Tack svärmor

När jag just anlände hem efter en blåsig cykeltur från stationen låg ett fint kort från svärmor i posten. Några uppiggande ord som betydde mycket.

Tack Gunilla.

Jag strök ett möte ur kalendern ikväll så att jag hinner träna fotboll. Jag hade velat gå på mötet som är viktigt men jag ringde och pratade med en i styrgruppen och gick igenom lite saker vilket gör att det känns okej att skippa det. Kändes helt ärligt som att jag inte hade något val. Träningen måste få högsta prioritet nu.
Har helt gått ner mig i sjukdomsträsket och det märks på kroppen och i huvudet.