Redan innan jag gick tilld en lokala bokhandeln och för delar av min opersonliga presentkorts-julklapp från jobbet, köpte boken ovan så visste jag hur min recenssion skulle lyda.
Och så blir det. Jag fick precis vad jag väntade mig.
Det finns stycken och hela kapitel som är jättefina och som berör, som lockar till skratt.
När Alex beskriver Amanda som en blanding mellan djup och yta, så känner jag igen mig. Just så upplever jag mig ibland. Pendlande mellan ytligheter och innerligheter.
Hur som, mestadels känns boken tillrättalagd. Som en pr-kupp. Som en del av makarna Schulmans intensiva kampanj för att framstå som världens mest lyckade par. Inga är så kära
som dem. Med tanke på hur kort tid de har varit tillsammans känns den också naiv. Lika naiv som när Amanda i en intervju med Mama uttryckte att deras dotter var ett riktigt kärleksbarn och hon trodde mer på det än på barn som föddes där föräldrarna varit tillsammans länge och planerat att skaffa barn...
Med tanke på försäljningssiffrorna kan jag dock inte säga annat än att Alex lyckats med sin bok.
Dock väljer jag tio gånger av tio hans "Skynda att älska" som handlar om relationen med bortgångne fadern. Den var underbar.
Sv: Ha ha kanske skulle börja med utkörning.... ;)
SvaraRadera//Maria
Schulman är ett fenomen jag inte förstår mig på. // Agneta
SvaraRaderaEfter att ha läst "Skynda att älska" har jag självklart varit nyfiken på denna. Dock låter jag den nog vänta lite. Har två stora bokpaket som väntar under nästa vecka.
SvaraRaderaKram