För er idag, för mig igår.
Min mor, idrottsläraren, bjuder på denna.
Mamma gick in och var vikarie i en naturtvåa åt sin kollega Benny. Klassen röstade fram vilka bollspel det skulle bli och så delade mamma in lag genom att säga ett-två. Sen när hon kom till planen där de skulle spela fotboll sex stycken tittar hon inte riktigt utan går fram till en kille och håller fram västar.
Killen: Men jag tror inte det behövs.
Mor: Jodå, ta ni västar.
Killen: Men vi ser nu skillnad ändå..
Mor: Nej, men ta västar för säkerhetsskull.
Killen: Det behövs nog verkligen inte...
Då tittar mamma till och ser att förutom killen som är färgad, vilket hon redan sett, så har slumpen gjort att hans båda lagkamrater är det också. Medan det andra laget är blekfisar. Hur som så började alla skratta våldsamt när mamma förstod och det stod klart att västar var ganska så överflödigt.
Jag tycker det är en underbar historia ur en vardag i Sverige 2008. Och så klart, är den ännu roligare att berätta. Men ni får nöja er med skriftlig och föra den vidare muntligt själva.
*Skrattar* / M
SvaraRaderajag som blir helt blek, om jag ska leda spel
SvaraRadera