För ett tag sedan upptäckte jag Anitha Schulmans blogg. Tyckt ganska bra om den.
Men igår kom ett inlägg som där hon gör bort sig och när folk sen inte håller med så publicerar
hon ytterligare ett inlägg i vilket hon förvärrar saken. Läs här och häpna.
För er som inte orkar läsa summerar jag:
Anitha och tjejgänget kommer till en föreställning och upptäcker att de har ståplats.
Anitha som är höggravid vill sitta. Men ingen vill ge upp sin plats. Det visar sig också i kommentatarerna att Anitha och company kommit bara några minuter innan det ska börja.
Det slutar med att en kille får ge upp sin plats och Anitha får sitta. Vi var ganska många som påpekade att Anitha skulle dels ha kollat upp platserna dels kommit tidigare om nu en sittplats var så viktig. Då kommer inlägg två i vilket hon berättar att hon och tjejerna stod på listan för de gick gratis då de kände Fredrik Lindström. Tydligen tycker hon att detta ska styrka hennes case, tvärtom känner jag...
Hon nämner också det här med folks tendens att resa sig för gamla och gravida på bussar, tunnelbanor m.m. Det är ju dock en helt annan sak. I december var jag ute och åkte tåg med SJ och när tåget väl rullade ifrån Stockholm var vi två timmar sena. Flera tågs resenärer skulle dessutom samsas i ett. Jag var i tionde veckan, hade magsmärtor, mådde konstant illa och frös som en galning (liksom alla andra som också väntat ute). Jag var "dödstrött" och orolig för hur jag mådde med tanke på barnet i magen, och kände att jag inte hade något val utan sa som det var och frågade vid ett fyrbord om någon kunde offra sig och ge mig en plats. Förutom de fyra som satt där hörde några till vad jag sagt. Alla reste sig upp och erbjöd mig sin plats. Flera frågade dessutom om de skulle hämta mat, vatten osv. Och detta var människor som precis som jag betalt för att sitta ner till Göteborg och istället skulle komma dit flera timmar sent efter först ha frusit röven av sig på en perrong.
Vad jag vill ha sagt att jag tror det beror på hur man frågar/ ber. Anitha kunde ha sagt typ.
"Ursäkta men jag visste inte att det var ståplats och det var dåligt av mig att inte kolla upp men som du ser är jag gravid och kan inte stå hela föreställningen. Kan vi turas om lite kanske och i så fall bjuder jag gärna på en öl eller vad du vill ha som tack."
Men om man tror att man är förmer så gör man väl inte så.
Jag håller med dig, ber man bara lite snällt brukar det mesta lösa sig, men om man bara tar saker och ting för givet förtjänr man nästan en liten "näsknäppa".
SvaraRaderaAtt komma in med gratis biljetter och börja ställa krav känns lite sådär när andra säkerligen betalat ganska många hundralappar för sina sittplatser...
Där fick hon helt klart ett STORT minus även från mig !!
Tråkigt nr vissa tror att de är förmer än andra. Spelar ingen roll vilken gäst lista man står på! Skäms Anitha!
SvaraRaderaHåller med dig!
Tycker du har rätt i ditt tankesätt. Själv gillar jag inte när folk förutsätter grejer oavsätt vad det handlar om.
SvaraRaderaHelt klart! Förklarar- och ber man bara om det på ett bra sätt så tror jag absolut inte att det är några problem att få förståelse. Men att ta saker för givna, det tjänar ingenting till.
SvaraRaderaKram
Hon verkar sinnessjuk. Hans
SvaraRaderaJust när det kommer till ett sånt tillfälle där man själv valt eller missat att man måste ha en plats, kan man ju inte räkna med att ngn frivilligt ger upp sin för att stå eftersom de ändå har betalat för den. Och då tycker jag, precis som du att man kan be snällt, då jag tror att många självklart erbjuder sin plats till en bättre behövande.
SvaraRaderaSedan kan jag tycka vid andra tillfällen, som när jag själv för x antal år sedan stod höggravid på proppfull buss, att man inte ska behöva fråga ngn, det ska ingå i allas sunda förnuft att erbjuda sin plats till bättre behövande. Vid ett tillfälle vet jag att en tonårskille erbjöd mig sin plats medan 50+arna lugnt satt kvar på de säten där det tydligt finns bilder på gamlingar, "krymplingar" och höggravida..
Sund förnuft och artighet gäller i båda fallen.