Plötsligt, mitt bland alla högar av jobb, så börjar dem rinna.
För varje dag saknar jag henne mer och mer.
Jag minns när Farmor dog. Då var det också så. Tills jag till slut resignerade.
Saknaden gick in i en annan form och tanken på återseendet växte sig starkare. Med det kom glädjen.
“Don't be dismayed at goodbyes,
a farewell is necessary before you can meet again
and meeting again,
after moments or lifetimes,
is certain for those who are friends.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar