Jag tycker det är viktigt att försöka hålla en bra svenska i bloggen. Att stava rätt, ha rätt meningsbyggnad, inte särskriva och allt vad som ingår under att ha ett bra språk.
Självklart läser jag alltid igenom det jag skrivit. Men ibland slinker fel igenom. Till exempel hade jag häromdagen skrivit ploiserna, när det skulle varit poliserna. Ett fel som handlar om att jag slagit ner tangenter i fel ordning. I sammanhanget förstår man dessutom såklart vad jag menar. Att jag missat det själv beror förmodligen på det kända fenomenet att det är svårt att korrekturläsa sina egna texter. Man vet vad det ska stå och så läser man det.
Om man påpekar felet för mig med glimten i ögat är en sak. Då skrattar jag och rättar. Men att aggresivt påpeka det anonymt och ifrågasätta min svenska och undra hur jag någonsin kunnat vara skribent med tanke på min urusla svenska. Det är så dumt av personen ifråga att jag inte orkar bli arg utan bara blir trött, så trött.
Var gärna stavningspolis, men det gäller att vara det på rätt sätt. Annars kanske man är just en plois.
Kära syster,
SvaraRaderanär folk har fel och vet det och inte kan erkänna det försöker de alltid slå ner på andra och leta fel istället för att se sina egna och diskutera sakfrågan.
Du ska inte ens lägga kraft på att svara dem, för de vill ändå inte ha konstruktiv debatt.
Puss.
Hej hej,
SvaraRaderadäremot är det inte en knapptryckning som gör att man använder de och dem fel. Du berättar ofta vad DEM GÖR och vad DEM SER. Jag vet eftersom jag, ja just det, läser din blogg ganska ofta och tycker den är skoj.
Med glimten i ögat
Polisen
Jennifer: Du har rätt.
SvaraRaderaAnonym: Precis, jag vet att jag ofta gör fel med de och dem. Därför tar jag alltid tacksamt emot påpekande om det. För då lär jag mig. Jag försöker bli bättre på detta och tänka på det när jag skriver. Mina föräldrar som är lärare gråter när de läser att jag gör fel på detta. Jag brukar på skämt säga att det är det halländska arvet.
Vad roligt att du, vem du nu än är, läser min blogg ofta. Hoppas att du fortsätter med det.
Jag betackar mig alltså inte från rättande, bara det är på rätt nivå och adekvat.
Svårt att se glimten i ögat från den som är anonym känner jag.
SvaraRaderaJill vi jillar dig! / M
Herre Jösses Amanda, vad mycket text, bara för att jag undrade över Ala Ploiserna!
SvaraRaderaAnonym 2: Hur många anonyma det nu finns är svårt att avgöra. Hur som så tror jag att du underst förstod vad det skulle stå när det stod ala Ploiserna...
SvaraRaderaJill bry dig inte om sådana människor, känns som att det är tomt i deras liv om de håller på och rättar dig på den nivån. Jag läser din blogg för att du har den på en fin nivå och har ett lättläst och flytande språk. Jag önskar bara du skrev krönikor i Hallands Nyheter. Upp med humöret! Kramar! - Agneta
SvaraRaderaHerre Jösses Jill Amanda!
SvaraRaderaAllt är skoj från min sida. Upp med humöret tills måndag.
Anonym: Ska jag ta måndag som en ledtråd, ack du anonyme/a läsare som vet mitt fulla namn.
SvaraRaderaAlla uppgifter finns på nätet, ex. birtday.se.
SvaraRaderaKling, där full den ner. Du lär ju mena min födelsedag. Nåväl, ibland tar det sin tid. Eftersom du har alla mina uppgifter kan du ju skicka en gåva då också. Jag är inte knösslig utan mottar gärna paket från anonyma avsändare också.
SvaraRaderaEn Blomma kanske?
SvaraRaderaMen grattis så här i förskott med önskan om en kul måndag.
En blomma är aldrig fel.
SvaraRaderatack.
Agneta: tack. Jag bryr mig faktiskt ganska lite. Jag tog upp det som fenomen bara.
SvaraRadera