Igår på väg till jobbet satt tre unga tjejer mitt emot mig. Det var stora blingiga "guldsmycken", falska märkesväskor, mycket smink och resonemang som fick gudarna att gråta. Efter några minuter inser jag att tjejerna, vars konversationer förs så högt att jag omöjligt kan undvika att följa med i dem, läser till lärare. Eller ja, de går programmet. Sen handlar det om hur man kan undvika lektioner, vilka böcker man verkligen måste läsa och vilka man kan skippa, hur killarna i klassen ser ut, hur jobbigt det är med föreläsningar och hur jobbigt det är att behöva plugga hemma när det går bra saker på tv. Det bästa är att alla tre har tagit upp en bok, Lärare av imorgon, som jag hör ska vara färdigläst denna dag och som de var och en precis börjat på. De sitter där med den och ska läsa på tåget men ägnar sig bara åt att prata med varandra. De pratar om hur jobbigt det är att vara student pengamässigt och jag sitter där och undrar när dessa lärare av imorgon ska börja prata om sina studier, när de ska börja ägna sig åt sina studier.
Jag sitter där och tänker att det inte finns någon morgondag.
Träffsäkert!
SvaraRaderaLove sis Jenna
Håller med dig och din syster här ovan. / M
SvaraRaderaDet måste vara underhållande att sitta och lyssna på folk på tåget, säkert en massa dumt och roligt som sägs. De här tjejerna är inga jag skulle vilja att Olle och Jonathan fick som lärare.
SvaraRadera-Agneta
Ja ibland blir jag oxå lite skraj inför framtidens "ledare" inom skola, vård, politik osv. Förhoppningsvis så mognar de till sig. Eller så är det bara jag som börjar bli gammal. Sedan får man alltid komma ihåg att det är en skillnad hur man är som privatperson och i sin yrkesroll.
SvaraRaderaI och med lärarbristen är det väl tyvärr många som ser möjligheten till jobb och börjar en utbildning till ett yrke som inte alls passar dom. Var det inte den känslan du hade när du pluggade pedagogik?
SvaraRadera- Kram Åsa