Jag går upp, jag gör mig iordning. Jag tar cykeln till stationen. Med regnkläder och allt. Kommer fram. Känner mig trots regnkläder och allt blöt. Tåget kommer. Går in och sätter mig. Tittar ut och ser mig själv i rutan. Som en liten sorgsen clown med mascara långt ner på kinderna. Åh, som jag älskar morgonar med regn.
Kvinnoproblem... / M
SvaraRaderaNär det är regn är man ju iaf förberedd på att se förjävlig ut när man kommer fram någonstans, det är nästan varje när man går i godan ro och tror att allt smink sitter där det ska och sedan ser sig i spegeln och möts av en helt annan bild...
SvaraRaderafast det är inte en kul start på dagen med regn.