag kan önska mig och lite till.