Ett långsamt farväl

Min mormor är väldigt sjuk och det är tunga dagar just nu.

Så förutom jobbet och träningen känns det inte som att det går att hålla uppe något annat. Det andra känns smått.

Bullerbekymmer

Just nu är det lite svårt att koncentrera sig. Utanför på gatan håller de på att lägga om trotoaren. Kullersten bryts bort, det borras och det plattas till ny. Det är ett förfärligt oväsen. Innan när jag pratade i telefon med en samarbetspartner på Vara Konserthus fick jag skrika.

Kort och dum

Satte upp en väggkrok nyss. På mitt kontor. För att kunna hänga upp jackan. Behövde trycka dit den och stod därför på en stol. När den sedan var på plats och jag hoppade ner så såg jag direkt att den satt för högt upp. Jag var liksom tvungen att höja kappan för att få ner eller upp den. Nådde inte att hänga utan att stå på tå...

Som tur är fick jag ner den innan den satt sig helt och så lyckade jag trycka upp den i lagom höjd.

Vad lite sol kan göra

Gick üt en promenad på lunchen. Fick knäppa upp en knapp i halsen. Log mot de jag mötte. Kände den mot mina kinder. Insåg att nu är det vinterkappan till kemtvätt och vårjacka fram. Log bredare. Köpte frukt på tillbakavägen. Visslade lite.

Min bankman har bollkoll

Ska söka vår bankman idag. Eller ja, en av Henriks. Han har flera.
Jag har bara en och det råkar dessutom vara en av mina tränare.
Hans dotter spelar dessutom i mitt lag, vilket gör att jag alltid måste passa henne så att det inte händer något med våra räntor...

Från nu till september

Bonden har sovmorgon

Idag var det jag som klev upp först. Smög omkring och gjorde mig iordning medan kärleken låg kvar i sängen. Det var jag som störde genom att sätta på vattenkokaren och det var jag som ropade hej innan jag låste dörren om det dyrbara där inne.

Nu är han bonde i ett halvår då.