Min svåger Rikard var journalist på Expressen då för tio år sedan. Och på den tiden bodde Jennifer och Rikard precis utanför Göteborg. Så han var tidigt på plats. Han har inte pratat så mycket om det. Men efter att han nästan jobbat två dygn i sträck så kom han hem. Pappa som var uppe då och skulle få hjälp med sin bil sa att Rikard skulle strunta i bilen och gå och lägga sig. Rikard gick dock direkt till bilen och jobbade i typ ett dygn med den. Han sa till pappa att han absolut inte ville ha tid att börja tänka och känna.
Jennifer, också på Expressen då, blev tillsammans med några andra nedflugna i ett litet plan från Stockholm. Hon var tidigt på plats också och kommer för alltid att bära med sig det hon såg. Här skriver hon om det.
Fint Jennifer skrivit.
SvaraRaderaKatarina
Visst är det så att vissa händelser är för evigt inetsade i en och man minns precis var man var och vad man gjorde när det skedde. Backabranden berör en väldigt mycket just för att det var så många utsatta som miste barn och syskon, många som flytt till Sverige för att få det tryggt och säkerhet och så hände det fruktansvärda.
SvaraRaderaIkväll tänder jag ett ljus och ber för alla barnen och deras familjer.
Synnerligen bra skrivet.
SvaraRaderaOch tankarna kring detta är så otroligt hemska men samtidigt bör vi aldrig glömma alla de ungdomar som gick bort - eller de som lever kvar.