Lilltoss 5 år!

I mormors fina gamla dräkt fråm 50-talet.

Vi har alla haft den under åren och nu är

det nästa generations tur.

Världens finaste guddotter fyllde fem i förra veckan.

Och i lördags var det dags för indiankalas.

Är så sorgligt att vi bor som vi gör med 50 mil mellan oss,

men tack vare bilder så blir man lite delaktig i alla fall.

Och så fort vi ses ska vi ha eget kalas har vi bestämt.

Märta och jag.

Öron, näsa, hals

Ja, det finns väl en anledning till att öron, näsa, hals hör ihop på sjukhusen.

Det ena ger det andra liksom och här är helt täppt överallt liksom. Så det är bara att

hålla sig i sängen och dricka varmt.

Måste sluta stressa över allt jag har på jobbet som inte blir gjort nu.Efter att nu ha avbokat möten finns det inget mer jag kan göra. Blir dubbla tag när jag är tillbaka. Önskar ibland att

jag likt vissa andra kunde säga att jag aldrig tar med mig jobbet hem. Tror i och för sig

inte på att man med mitt slags jobb kan göra så och samtidigt prestera bra. men just nu hade

det varit skönt.

Gillar rummet på bilden ovan, men framför allt är det tavlan till vänster som vi

vill åt. Har mailat Sköna Hem och bett dem undersöka vem fotografen är.

För såklart stod inte det i reportaget och det är klart att vi ska ha den med tanke på makens halvtidssyssla. Coolt hur lysrören funkar som taklampa och gör det så himla snyggt.

Inspiration för framtiden?

Vinst för mitt lag utan mig

Idag var det dags för årets första träningsmatch för mitt lag.
Jag kunde inte ens stå vid sidan om och heja i och med "sjukan".
Tjejerna vann fick jag dock rapport om. Härligt.

Spjälsängsfrågan

Efter att ha inhandlat babyns mobila sovplats står nu den fasta på tur.
En vit av något slag kommer det bli. Tycker danska Sebra, ovan, är
vrålfin och den växer dessutom med barnet. Sextusen känns dock som
väldigt mycket för en barnsäng. Tycker Ikea har något alternativ och Brio
har flera fina. En annan dyr spjälsäng som tydligen blivit väldigt poppis är
Leander nedan. Tycker dock den ser lite platstig ut. Men det omdömet grundar
sig enbart utifrån att ha sett den på bilder. Kanske är den en riktig pärla i
verkligheten.

Ensam hemma

Ligger nedbäddad i soffan och slötittar på superdålig Melodifestival.

Tackar som sagt jobbet för feber, hals- och öronont. Men nu blir det lugnt framöver.

Och om jag inte gör det vilket innebär att det inte blir gjort kan vara

nyttigt för alla att se. Nu är det bara egna hälsan vilket vill säga babyns,

som prioriteras.

Maken har åkt till Milano med sin bollklubb för några härliga dagar.

Höjdpunkt seriefinalen på måndag Milan- Napoli. Inte alls avis...

Hoppas nu de får asroligt på alla sätt. Ingen så värd lite nöje som min H.

Är ju inte riktigt ensam förresten. Känner titt som tätt rörelse inifrån.

Välsignade unge, väx och må bra. Dina föräldrar längtar så tills du kommer

till oss i sommar.

Guld

Aftonbladet frågar just nu sina läsare:
"Vilket var härligast?
Att Hellner tog guld eller att Northug fick stryk? "

Det är en jävligt bra fråga.
Kombinationen är som gjord i himlen blir svaret.

En blå barnvagn och ett ont öra

Det blev två fina långa proemander i helgen.

Men inga vårtecken direkt. Tecken på nytt liv fick vi ändå till oss

i helgen. Barnvagn inhandlades. En klassisk Emmaljunga blev det, svenskt är godast.

Den står nu hemma och väntar precis som vi. Vi valde en underbart klarblå färg, man blir glad av den. Så nu har vi varit ute i väldigt god tid med en av de där sakerna som bör vara på plats.

Är superförkyld med hals- och öronont. Satt på en konferens hela förra tisdagen i 15 graders värme. Tack för den liksom. Hade det inte varit sportlov och nyöppnande för Rådhuset (ungdomshus) som jag ansvarar för så hade jag legat nerbäddad. Nu hankar jag mig fram.

Tar det såklart försiktigt med tanke på tillståndet.

I helgen spanar jag vårtecken

Här i södern klarade vi oss från senaste snöstormen som drog in över vårt land.

I helgen tänker jag mig promenader och jakt på vårtecken. Dock är här bitande

kallt fortfarande så jag kan gå lottlös. Men hoppet lever.

Välsignad varde jag

Efter min långa frånvaro slänger jag in lite glada nyheter här i bloggen.
Det bor en baby i min mage. Vi är överlyckliga. Men också respektfullt oroliga.
Så oavsett om ni tror på Gud eller naturen- be för att den högre makten är med oss.

Halvvägs och lite till är allt jättebra med mig och jag känner rörelse inifrån.
Men första 17 spydde jag dygnet runt.
Ni ska få en del anekdoter från den tiden för det bästa är nog att försöka skratta åt eländet...

Fina glimtar mellan en alltför tillrättalagd yta

Redan innan jag gick tilld en lokala bokhandeln och för delar av min opersonliga presentkorts-julklapp från jobbet, köpte boken ovan så visste jag hur min recenssion skulle lyda.

Och så blir det. Jag fick precis vad jag väntade mig.

Det finns stycken och hela kapitel som är jättefina och som berör, som lockar till skratt.

När Alex beskriver Amanda som en blanding mellan djup och yta, så känner jag igen mig. Just så upplever jag mig ibland. Pendlande mellan ytligheter och innerligheter.

Hur som, mestadels känns boken tillrättalagd. Som en pr-kupp. Som en del av makarna Schulmans intensiva kampanj för att framstå som världens mest lyckade par. Inga är så kära

som dem. Med tanke på hur kort tid de har varit tillsammans känns den också naiv. Lika naiv som när Amanda i en intervju med Mama uttryckte att deras dotter var ett riktigt kärleksbarn och hon trodde mer på det än på barn som föddes där föräldrarna varit tillsammans länge och planerat att skaffa barn...

Med tanke på försäljningssiffrorna kan jag dock inte säga annat än att Alex lyckats med sin bok.

Dock väljer jag tio gånger av tio hans "Skynda att älska" som handlar om relationen med bortgångne fadern. Den var underbar.

Idag tar vi nya tag

Har varit mycket ett tag på jobbet för att uttrycka det milt.

Och det har inte lättat.

Likväl försöker jag blåsa lite liv i bloggen nu.

Idag väntar en dag på Rådhuset, ungdomsstället som jag basar över.

Det pågår renovering för fullt och på något sätt ska vi få den klar till

på måndag då vi nyöppnar i och med sportlovet.

Privat blir det en löprunda när jag kommer hem och sen lite hederligt soffmys.

Gläds väldigt varje eftermiddag som blir allt ljusare.

Det har vänt, vi är på väg nerför i vårt mörka nord.