Idag på makens jobb hade tydligen en incident jag var inblandad i och skrev om på min dåvarande blogg, kommenterats. Tyvärr kan jag inte köra favorit repris då arkivet skadats...
Storyn om hur jag helt berättigat "slogs" med en annan kvinna om tre hyacinter och blev kallad rasist för att jag inte gav dem till henne får jag återberätta en annan dag.
Just nu är det seperationsångest. Ser fram emot kommande dagar i Bromma men att vara ifrån Henrik ser jag inte fram emot, är som att alla hormoner ställt in kroppen på ett enormt behov av att vara nära min man. Det har jag ju alltid, men nu är det extremt.
En dag när han var ute och sprang så bröt jag ihop och när han kom hem bara grät och grät jag...
Historien om hyacinterna vill jag gärna höra! :)
SvaraRaderaIbland är man bara mer känslig!
Jag ser fram mot att höra den historien igen. Jag skratta så att jag grät sist. //agneta
SvaraRaderaLåter spännande, ser fram emot att höra fortsättningen.
SvaraRaderaHoppas att du får några bra dagar i Bromma och att det inte känns allt för jobbigt.
Kram
Du är en stjärna! Kramiz Marie
SvaraRaderaGrattis till väntande Benin, jag blev så humlans glad när jag hörde. Hälsa Henrik också!!!
SvaraRaderaJag känner verkligen igen mig och efter att er lilla är född kommer du nog känna det ännu starkare ett tag. Kram
SvaraRaderaHej min vän! Haha känner sååå väl igen det där med seperationsångesten. Bara mannen går ut ur dörren på morgonen vill jag att han skall komma in igen. Nu när jag går hemma och väntar (bara 1 vecka kvar nu!) är det bara ännu värre. Luktar t.o.m på hans skjortor lite ibland så jag inte skall få allt för stora cravings på honom när han kommer hem på kvällen :) Underbart men väldigt förvirrande och lite skrattretande. Man kan inte påstå att man riktigt är sig själv när man har en baby i magen. Men visst är det underbart! Vi skall bli mammor! Våra underbara män skall bli pappor! Lycka till med allt framöver. Skall göra mitt bästa i kampen mot fetnojjan. ;)
SvaraRaderaMikaela: Haha, visst är det skrattretande. När jag haft mina sådan bryt har jag gråtiti och skrattat genom tårarna och sen gråtit ännu mer eftersom jag känner mig som en ailien.
SvaraRaderaJa, jobba mot den och tänk på hur fint det är att bära liv. Dessutom har jag hört att du är jättefin, har mina källor... ;)