En gång i våras på en affärslunch ser jag plötsligt Ulf Olsson vid ett bord några meter bort. Ni vet han som mördade lilla fina Helén i Hörby. Jag tittar och tittar och kommer fram till att det är han, utseendet är identiskt. Jag ser honom där och fryser till is. Jag sitter några meter från ondskan. Jag pendlar mellan känslan av att vilja spy, känslan av att vilja fly och känslan av att jag vill hoppa på honom och sätta min trubbiga dagens lunch-kniv i honom.
En kvinna och två barn kommer och sätter sig hos honom. Jag vaknar till och kan plötsligt se lite skillnader i utseendet. Men ändå, för en stund kände jag hur det var att komma nära ondskan. Även om det bara var i mig.
Den senaste tiden har jag dessutom flera gånger sätt män som i kroppshydda och även på olika sätt i sina utseenden varit lika Anders Englund.
I de här fallen har jag tänkt att om jag var så lik någon mördare hade jag gjort något drastiskt.
Så nu sitter jag här och läser om Arboga-rättegången. En bild visar tyskan bakifrån, med hennes långa brun hår uppsatt i svans. Plötsligt slår det mig. Men så ser jag en bild i helfigur på henne och andas ut. Jag är för kort och rund för att likna henne. För säkerhets skull går jag och hämtar en av mammas hembakta bullar till.
Tänk dig de stackare som liknar förbrytare av den ondaste sorten?
SvaraRadera