Denna amerikanska tradition som allt mer kommit till Sverige förstår jag mig
inte riktigt på. Eller jag förstår idéen och konceptet, det jag inte förstår är hur man vågar. Jag förstår verkligen inte hur man vågar. Jag tycker det är "otäckt" nog att redan innan babyn kommit köpa vagn, spjälsäng, lite kläder m.m. Att till och med ha en fest och fira vågar jag absolut inte. Jag sa det till min kompis igår som har BF 16 april att jag gärna ordnat en åt henne men att jag vågar inte. Hon kände likadant och så kom vi in på ett samtal om oron. Den där riktigt stora som lamslår ens hjärta stundtals.
Förstår din oro, jag var likadan. Jag hade inte velat ha någon.
SvaraRaderaMen, när jag tänker på det, varför ska man inte få fira, det kan ju hända något när som. Egentligen borde man inte oroa sig, men det gör man. Från den dagen man får veta att man är gravid och sedan varje dag...
Jag oroar mig för att det ska hända mina barn något. När de är i skolan, ute, när de cyklar, att de ska bli sjuka, att de ska bli utsatta för våld...
När jag egentligen bara borde njuta.
Antar att det är föräldrarollen, att oroa sig...
Fast det är det väl värt!
kram
Jag förstår precis hur du tänker och det gör jag med. Men just innan födseln är det lite "don´t jinx it" som gäller för mig...
SvaraRaderaJo, jag förstår att detta bara är del ett av oroandet....och att det bara blir värre sen med alla faror som finns i världen. Men jag tror också precis som du skriver att det är väl värt det. =) Kram
Nä fy, tänk att ha en fest och sedan går nåt galet !! Jag häller med dig ! Sånt jinxar man INTE med !!
SvaraRaderaJag tror att lampan blir kanon. Idag ska ja se om den går att få tag på i butik i stan, annars får jag beställa :) Ha en toppen dag !
Nä, känner som dig!
SvaraRaderaDet är en svår balansgång det där. Klart man vill vara glad och glädjas inför den lilles ankomst, men jag hade också varit orolig att något skulle hända.
SvaraRaderaMannen vill inte ens att vi skaffar några prylar förrän den lilla är född, men hade jag varit gravid så hade jag nog velat ha sakerna hemma och redo... man är ju bara på BB några timmar nuförtiden.
Det är lika stor risk att något går fel i vecka 15 som i vecka 35, tycker inte alls att man ska gå och oroa sig faktiskt! Man väntar på ett barn och inte ett missfall och självklart ska man förbereda för ett barn och inte för ett missfall. Man måste ta det lugnt och försöka slappna av :)
SvaraRaderaDäremot skulle jag inte vilja haft en babyshower på grund av att det känns som "tiggeri" liksom.. :/ Men det hör nog ihop med hur jag växte upp. Vi gick inte ens som påskkärringar eftersom min mamma tutade i oss att det bara är tiggeri :P Lite tråkigt kan jag känna nu, men men..
Jag kände likadant, rolig ide men ändå sorligt och jobbigt i fall något skulle hända
SvaraRaderaförstår hur du tänker, att man aldrig kan veta hur det går. jag gick lite mer än hälften av min graviditet denna gång innan jag kunde börja glädjas, pga ett tidigare missfall. men sen kände jag att jag kan inte gå och vänta mig det värsta utan vill kunna glädjas här och nu :)
SvaraRaderaJag kan ju inte säga annat än att det ser jätte mysigt ut och är säkert dessutom jätte skoj med sådana där typsikt amerikanska traditioner att "fira" bebisen innan förlossningen liksom.
SvaraRaderaMen... jag skulle aldrig göra det själv för precis som dig så tycker jag att det är otäckt att köpa saker till bebisen innan förlossningen... och allra helst ställa till med ett sådan "party" innan.
Ha en fortsatt trevlig dag !
När jag/vi väntade Amy så valde jag att inte vara orolig. Kanske att man inte kan välja fullt ut hur man känner men jag försökte. Jag tror att oavsett om man firat med babyshower och shoppat vagn så blir sorgen precis lika fruktansvärd om något skulle gå snett. Då tycker jag att det är bättre att ha kunnat vara glad och lycklig under gravidteten. Däremot ska man kanske vara ödmjuk inför hur livet kan ta sina vändningar. Ha det i bakhuvudet men inte låta det ta över den fantastiska stund som det (oftast) är att bära ett barn.
SvaraRaderaKram/Malin