När systerdottern frågar var hon var innan hon föddes brukar vi förklara att hon var en stjärna på himlen. I somras fick maken och jag lämna tillbaka en stjärna. Lämna tillbaka så många drömmar och förväntningar, så mycket längtan och kärlek. För trots att man vet riskerna så är det ju så att från den stunden man vet vad som är på väg så kommer alla de där känslorna och man förbereder sig för något helt nytt. Något större. Efteråt är det mer vemod än sorg. Vi hoppas och tror, låter kärleken överskugga allt annat. Försöker ignorera den oro som finns. Väntar på en ny stjärna.