Ibland längtar jag

Städer och ställen där jag bott. Små som stora. Alla har de lämnat sina spår.

Idag är det London jag saknar. På väg från stationen imorse körde en dubbeldäckare förbi mig och det räckte för att ta mig i tanken till mitt kära London.

(Dubbeldäckaren är någon slags teaterbuss tydligen.)

Storfrukost på kontoret

Första måndagen i varje månad har vi av tradition en lite större frukost. Massa gott nybakat bröd, goda pålägg och stort fruktfat. Sen sitter vi och pratar jobb och pratar annat.Väldigt trevligt.

En enkel vinst och Markus Sahlman

Matchen idag gick bra. Vi vann med 4-2. Gjorde två.
Sen var det hem till föräldrarna och måla trappan ett sista lager. Efter fyra är den nu klar och ståtar vit. Henrik, pappa och svärfar Harald åkte till Helsingborg. På Olympia fick de se det jag såg framför tv:n. En orättvis men skön poäng till HBK. Mirakulös räddning av Markus Sahlman på Henke Larssons straff och retur.

Nu ska jag hänga en tvätt, stryka lite och sen väntar ny vecka.

Söndagsmys

Med Mommos sjukdom hängande över oss och vardagens alla bestyr är det ett trött hushåll som denna morgon tar det väldigt lugnt.

Frukost framför Sex and the City. Det regnar utanför vilket förstärker känslan av mys.

Snart måste jag ta tag i mig dock. Har samling halv tolv, match en timme senare.

Helgplaner

Efter en väldigt trevlig gårdagskväll är det nu sysslor och förpliktelser som huvudsakligen väntar i helgen. Städning, målning och strykning. Sen är det match imorgon och så ska vi eventuellt åka och titta på Helsingborg-Halmstad.

Besök hos mormor finns också i tankarna. Det som 'är nu är hemskt, det finns med hela tiden och fäller en skugga överallt. Hur mycket hon än är 95 år och har levt ett långt liv så finns panikkänslan inför avskedet där. Känslan av att det helt enkelt inte kan finnas en tid då Mommo inte lever, inte är hos oss. Hon har alltid funnits.

Familia Skoglund ikväll

I afton stundar middag hos PG, Els-Marie och Johan. Vår familj bästa vänner. Ska bli trevligt att få komma bort lite och förhoppningsvis kunna tänka på lite annat ett tag.

Efter att vi vakade hos Mommo uppe på sjukhuset i onsdags hade hon igår varit väldigt mycket piggare. Hon satt upp i sängen av egen kraft och framförde sin evigt burnalängtan om att få komma hem. Åh vad jag önskar, att hon kan få komma hem och att slutet kan få komma där i sömnen. Att hon är hemma i sitt älskade hem när tiden kommer.

Jillar