I förra veckan förde en lunchpromenad mig till en butik med brudklänningar.
Knappt hann jag in innan en expedit kom för att hjälpa. Jag förklarade mina önskemål.
Inte ärmlöst. Inget släp. Inga pärlor och paljetter. Ingen snörning bak. Inget stiff tyg som står som en pansare. Gärna liten ärm. Gärna chiffong och spets. Romantiskt och enkelt.
Istället för att säga att något sådant har man inte börjar hon visa klänningar. Den ena mer fel än den andra. Och alla innehållandes något jag sagt jag ej ville ha. Efter fem klänningar frågar jag om hon inte har den stilen jag letar efter. Då säger hon att hon tycker jag ska ha ärmlöst, för hon tror säkert att jag passar i det. Jag säger att jag vet säkert att jag inte passar i det. Hon kontrar med att jodå och detta är ju hennes jobb. Då sa jag att med all respekt så var hennes jobb att göra kunden nöjd. Sedan la jag till att jag tyvärr inte trodde att de hade vad jag sökte.
Så första rundan som inte inkluderade nätet eller bröllopstidning slutade inte så bra. Men jakten går vidare.
Låt en sömmerska sy upp efter en modell du hittar på nätet. Så gjorde min söta svärdotter. Klänningen blev precis som hon ville ha den och priset blev löjligt lågt, dessutom.
SvaraRaderaÅ vad jag hatar sådana expediter! Att de inte kan lyssna!
SvaraRaderaDen dagen jag ska ha en brudklänning får min kusin sömmerskan stå till tjänst! I annat fall kommer jag bli tokig(are)!
Sy upp en och få som du vill. Du kommer stråla Jill! Kramiz Sara
SvaraRadera